Ursäkta mitt grova språk, men jag finner det högst provocerande att diverse vänsterliberala element, varje år, medvetet väljer Sveriges nationaldag 6 juni för att pissa på allt som är svenskt. Sedan 2005 då nationaldagen blev helgdag har det blivit något av en tradition att, i sann kulturmarxistisk anda, håna svenskarna och allt som är svenskt. Tyvärr är detta det säkraste tecknet på att nationaldagen är här.

Professor emeritus Frank Lindblad. Foto: Uppsala universitet.

Den svenska nationalsången måste givetvis hånas och ifrågasättas – fattas bara annat! En viss Frank Lindblad skriver i Dagens Nyheter 6 juni, det vill säga på själva nationaldagen, att nationalsången är otidsenlig och stötande och måste skrivas om. För att riktigt understryka hur betydelsefull den där figuren är påpekades det att han minsann är barnpsykiater och professor emeritus. Jag vet inte vad dessa tjusiga meriter har med Lindblads åsikter om nationalsången att göra, men det handlar väl om alla människors lika värde. Varför skriva om texten till ”Du gamla, du fria” i stället för att skriva en ny nationalsång? Svaret är helt enkelt att den där sortens existenser inte är kapabla att skapa något eget och därför snyltar på och förstör det som andra har skrivit.

Vilken oerhört god människa den där Frank Lindblad antagligen anser sig vara när han föreslår en egen version med fokus på ”fördomar och diskriminering” i stället för fornstora dar. Att han konsekvent vägrar sjunga andra versen och att den får honom att känna olust är dock hans problem och ingen annans. Versen inleds med orden ”Du tronar på minnen från fornstora dar, då ärat ditt namn flög över jorden”. Han skapar problem som egentligen inte finns genom att hävda att versen inte bara är föråldrad. Nej, det är minsann värre än så:

”Jag tycker det är märkligt att vi ska ägna en av två verser i vår nationalsång till att hylla vår ’stormaktstid’, en period då den svenska krigshären invaderade och plundrade andra länder. Kan vi då med bibehållen trovärdighet kritisera stater som i dag annekterar delar av andra länder eller förespråkar våld för att sprida sin religion? Kan ett landslag och en publik sjunga den med övertygelse inför landskamper mot till exempel Ukraina och Norge?”

En otidsenlig nationalsång

Det skjuts på våra gator och torg, bilar brinner, kvinnor blir våldtagna, pensionärer blir rånade, få brott klaras upp, sjukvårdens resurser är otillräckliga och så vidare. Då känns det väl skönt att en sådan fin herre som Frank Lindblad som minsann innehar den fina titeln professor emeritus har löst vårt största problem, nämligen att vi har en otidsenlig nationalsång. Han har varit hygglig nog att skriva en ny vers som ska ersätta den föråldrade, så nu kan han även med rätta stoltsera med titeln pekoralist:

”Vi formar vårt land till en frihetens hamn, respekten för andra vill vi värna, vi ger våra barn liv i trygghetens famn, för Sverige bemödar vi oss gärna, för Sverige bemödar vi oss gärna.”

Jag har aldrig innehaft någon tjusig yrkestitel som professor emeritus, men en sak vet jag som herr Lindblad uppenbarligen inte har en aning om. Om man ska skriva en ny text till en redan befintlig melodi måste textraderna vara lika långa som de som ska ersättas. Om man som denna uppenbarligen usla pekoralist ersätter den sista raden som från början lyder ”Ja jag vill leva jag vill dö i Norden” med ”För Sverige bemödar vi oss gärna” vet man inte vad man sysslar med. Den gamla textraden innehåller elva stavelser, men den nya innehåller tio, det vill säga en stavelse för lite och då går det liksom inte ihop med melodin.

En bättre version

Det är riktigt att två verser sjunges när nationalsången framförs, men från början hade den åtminstone fyra. Versraderna som lyder ”Du tronar på minnen från fornstora dar, då ärat ditt namn flög över jorden” kan av många uppfattas på ett helt annat sätt än det som Lindblad har valt. Dessa fornstora dar kan till exempel uppfattas som den tid då Sverige var ett homogent, lugnt och tryggt land då ingen behövde vara rädd för att gå ut sent och när vårt land sågs som ett föredöme. Om man i framtiden vill skriva en vers som påminner om den tid som vi nu lever i kan den förslagsvis lyda:

”Du tronar på minnen från skamfyllda dar, då hånat ditt namn flög över jorden, jag vet att du inte förblev vad du var, du övertogs av den muslimska horden, du övertogs av den muslimska horden”.

Jag fick antalet stavelser att stämma med melodin, men du klarade inte det trots din fina titel. Du är en klåpare, Frank Lindblad!

LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 117: Krossa nätjättarna!

För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Använd MediaLinq-knappen ovan för att stötta oss med mindre belopp, sätt in ett engångsbelopp via bankgiro eller Swish – eller via Donorbox här nedanför. Du kan också välja att blir månadsgivare via Donorbox. Tack för ditt bidrag!

BG: 831-4742

Swish: 0709963377

Villkor för kommentarsfältet

Ingrid & Maria tar inget ansvar för kommentarer som skrivs på denna webbsida. Den som kom-menterar är själv juridiskt ansvarig. Kommentarer förhandsgranskas inte och är inte redaktionellt material. Kommentarer som bryter mot våra regler tas bort vid efterhandsmoderering.
Klicka här för att läsa mer om våra kommentarsregler. >