Den 13 december 1989 tog den dåvarande socialdemokratiska regeringen ledd av Ingvar Carlsson det så kallade Luciabeslutet. