I början av juni 2023 skrev jag en artikel med rubriken Sanningen om Nordstream som jag rekommenderar att du läser först, om du inte redan gjort det. Uppgifter som jag hade redan då, men blev ombedd att inte skriva, handlade om att attentatsbåten Andromeda befann sig i polskt territorialvatten en tid innan hon rörde sig mot Nordstream. Troligen lastades då nödvändig utrustning över till Andromeda från ett annat fartyg, vilket låter troligt med tanke på att minst två olika appliceringstekniker verkar ha använts på respektive gasledning. Dessutom verkar operationen, enligt mina källor, vara något amatörmässig. Exakt varför mina källor drar dessa slutsatser vill de inte kommentera.

Dessa uppgifter ska också visa att det inte var USA, Storbritannien och Norges militära specialstyrkor som genomförde attentaten. Sprängladdningarna var mellan 50 och 60 kilo styck och orsakade seismologiska utslag på magnituden 1,8 och 2,3. Jag har också fått uppgifter om att en svenskregistrerad båt varit inblandad – något som mina underrättelsekällor förnekar och säger är rent nonsens. Jag misstänker att jag kommer att få mer information om denna tredje båt när mina källor vet att det är säkert att släppa den utan att exponera sig själva. Strax efter sprängningarna av Nordstream-ledningarna, långt innan avslöjandet om Andromeda kom, uppmanade mina källor mig att håll koll på Ukraina ”för det kommer något”.

Den amerikanska nyhetssajten Politico liksom Wall Street Journal publicerade nyligen artiklar om att USA fick en varning tre månader före sprängattentatet från den holländska militära underrättelsetjänsten MIVD. Varningen gick ut på att Ukraina planerade en attack mot Nordstream. De som kan något om MIVD vet att det är en liten men effektiv organisation som mest sysslar med analyser av det militära omvärldsläget, antiterrorism och spionage via ambassader.

Berusad ukrainare?

Hur skulle de ha kunnat få reda på en förestående attack mot gasledningarna? Fick de ett tips? Stötte de på en berusad besökande ukrainare på personaltoaletten? Om de nu hade denna information – varför informerade de bara CIA? Varför larmade de inte de länder som hade ett intresse eller ägarskap i Nordstream? MIVD har, som alla underrättelseorgan, undanbett sig kommentarer i dessa frågor. Så frågan man måste ställa sig är: Varför fick inte tyskarna någon information? Tysklands befolkning var ju helt beroende av den ryska naturgasen, särskilt som de helt frivilligt har gjort sig av med all sin kärnkraft.

Är påståendet om att den holländska underrättelseorganisationen visste vad som skulle hända bara en bluff? Eller varnade de tyskarna som vägrade tro på det? Eller blundade Tyskland för att de visste att den USA-inspirerade operationen skulle genomföras i vilket fall som helst och de skulle aldrig våga stå upp emot USA? Var är den interna debatten i Tyskland och Holland och resten av Europa om vad som verkligen skedde? Notera att uppgiften om att USA/Biden ”kände till” en förestående ukrainsk attack mot Nordstream är inte ny, den om nämns redan i ”The discord leak” där Jack Teixeira läckte hemlig information som låg långt över hans befogenheter. Politicos och Wall Street Journals påståenden om att USA skulle ha sagt åt Ukraina att inte genomföra attentatet är ren och skär desinformation. Som den förre CIA-chefen Mike Pompeo sa: We lied, we cheated, we stole! (Vi ljög, vi fuskade, vi stal).

Som jag skrev redan i förra artikeln så har Seymour Hersh rätt i många detaljer, men fel om vilka som låg bakom sprängningen av Nordstream i september 2022. Så varför slår Ryssland hårdnackat fast att det var just USA, Norge och Nato? Svaret är att det passar det ryska narrativet! Ryssland använde sig av Hersh för att få ut den storyn. Den prisbelönte och vänsterlutande journalisten anses av kretsarna i Langley (CIA) och Washington vara ”en rysk springpojke” eftersom han ofta medverkar i Russia Today. Han var alltså perfekt för att sprida den version ryssarna ville ha ut i världen.

