I mina kontakter med folk i säkerhets- och underrättelsevärlden, de som jag och Maria benämner som mina Fåglar har jag ofta undrat över hur de skapar sina kontaktnät och sina källor.

Jag har förstått att de genom åren, precis som alla andra personer i karriären, har byggt nätverk.

Både i och utanför Sverige, men det är mera att anse som personliga relationer, något som är viktigt och vad jag har förstått lett till att en hel kader av underrättelse- och säkerhetsfolk kommunicerar utanför de normala kommunikationsvägarna.

Men givetvis utan för att den skull äventyra sitt eget lands försvar eller säkerhet.

De kallas inte spioner

Så hur är det då med de riktiga källorna, dem som vi vanliga dödliga kallar spioner? Hur rekryteras de och varför låter de sig rekryteras för att jobba för en främmande makt? Vad driver dem att förråda sitt eget land?

Vilka metoder används vid rekryteringen? Först och främst så kallas de inte för spioner utan benämns antingen som källor, tillgångar, uppgiftslämnare, rapportörer – kärt barn har många namn.

De flesta underrättelsetjänster har olika avdelningar/ansvarsområden för inhämtnings- och rekryteringsuppdrag, som går ut på att identifiera inom vilka områden vi saknar och behöver information om. Det kan vara alltifrån försvar, underrättelsetjänst, forskning, politik, påverkan, infrastruktur och industri med mera.

Det gäller att hitta personer inom dessa områden som är av speciellt intresse, det vill säga personer som sitter på intressant information eller kan påverka andra personer i en viss riktning (influencers, journalister och kändisar).

Det hela börjar med något så oglamouröst som en enkel kartläggning.

När personer av intresse identifierats börjar man leta svagheter hos dem man vill rekrytera. Det behöver absolut inte vara en överste på något regemente, det kan vara hans sekreterare/stabsperson som har möjlighet att tjuvlyssna på konversationer, snappa upp information och kanske även ta foton av dokument som råkar ligga framme.

Även städarna på hemliga anläggningar är av intresse, de förbises ofta och många bryr sig inte om dem. De är utmärkta om man exempelvis vill skapa sig en bild av hur en hemlig anläggning ser ut eller är utformad.

Detta sker konstant och löpande på respektive underrättelseavdelningar världen över. När man väl har hittat en eller flera möjliga "målpersoner" så gör man en psykologisk profil för att se vilken rekryteringsmetod som skulle fungera bäst för personerna i fråga.

Så fångas de in

Så hur får man över dem till sin sida?

Det finns vad jag förstår fastslagna metoder för rekrytering som benämns antingen som RICE som står för Reward, Ideology, Coercion, och Ego eller MICE som står för Money, Ideology, Coercion, och Ego eller mera känt som de fyra grunderna för CIAs spionrekrytering i "branschen".

Reward/Money - Pengar har alltid varit lockande för såväl fattig som rik. Att helt enkelt lägga upp en bunt pengar på bordet är den mest direkta metoden, det brukar ibland göras med hjälp av la dolce vita, det ljuva livet, flärd, glamour, vackra damer eller herrar (honeytraps), fina viner och annat som vederbörande inte har råd med, men har fått smak för, och inte kan hålla fingrarna ifrån och hamnar i knipa.

Spelmissbrukare står högt upp på listan. Vid rätt tillfälle ger man dem ett erbjudande som de inte kan säga nej till.

Nackdelen med en sådan rekrytering är att de sällan är långlivade såvida man inte styr upp dem - ofta börjar de "flasha" och strö pengar omkring sig och därmed drar de snabbt till sig motståndarsidans intresse.

Tricket är att se till att de har en cover story om hur de har fått pengarna – en story som kan verifieras som ett arv eller en spelvinst. Eller så man låter dem festa av sig på en annan ort, helst utomlands utom räckhåll för deras lands säkerhetstjänst.

