Anders Tegnell sa emot sig själv från ena dagen till den andra! Foto: Wikimedia Commons/ Frankie Fouganthin.
Så härligt det var under coronans glada dagar! Vem minns inte Anders Tegnells ljuva stämma och hur han ständigt överraskade oss med att säga det ena den första dagen och motsäga sig själv nästa dag. Han var så härligt oförutsägbar. Många pojkars drömflicka hette Agnes Wold. Hon var svinhäftig! Så spännande det var med vaccinationerna. Sedan kom viruset i nya varianter och vi bjöds på fler vaccinationer. Mycket generöst av den kära staten. Visst var det avslappnande att slippa umgås med sina vänner. Det fanns ju digitalt umgänge, så det fanns minsann ingen anledning att klaga och vem vill förresten ta i hand, kramas och syssla med annat som är äckligt? Så skönt det måste ha varit för de gamla att slippa besök på äldreboendena. Med vemod minns vi alla de härliga munskydden. Som en hyllning till denna glada epok avser jag att döpa min son (om det nu finns några kön) till Covid. Det är väl inget konstigt med det, man kan ju heta Arvid eller David. Ja, det var tider det!
Det där med att gå i skolan kunde man strunta i, åtminstone om man hade en mor som lekte sångerska genom att gallskrika mot betalning. Lilla Greta Thunberg agerade nämligen nyttig idiot åt makten genom att göra ungdomar rädda för ett hot som egentligen inte fanns. Haha, så roligt! Sedan byggdes det vindkraftverk och det gjorde makten för klimatets och miljöns skull vilket innebar att vi befriades från en hel del naturäckel och fågelliv. Vad ska man med sådana onödiga idiotier till? Ja, det var tider det!
Första april varje dag
Tänk så skojfriskt man kunde luras på den här tiden. Man kan säga att det var första april varje dag vilket alla tyckte var jättefestligt. Tidningarna ljög friskt vilket de fick mediestöd för att göra och Sveriges Radio och Sveriges Television spred lögner dygnet runt på skattebetalarnas bekostnad vilket alla tyckte var jättekul och tänk vad alla vanliga människor trivdes med att bli uppfostrade och hånade av murvlarna. Ja, det var tider det!
Så tråkigt det var med bara två kön. Varför skulle man vara nöjd med det kön man var född i? Det var ju bara att hormonbehandla och karva lite – bytt, bytt, kommer aldrig tillbaka. Varför hålla på med sådant larv som kärnfamiljen och andra gammalmodiga dumheter? Barnuppfostran tog samhället så hjärtans gärna hand om. Ja, det var tider det!
Elektricitetsmotståndaren Per Bolund och manshataren Märta Stenevi var språkrör för Miljöpartiet. Foto: Flickr/Miljöpartiet de gröna.
Säg, minns ni alla våra fina politiker? Inte nog med att vi hade den trygge Stefan Löfven och Morgan Johansson som gjorde sitt yttersta för att befria oss från demokratins ok, eller vad sägs om Per Bolund som gjorde sitt yttersta för att vi skulle slippa onödigheter som elektricitet. Vi bjöds även på kvinnlig fägring som till exempel den fullständigt oemotståndliga Annika Strandhäll – bruttan som vi män ständigt var sugna på. Det var dock svårt att bestämma sig för vem som var häftigast av kalaspinglorna, för vi hade ju också Annie Lööf med sitt röda hår och sitt sexiga sätt att tala. För den grabb som hade en masochistisk läggning fanns den gulliga Märta Stenevi med sitt upphetsande manshat. Vi får inte glömma allas vår lilla sockerpulla Ann Linde med sitt bedårande sätt att skämma ut sig och sitt land och sitt högst charmanta sätt att försöka göra sig förstådd på bruten engelska – egenskaper som nog kunde få vilken grabb som helst att spinna som en katt. Ja, det var tider det!
Klämkäcka Svenska kyrkan
Svenska kyrkan var klämkäck och tyckte att Jesus eller Muhammed kunde kvitta lika. Foto: Wikimedia Commons/W.carter.
På den här tiden var Svenska kyrkan väldigt klämkäck. Vad som stod i Bibeln var väl inte så noga för den boken var ju så gammalmodig. Det var mycket roligare att haka på de av etablissemanget godkända åsikterna ty det lönade sig mycket bättre. Att det där med samkönade äktenskap kunde tänkas strida mot kristna värderingar hade följaktligen ingen som helst betydelse. Jesus eller Muhammed kunde väl kvitta. Svenska kyrkan tappade medlemmar i en rasande fart, men det gjorde ingenting eftersom det lönade sig mycket bättre att vara den världsliga maktens lydiga redskap. De hade minsann sin egen toppensnäcka vid namn Antje Jackelén. Det där med det kristna var inte så noga för denna pangbrud. Ja, det var tider det!
Tycker ni inte att det är tråkigt att gå ut nuförtiden? Aldrig blir man rånad och unga flickor får inte heller njuta av överfallsvåldtäkternas fröjder. Minns ni det bländande skenet från brinnande bilar? Visst var det käckt när någon blev misshandlad och som belöning bjöd polisen gangstergänget på pizza. Drägget – ursäkta kulturberikarna, menar jag förstås – kunde i sin tur kasta sten på poliserna och sedan muntra upp någon trött svenne genom att slå ner honom och låta honom njuta av smaken av osvenskt urin. Tänk, vad spännande det var att vara lärare på den tiden. Visst hände det att fröken eller magistern inte lyckades lära ut något, men då fick läraren på käften som tröst. Ja, det var tider det!
LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 127: Kan vi hoppas på nästa riksdagsval?
För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Använd MediaLinq-knappen ovan för att stötta oss med mindre belopp, sätt in ett engångsbelopp via bankgiro eller Swish – eller via Donorbox här nedanför. Du kan också välja att blir månadsgivare via Donorbox. Tack för ditt bidrag!
BG: 831-4742
Swish: 0709963377
Villkor för kommentarsfältet
Ingrid & Maria tar inget ansvar för kommentarer som skrivs på denna webbsida. Den som kom-menterar är själv juridiskt ansvarig. Kommentarer förhandsgranskas inte och är inte redaktionellt material. Kommentarer som bryter mot våra regler tas bort vid efterhandsmoderering.
Klicka här för att läsa mer om våra kommentarsregler. >
0 kommentarer