Den ryska invasionen av Ukraina dominerar nyhetsflödet. Nu påminns vi om vad riktiga flyktingar är. Sådana har vi nämligen inte sett på mången god dag, eller så har jag missförstått ett och annat, för det är väl inte vapenföra män från för oss främmande kulturer som under senare år har dominerat ”flyktingströmmen” till Sverige. De där männen sägs ha lämnat kvinnor och barn i sticket, men det är egentligen verklig tapperhet!

Sedan har vi svenskar som har oförskämdheten att öppna sina hem och eller låna ut sina sommarstugor till de ukrainska flyktingarna, mestadels kvinnor och barn. Dessa kvinnor och barn kommer knappast att ägna sig åt brottslig verksamhet såsom gruppvåldtäkter på svenska kvinnor, så de berikar följaktligen inte det svenska samhället. Vad får de rasistiska svenskarna att tro att de har rätt att själva bestämma vilka de släpper in i sina hem eller lånar ut sina sommarstugor till? Fy!

Den här sortens ”flyktingar” har i decennier välkomnats till Sverige. Ju mer olika oss de är, desto nöjdare blir de styrande. Foto: Pxhere/Mohamed Hassan.

Det är väl inte så konstigt att habakulier och långtbortistanier känner sig kränkta av att svenskar av ren rasism hjälper flyktingar som i hög grad liknar dem själva? Det vore verkligen fruktansvärt om de där ukrainarna skulle få för sig att ha oförskämdheten att känna tacksamhet mot sitt värdfolk och göra rätt för sig. Habakulierna och långtbortistanierna kan dock trösta sig med att batikhäxorna inte bryr sig om ljushyade ukrainare, eftersom de flesta av dem som kommer hit är kvinnor som har med sig sina skägglösa barn och den sortens ungar är inget för batikhäxorna.

Osolidariskt att anpassa sig

Ukrainarna lär inte åka hem på semester till det land de har flytt från vilket självfallet måste anses som synnerligen suspekt. Tänk om de flesta av dem åker tillbaka till Ukraina när kriget är slut och tänk om de som blir kvar försöker lära sig svenska och anpassa sig till det svenska samhället. Usch! Det vore verkligen osolidariskt mot långtbortistanierna och habakulierna. När allt kommer omkring är ukrainarna lika rasistiska som svenskarna – hudfärgen talar för det. De där ukrainska kvinnorna klär sig västerländskt och de bär inte huckle som döljer hela ansiktet vilket långtbortistanier och habakulier, med all rätt, finner provocerande.

Finländarna har gett oss Koskenkorva, jenka, bastu, finska pinnar och Sibelius, men vad är det mot taharrush? Bilden från stadsfesten Finnish your dinner som firats i Helsingfors sedan 2013. Foto: Finlandabroad.fi.

Det är ingen bra idé att hjälpa flyktingar som flyr från närliggande länder. Ju mer avlägsna länder och kulturer desto bättre. Mindre kunskaper innebär mer mångfald vilket gör att de som kommer från avlägsna länder tillför mer. Ju färre flyktingskäl som föreligger desto större rätt har en asylsökande att få stanna – det är ju självklart!

Vad har finsk invandring under 1960-talet tillfört Sverige? Koskenkorva, jenka, bastu, finska pinnar och Sibelius – ska det vara något att ha? Vem bryr sig om mossig finsk tango när man i stället kan ägna sig åt våldtäktsleken taharrush – det gäller att hänga med sin tid, inte sant? Långtbortistanier och habakulier är riktigt duktiga på att hantera knivar. Detta är ett ypperligt bevis på att invandringen har inneburit ett kompetensregn. Finnarna är amatörer, men så är de också vita.

La donna blev Allahu akbar

Så har vi den italienska arbetskraften som kom dragande med sin spagetti, cappuccino, pannacotta, italiensk melodiös schlagermusik och annat larv. Om vi inte hade tagit emot långtbortistanier och habakulier hade vi inte haft pizza, för det säger kulturmarxisterna, så det stämmer nog för de har alltid tolkningsföreträde. Vad ska vi med italienska operaarior till när vi i stället kan avnjuta böneutrop från en minaret? Nu får det vara nog med La donna e mobile för nu är det ”Allahu akbar” som är tidens melodi.

Italiensk opera är väl inget att ha och pizzan kom hit med långbortistanierna … Foto: Wikimedia Commons/Anastasiia Mantach.

Jag har umgåtts med en del polacker och det är ett vämjeligt släkte. De känner ingen tacksamhet mot det kommunistiska styret som under många år befriade dem från demokratins ok. De har fått för sig att yttrandefrihet och annan högerextremism är bra. Många polacker som jag har träffat är belästa, trevliga och gästvänliga och de umgås gärna med svenskar vilket bevisar hur hemska de är. Jag har också stött på polska hantverkare som kan sitt jobb, vilket självfallet är oacceptabelt eftersom habakulier och långtbortistanier som inte har några som helst yrkeskunskaper på något område med all rätt känner sig kränkta, för det är något som de är duktiga på.

Jag kan också meddela att jag har träffat ungrare som flydde hit 1956 och till min stora fasa tvingas jag tyvärr konstatera att de hade oförskämdheten att göra rätt för sig. De har väl bara bidragit med sin ungerska gulasch och vänstern hade nog ingen större glädje av dem som valboskap. Jag känner också människor från de baltiska länderna och jag får kväljningar av att de gör rätt för sig och är som vi. Det var verkligen hemskt med dessa invandrargrupper eftersom man kunde vistas ute på stan under dygnets alla timmar utan att råka ut för något. Det var så äckligt tryggt och föga berikande.

LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 153: Protestsånger och pekoral