Ideologiskt motiverade är de bästa

Ideology – De ideologiskt motiverade källorna är de bästa! De är gratis eftersom de följer sina principer och har i tysthet fortfarande kvar sina exempelvis kommunistiska åsikter, trots att de utåt visar upp en annan sida. Sådana personer är ofta mer motiverade och mer trogna.

Man kan gå så långt att man fejkar att man vill rekrytera någon för Kinas underrättelsetjänst med orden: "Du vill väl slå emot kapitalisterna som förslavar Afrikas folk? Eller hjälpa ANC i Sydafrika?" Men i verkligheten arbetar CIA eller annan västlig underrättelsetjänst under false flag.

Många ideologiskt rekryterade benämns som "nyttiga idioter" som sällan förstår att de går någon annans ärenden. Detta gäller främst influencers, kändisar, journalister och andra som utnyttjas för att påverka ett samhälle i en viss riktning.

Coercion - Tvång/utpressning förekommer gentemot personer som fått smak för det ljuva livet eller har en sexuell läggning/perversion som inte är godtagbar i det land där de verkar och bor. Det kan vara homosexuella, pedofiler och personer med fäbless för djursex.

Otrohet är numera bara klandervärt och funkar inte alls i kulturer som de franska och japanska. Men att låta "målpersonerna" få utlopp för sina perversioner samtidigt som man filmar eller tar bilder är en klassiker i underrättelsebranschen.

Dock finns vissa moraliska aspekter här, och därför låter man ofta konsulter/kriminella göra det skitjobbet – precis som Epstein gjorde. Han som inte hade någon klientlista. På så sätt håller man skiten utanför dörren och kan samtidigt spela ovetande.

"Vi har fått dessa bilder/filmer skickade till oss, du vill väl inte att de ska komma ut?" Numera kan man skapa filmer och bilder med hjälp av AI – ett enkelt sätt att sätta någon i klistret.

Många undrar om det finns ett samarbete mellan den så kallade undre världen och underrättelsetjänster? Det gör det, men det ämnet är för stort att ta upp här, men läs gärna detta som ett exempel. Det finns mer att berätta här, men även i Sverige har man tagit hjälp av konsulter/kriminella. Vi får se om vi kan återkomma till det i en senare artikel.

De blåser upp folks egon

Ego – Man kan stryka någon medhårs, blåsa upp deras egon och få dem att dansa efter ens egen pipa. Det kan göras på flera sätt.

Antingen: "Du har varit så behjälplig med information och vi värdesätter verkligen det du ger oss! Så nu har högkvarteret gett dig graden major och höjt din lön eftersom vi inte vet hur vi skulle klara oss utan dig!" Det handlar om erkännande (beröm) och status (avancemang). Pengarna sägs stå inne på ett konto i hemlandet.

Det kan även vara att man hjälper personen framåt i karriären, genom att ge denne användbar information och man kan också gå så långt att man ser till att konkurrenter till en position/anställning råkar ut för en olycka, hotas till att tacka nej till tjänsten eller än värre. "Du vet att vi gör allt för att hjälpa dig, för du är viktig för oss".

En del av att rekrytera i Ego-biten kan också vara hämnd: "Du tänker väl inte dig låtas köras över av den där stroppen till chef? Vi vet hur du kan ge igen!"

Utan att gå in på detaljer så övervakade man förra året personer i Sverige som visade ett för stort intresse för en viss hemlig militär anläggning någonstans i Sverige. Personerna gjorde inget olagligt, de plockade svamp precis utanför det avspärrade området. De tog inga bilder men memorerade troligen det mesta av avläggningen som de kunde se.

Det hela får en intressant vändning när man vid övervakning av "svampplockarna" finner att de rekryterat en person på ett civilt företag som försåg anläggningen med mat och dryck.

Genom att se hur mycket, hur ofta och vad som levererades kunde de enkelt göra en bedömning av hur många personer som arbetade i anläggningen och det tillsammans med annan information från satelliter, okulär besiktning med mera gjorde att man även kunde bedöma dess syfte och användningsområde.