Den 9 juli 2023 publicerades en intervju i ryska Pravda med citat från den ukrainska underrättelsechefen Kyrylo Budanov, där han erkänner att de sprängde Nordstream och attackerade Krimbron, men dessa citat finns bara i Pravda och ingen annanstans. Nyligen gick dock den ukrainska biträdande utrikesministern Hanna Maliar ut och erkände att Ukraina sprängde Krimbron i oktober 2022.

Den ryska taktiken

Att ryssarna först nu anklagar Ukraina för dessa attentat beror främst på att de för den egna befolkningen vill utmåla Nato som den store fienden. Vilket i och för sig är sant eftersom kriget i Ukraina är ett proxykrig (ombudskrig) – Nato använder alltså Ukraina för att bekriga Ryssland.

Vilka enorma konsekvenser detta redan har fått för Ukraina börjar nu även sippra fram i mainstream-medierna. Landet håller sakta med säkert på att demonteras. Många har undrat varför Ryssland inte satte in hela sin krigsmaskin som på tre-sex månader hade kunnat krossa Ukraina fullständigt. Svaret är att det skulle ha kostat för mycket och kunnat leda till ekonomisk katastrof för Ryssland. Den långsamma speciella militära operationen, utmattningskriget, leder tvärtom till att den ryska ekonomin förväntas växa med två procent av BNP under nästa år.

USA hoppades förstås att Ryssland skulle gå i totalt krig med Ukraina – deras syfte med proxykriget är ju att krossa Ryssland ekonomiskt. Som alla förstått har de enorma sanktionerna mot Ryssland inte påverkat landet alls – tvärtom har de hittat nya handelspartner och bildat nya allianser. Samarbetet mellan Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika i BRICS, är starkare än någonsin och de planerar just nu att skapa en ny valuta som ska backas upp av guld.

Dumma och nyhetstörstande medier

Tillbaka till Nordstream-attentatet: Inget Västland eller Natoland kan direkt ha utfört eller tryckt av sprängladdningarna (se min tidigare artikel om Casus belli). För att uppnå sitt syfte att blöda ut Ryssland fullständigt var USA tvunget att använda Ukraina och samtidigt undvika att själva hamna i öppet krig med Ryssland.

Det hela mynnar egentligen ut i att man förser dumma och nyhetstörstande medier, fulla av journalister som inte vill göra sitt jobb, med delar av sanningen, halvsanningar och rena lögner. Det är inte meningen att vi vanliga dödliga ska veta få hela sanningen. Vi ska slåss inbördes om vems teori som är mest rätt. Söndra och härska.

Vad man än tycker om Ukrainas president Volodymyr Zelensky så måste man ge honom en eloge för hans tiggarstråt efter vapen och pengar. Han jagar hela tiden mer av allt och han får det också – men i portioner. Från första dagen av denna konflikt det funnits frågetecken om vart alla dessa vapen tar vägen.

Den amerikanska nyhetskanalen CBS gjorde tidigt i konflikten ett grundligt reportage om att vapnen inte nådde de ukrainska förbanden. Mina källor säger att vapnen dyker upp i andra konfliktzoner och det finns intervjuer med ukrainska soldater som säger att de aldrig har sett de vapen som skickats till landet. Den senaste och allvarligaste anklagelsen kommer från Pentagons Inspector General (internrevision) som i en rapport beskriver att så mycket som tre femtedelar av vissa vapenleveranser aldrig når fram till Ukraina.

Vart vapnen tar vägen ska vi strax komma till men i vems fickor hamnar pengarna från dessa vapenleveranser? Mycket av pengarna går till CIA och deras banker som de använder för så kallade svarta operationer, black ops, en del går vidare för att ”smörja de politiska hjulen” i Washington samt naturligtvis alla mellanhänder som ska tjäna en hacka. Det var sådana här affärer som general Noriega i Panama pysslade med och som Jeffrey Epstein delvis användes för – att vara bank åt CIA och tvätta underrättelsetjänstens pengar från dubiösa affärer med narkotika, vapen och annat.

