Det är måndag och min hustru bestämmer sig för att kontakta vårdcentralen eftersom hon har drabbats av något som vi tror är en infektion som inte vill ge med sig. Hon får en akuttid samma dag klockan 14, men inte hos sin vanliga läkare.

På eftermiddagen går vi den korta sträckan till busshållplatsen. Numera är trottoaren sliten. Vägunderhåll och annat är eftersatt, ty som ni alla vet används våra skattepengar till annat. Vi stiger på bussen, en något mindre buss som går i så kallad närtrafik. Passagerarna är mestadels pensionärer. Nere i centrum kliver fyra ungdomar på bussen och stämningen förändras. Det är tre pojkar och en flicka. Visserligen åker de bara till nästa hållplats, men de tar över hela bussen med sitt högljudda pladder. Jag måste poängtera att det varken var Anderssons, Petterssons eller Lundströms ungar om någon till äventyrs trodde det.

Närtrafikbussarna är framförallt till för pensionärer, men även där kan skräniga ungdomar ta över. Foto: Facebook/Nobina Södertörn.

Vi kommer fram till sjukhuset i god tid, så jag passar på att gå och lämna ett blodprov. Sedan en tid har en ny aktör tagit över labbet och det fungerar väl inte riktigt lika bra som tidigare. Jag går in i rummet där blodprovet ska tas och lämnar fram min remiss. Medan jag blir stucken i armen talar de två anställda som befinner sig i rummet med varandra på ett för mig främmande språk.

Läkaren rekommenderade Alvedon

Sedan gick vi och satte oss i väntrummet. Så småningom var det dags för min hustru att träffa en läkare som varken hette Andersson, Pettersson eller Lundström. Han sa något om ”viros” och en hel del annat som vi inte förstod! Han trodde att det hela skulle gå över av sig själv och rekommenderade Alvedon. Eftersom infektionen satt i munnen frågade min fru om det fanns något lämpligt att skölja munnen med, men han hänvisade till apoteket.

Alvedon. Foto: Alvedon.se.

På sjukhuset finns ett apotek och där blev vi expedierade av en kvinna som med all säkerhet inte hette Gun-Britt. På frågan om de hade något munvatten eller dylikt mot virus hade hon inget svar, så vi gick därifrån med oförrättat ärende.

Så var det dags att ta bussen hem. Föraren som antagligen inte hette Sten-Åke hade uppenbara problem med att sköta sitt jobb. En passagerare påpekade att hon hade ringt på klockan tre gånger utan att han hade noterat detta vilket självfallet fick till följd att hon och hennes man (antar jag) inte blev avsläppta på rätt plats. Föraren noterade inte heller när vi ringde på klockan vilket fick till följd att han stannade bussen efter att han hade åkt förbi vår hållplats, så vi fick gå tillbaks en bit.

Gun-Britt kunde hjälpa

Jag kan tillägga att vi var nere i centrum någon dag senare och på ett av apoteken där fanns en kvinna som kanske till och med faktiskt hette Gun-Britt och hon kunde hjälpa min hustru.

Ovanstående är bara en av otaliga liknande berättelser. De flesta av oss drabbas så ofta av det som nomenklaturan hävdar är berikande att vi har glömt mycket av det vi har råkat ut för. Det är faktiskt otäckt. Det nya Sverige som dessa ondskefulla existenser har skapat är något som jag å det bestämdaste betackar mig för.

LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 113: Jag litar inte på Liberalerna

För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Använd MediaLinq-knappen ovan för att stötta oss med mindre belopp, sätt in ett engångsbelopp via bankgiro eller Swish – eller via Donorbox här nedanför. Du kan också välja att blir månadsgivare via Donorbox. Tack för ditt bidrag!

BG: 831-4742

Swish: 0709963377

Villkor för kommentarsfältet

Ingrid & Maria tar inget ansvar för kommentarer som skrivs på denna webbsida. Den som kom-menterar är själv juridiskt ansvarig. Kommentarer förhandsgranskas inte och är inte redaktionellt material. Kommentarer som bryter mot våra regler tas bort vid efterhandsmoderering.
Klicka här för att läsa mer om våra kommentarsregler. >