Ibland kan vara bättre att rekrytera personer som inte tror att de gör någon skada genom att dela information.

Kulturella skillnader

Det finns också kulturella skillnader i vem som rekryterar vad. Ryssarna (SVR/GRU) och deras föregångare KGB rekryterar gärna sekreterare, städare och fastighetsskötare – ett indirekt sätt att jobba på.

Amerikanerna går däremot gärna direkt på chefer och personer i ansvarig position. Frankrike värvar gärna diplomater från andra länder – det är inte för inte som Paris är känt som Syndernas stad, eller möjligen Kärlekens stad.

Hur gör Sverige då? Det får jag inte reda på. Som vanligt lämnar mina Fåglar inte ut någon helst information som skulle kunna skada svensk säkerhet. Munnorna blir bara till streck på alla frågor om hur svensk underrättelsetjänst opererar!

John F. Kennedy sa en gång: Fråga inte vad ditt land kan göra dig, utan vad du kan göra för ditt land! Men du måste du också fråga dig vem det är som ställer frågan och varför?

Många av er kommer nu att undra om Fåglarna har försökt rekrytera mig. Svaret är nej! Jag har aldrig blivit ombedd att föra fram någon annans åsikt, antagligen för att Fåglarna vet att jag hellre skulle dö än tala osanning.

Vilken metod användes för Tucker Carlson?

Men hur är det nu med Tucker Carlson – vilken metod har använts för att få honom att plötsligt "glömma" alla faror han tidigare såg med islam? Inte bara glömma, för varje dag som går blir han alltmer islam- och shariavurmande. Det kanske inte dröjer länge förrän han konverterar till islam.

Helt nyligen lyckades han nå ett nytt lågvattenmärke när han ifrågasatte om Hamas verkligen är jihadister! Trots att Hamas egna stadgar slår fast: "Tiden är ej kommen innan muslimer bekämpar judarna [och dödar dem]; tills judarna gömmer sig bakom stenar och träd som vill skrika: Å muslim! Det gömmer sig en jude bakom mig, kom och döda honom!"

Fåglarna tror att de har smekt hans ego. För pengar behöver han inte, han är redan stormrik och det finns inte heller mycket att utpressa honom för. Fåglarna är nästan helt säkra på att Qatar tillsammans med ryssarna satte upp intervjun med president Putin just för att blåsa upp hans ego.

Varken Fox News eller någon annan stor tevekanal har lyckats med det. Tucker Carlson har antagligen älskat att få höra: "Tänk att du lyckades få till en intervju med Putin - något som ingen annan har lyckats med. Fantastiskt bra gjort!" Det appellerar till hans ego och känslan av exklusivitet.

Och det behöver inte vara en enda sak ur MICE/RICE man rekryteras för, utan det kan vara en samklang av flera orsaker. Utan tvekan är Tucker Carlson ett ideologiskt fynd för "oppositionen".

Kommer han att konvertera till islam?

Varför är då Qatar så pigga på att fånga in påverkansagenter i Väst? Givetvis för att sprida islam och med hjälp av moskébyggen anlägga stora sambandscentraler i viktiga städer i vår del av världen. Men det handlar också om att bygga plattformar för investeringar i fastigheter och infrastruktur. Enligt Fåglarna ligger såväl Qatar som Förenade Arabemiraten långt före Saudiarabien i detta arbete.

Så vad blir nästa steg i Tucker Carlsons utveckling från orädd sanningssägare till islamvurmare? Kommer han att konvertera till islam? Han har själv berättat att han är döpt i den episkopal-anglikanska kyrkan men har uttryckt missnöje med kyrkans hållning i frågor som samkönade äktenskap och abort.

Han har varit på en personlig trosresa och alltmer utforskat djupare andliga övertygelser och kopplingar. Frågan är om hans sökande kommer att leda honom till islam eller om han intar en mer agnostisk inställning i frågan om sin tro? Antagligen kommer vi att kunna följa hans märkliga resa i realtid.