Väst har nu brist på krigsmateriel

Medierna har den senaste tiden rapporterat att vapenleveranserna till Ukraina har lett till att flera Västländer har fått slut på eller stor brist på ammunition, stridsvagnar, luftvärnssystem, antitankrobotar med mera. Och nu lobbas det för att vi ska köpa samma vapensystem som har visat sig inte duga något till i Ukraina, exempelvis det amerikanska luftvärnssystemet Patriot. Den upprustning som pågår i hela Västvärlden finns det all anledning att återkomma till, liksom det faktum att USA och Europa sparar pengar på att inte behöva skrota gammal militär utrustning och slippa alla miljökonsekvenser – genom att i stället skicka alltsammans till Ukraina.

Ukraina är bara en bricka i ett större geopolitiskt spel som handlar om energi, kontroll över resurser och handelsvägar med mera. Det är precis som med Syrien – allt tjafs om demokrati, mänskliga rättigheter och självbestämmanderätt handlade i grunden om gasleveranser, pipelines, regimskiften och att se till att den ryska marinen inte får en bas i landet. Men det är inte bara Ryssland man är ute efter – det handlar också om att blockera Kinas möjligheter att handla med Väst via den nya Sidenvägen (järnväg) som går genom Ukraina.

Åter till de försvunna vapnen – var hamnar de? De har upptäckts i Nigeria, Algeriet, Mali, Kongo, Egypten, Libyen, Mocambique, Somalia, Sudan, Tchad, Uganda och troligen nu också Jemen för att nämna några. Syftet är att med hjälp av olika krigsherrar, lokala separatister och islamister stoppa ryska och kinesiska intressen i framför allt Afrika. Den ryska Wagnergruppen är väldigt aktiv i Afrika speciellt i Mali, Kongo, Libyen men sägs även operera i de andra afrikanska länderna. Kina, Vitryssland och andra stater vill använda Wagner för att skydda sina intressen i Afrika, alltifrån infrastruktur, baser, ambassader, gruvor med mera.

Men Wagnerchefen Jevgenij Prigozjins kupp mot Putin då? Kommer inte Wagner att lägga ner verksamheten nu? Sanningen är att det aldrig var någon kupp utan bara Prigozjins extremt dåliga försök att behålla kontrollen över Wagner. Gruppen kommer nu att splittras i två eller flera delar – en för utlandsoperationer och en inhemsk för den ryska armen. De händelser som utspelades nyligen är för komplicerade att återge här, men mina kontakter säger att alla underrättelsetjänster använder sig av det de kallar ”spegelsalens förbannelse”. Den går ut på att sprida lögner, halvsanningar och preparerad information så att du inte ska veta vad som är sant eller falskt.

Precis som under Kalla kriget pågår ett geopolitiskt schackspel där Sverige bara är en bonde som, liksom Ukraina, lätt kan offras – för att det passar USA eller en annan stormakt. Nu när president Erdogan i Turkiet sagt att han tänker släppa in Sverige i Nato planerar Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, en jättelik kampanj som ska förmå varenda svensk att jubla över att vi ”äntligen blir ett Natoland”. Det är inte utan att man undrar om Sverige ska ta över proxykriget mot Ryssland – när Ukraina är fullständigt ödelagt.

Betyder det att Ryssland och Kina är oskyldiga änglar? Nej, de är lika goda kålsupare, det finns inget svart eller vitt i detta spel. Nordstream är en liten bricka i spelet, en mindre detalj – och storspelarna ser gärna att vi diskuterar vem som gjorde vad och hur och när. Och medan vi klöser ögonen ur varandra med våra egna favoritteorier ser stormakterna hela brädet i form av en jordglob, ett spelbräde de inte vill att du ska se.