Jag har förmånen att ha kvar några gamla vänner, det vill säga människor som jag har känt väldigt länge. Med stigande ålder förändras samtalsämnena delvis. Ofta börjar en mening med orden ”kommer du ihåg”, ”hur var det egentligen med”, eller ”minns du”. Detta beror till stor del på att vi äldre har det mesta av livet bakom oss. Många av oss känner sig överlyckliga när vi bjuds på den där maträtten som vi inte har ätit på många år och när den smakar precis som den gjorde för länge sedan. Vi blir glada och kanske rörda när vi plötsligt hör en gammal favoritmelodi som vi inte har hört på väldigt länge, eller så skrattar vi åt någon urtöntig låt som vi faktiskt hade lyckats glömma. Man kanske blir varm inombords när någon har ett aningen gammalmodigt ordval och då kanske man utbrister: ”Det ordet har jag inte hört någon använda på väldigt länge.”
Förr i världen kunde man åka pendeltåget mitt i natten – nu har det blivit farligt. Foto: Flickr/Tom Björkstedt.
Det är lätt att göra sig lustig över någon som hävdar att det var bättre förr. Det är bara det att i ganska många avseenden är detta påstående faktiskt sant! Tänk när vi till exempel hade varit ute och festat och tog sista pendeltåget hem. Om någon då skulle ha sagt att detta skulle vara riskabelt att göra om ett antal år hade ingen trott på vad den personen sa. Tänk när man tog med sig matsäck till någon park eller liknande och bara hade en trevlig samvaro, ty så kunde man göra förr, men det är inte självklart att man kan göra så numera. Är det händelsevis någon som betraktar denna utveckling som ett framsteg? Det där gamla påståendet om att Sverige är fantastiskt har tyvärr fått en annan innebörd i våra dagar.
Man träffades på riktigt!
Minns du dina vänners föräldrar och syskon? Foto: Pxhere.
Plötsligt kan man få för sig att till något par i den innersta vänkretsen ställa frågan ”hur träffades ni” och då får man ofta en intressant berättelse. På min tid träffade man nämligen sin blivande flick- eller pojkvän i verkligheten – äckligt, inte sant? Artificiell samvaro i sociala medier och raggning på dejtingsajter är självfallet mycket bättre än den gammalmodiga mänskliga samvaron och den som tycker något annat är en bakåtsträvare som ska marginaliseras. Riktig mänsklig tillvaro är motbjudande, eller? Det var faktiskt bättre förr.
Hur vanligt är det nuförtiden att hela familjen, det vill säga mamma, pappa, barn gör saker tillsammans? Hur vanligt är det att barn känner sina kompisars föräldrar och hur vanligt är det att de olika föräldraparen åtminstone känner till varandra? Umgås barn och ungdomar med varandra hemma? Jag minns kompisarnas föräldrar och flera av mina gamla vänner minns mina föräldrar och syskon samt vår hund.
Flera av mina vänner och jag minns när vi fick för oss att vara uppe hela natten – sådant orkade man som ung. Nu saknar ofta ungdomar, eller rättare sagt unga vuxna, möjligheten att vara ute och ränna sent vilket faktiskt i många fall är ett steg på vägen till att bli vuxen på riktigt.
Jalla-jalla och svennehora
Många av oss lite äldre minns nog när vi till exempel vann det där priset på tivolit, när vi fick resa bort på semester med familjen, de där egentligen rätt oskyldiga busstrecken och naturligtvis en och annan motgång som hör livet till. Sedan kom den första himlastormande förälskelsen och så vidare. Då och då minns man något som man gläds över och någon enstaka gång dyker något upp som man kanske skäms över och helst vill glömma. Mestadels gläds vi nog när vi på olika sätt påminns om det förgångna, ty våra med- och motgångar har format oss och gjort oss till de människor vi blev.
Vad kommer de som är unga nu att minnas när de blir äldre? Är rädslan de kände som unga något som de ofta tänker på? De gamla orden som dyker upp från ungdomens dagar är kanske ”jalla-jalla” eller ”svennehora”. För många kanske minnet av den första förälskelsen överskuggas av minnet av när de första gången blev misshandlade, rånade eller våldtagna. Vad gör i så fall dessa minnen med dem? Vilka är de när de är 67 år gamla som jag är nu? Jag tvivlar på att de kan känna samma glädje över sina minnen som jag kan. Många av dem som växer upp nu har blivit fråntagna möjligheten till ett riktigt liv. De trasiga svenskarna blir fler och de hela färre. Det var faktiskt bättre förr.
För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Använd MediaLinq-knappen ovan för att stötta oss med mindre belopp, sätt in ett engångsbelopp via bankgiro eller Swish – eller via Donorbox här nedanför. Du kan också välja att blir månadsgivare via Donorbox. Tack för ditt bidrag!
BG: 831-4742
Swish: 0709963377
Villkor för kommentarsfältet
Ingrid & Maria tar inget ansvar för kommentarer som skrivs på denna webbsida. Den som kom-menterar är själv juridiskt ansvarig. Kommentarer förhandsgranskas inte och är inte redaktionellt material. Kommentarer som bryter mot våra regler tas bort vid efterhandsmoderering.
Klicka här för att läsa mer om våra kommentarsregler. >
0 kommentarer