Jag borde inte bli förvånad. Jag lever ju i Sverige och ser varje dag hur vårt en gång så trygga land drabbats av våldtäkter, dödsskjutningar och förnedringsrån av barn och unga. Jag vet precis hur illa ställt det är – jag och Maria Celander rapporterar ju om det två gånger i veckan i våra poddar.
Och ändå. Ändå blev jag helt tillintetgjord av att se de sex delar som dokumentären State of Sweden består av. Det tog mig flera veckor att se hela serien eftersom jag blev så uppriven. Men det är nödvändigt att se den och därför uppmanar jag er alla att göra det och sprida den till så många som möjligt.
Jag och Maria försöker hålla modet uppe på oss själva och vår publik. Om vi ska rädda Sverige måste det finnas människor som är optimistiska och förstår att man kan allt vad man vill, bara man vill vad man kan. Det är möjligt att återskapa det homogena Sverige genom massåtervandring. Och det behöver inte alls betyda att man kastar ut människor på ett brutalt vis.

Ingrid och Maria gör poddarna Nyhetsveckan och Nyhetshelgen. Foto: Youtube/Hopp för Sverige
Lyckliga återvändare
Givetvis finns det många människor, kanske hundratusentals, som bor i Sverige men inte alls känner sig hemma här. De bor i de så kallade utanförskapsområdena och har egentligen ingenting med Sverige att göra. De pratar inte svenska, de arbetar inte, har inga svenska vänner och tar inte del av svensk kultur. Många av dem skulle bli mycket lyckligare om de kunde återvända till sina hemländer.

Staden Aleppo i norra Syrien. Foto: PublicDomainPictures.net
Så varför gör de inte det då? Därför att i Sverige kan de leva på en helt annan standard. Så länge bidragen öses över dem kommer ytterst få att frivilligt återvandra. Så om vi lägger om politiken fullständigt (inga bidrag till den som aldrig arbetat och betalat skatt) samtidigt som vi via kontakter med deras hemländer ser till att de erbjuds arbete och bostäder där, så kommer kön till Återvandringsverket att bli lång.
Svenska företag skulle säkert vara intresserade av att bygga fabriker och bostäder i exempelvis Syrien, så det hela skulle bli lönsamt för alla parter: För de svenska företag som kan få lukrativa kontrakt, för Syrien som flera gånger sagt att de vill ha hem sina medborgare, för Sverige som slipper de gigantiska kostnaderna för bidrag och kriminalitet, för återvandrarna som hamnar i sin rätta miljö och för svenskarna som återfår sin trygghet och harmoni.
Men innan en sådan politik kan börja föras, måste vi göra upp med den gamla. Den som har rått i Sverige sedan 1975 då riksdagen enhälligt fattade det ödesdigra beslutet att Sverige inte längre skulle vara svenskt utan mångkulturellt. Den gången tror jag inte många riksdagsledamöter insåg vad det skulle leda till, men åtminstone sedan 1980-talet har Socialdemokraterna medvetet fyllt landet med invandrare från väsensskilda kulturer. För det var då allt färre svenskar stoppade sossarnas valsedel i kuvertet och maktpartiet framför alla andra insåg att de kunde köpa sig kvar vid makten genom att ta hit invandrare som är fullständigt beroende av bidrag för sin överlevnad.
Tage Erlander talade om ”homogent land”
Och det är först när en majoritet av svenska folket får vidden av förräderiet klar för sig som nya politiker som vill svenska folkets bästa kan komma fram och bli populära. Därför är det så viktigt att alla ser State of Sweden – hur ont det än gör i själ och hjärta. Alla måste bli medvetna om hur illa det är och att det inte är något olycksfall i arbetet som lett till denna situation. Politikerna har med vett och vilja förstört världens tryggaste land.
Jag tänker ofta på vad den socialdemokratiske statsministern Tage Erlander sa i ett tal 1965 med anledning av rasupplopp i USA:

Tage Erlander 1949. Foto: Wikimedia Commons
”Jag är övertygad om att den amerikanska regeringens svårigheter i stor utsträckning beror på det faktum att det i Amerika finns en massarbetslöshet, som gör det naturligt för många vita att försöka vältra över fattigdomen och arbetslösheten på de svarta i den tron att de därmed slipper att drabbas själva. Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden. Därför kan vi angripa arbetslöshetsproblemen på ett helt annat sätt, i medvetande om att det vi gör är en sak som i varje fall inte influeras av skiljaktigheter i hudfärg eller religion utan att våra insatser får sin motivering uteslutande med tanke på arbetslöshetsfrågan själv. Därför bör vi måhända vara litet mera ödmjuka när vi nalkas det här problemet än vad vi många gånger kanske är.”
I dag skulle ett sådant uttalande uppfattas som ”rasistiskt”, på den tiden var det en fullständig självklarhet att vi svenskar var lyckliga som levde i ett så homogent land. Även om vi hade olika politisk uppfattning så var vi överens om att leva tillsammans i fred och harmoni. Vi delade kärleken till vårt land och gladdes över att vi förstod varandra.
Dagens unga svenskar har aldrig upplevt det oändligt mycket lyckligare land jag växte upp i. Men det betyder inte att de inte förstår att det som råder nu är fullständigt fasansfullt och de önskar givetvis att något kunde göras för att Sverige ska bli svenskt igen. Det är vår uppgift att få dem att inse att detta kan göras utan brutalitet och att alla parter i slutändan kommer att gynnas av återvandringen.
De har förvandlat Sverige till oigenkännlighet
Så spänn nu fast dig och sätt i gång del ett av State of Sweden. Pausa när det blir för jobbigt, ta en kort promenad och tryck på play igen. Det gör inget om det tar dig veckor eller månader att se det hela, men du får inte ge upp. Om vi någonsin ska kunna ställa de ansvariga till svars måste svenska folket inse vidden av det totala svek de begått mot sitt eget folk och land.
Som den danske konservative politikern Rasmus Jarlov sa till mig för ett tiotal år sedan:
– Ingen politiker har rätt att förvandla sitt land till oigenkännlighet på en enda generation.
När han sa det började det susa i mitt huvud. Jag hade fram till dess nöjt mig med förklaringen att invandringen bara hade skett av sig självt och att ingen hade planlagt den för sina egna maktsyften. Som i ett trollslag insåg jag att det Rasmus Jarlov slog fast att ingen har rätt att göra är just det svenska politiker har gjort – de har förvandlat Sverige till oigenkännlighet på en enda generation.
Det är ett brott av så enorma dimensioner att det knappt går att ta in. Men vi måste göra det. Vi måste återskapa vårt svenska Sverige och vi måste en dag ställa de ansvariga politikerna till svars.
Den resan börjar med att du och alla andra ser State of Sweden.
Filmerna hade varit behagligare att titta på om det inte hade varit det störiga dramatiska bakgrundsljudet.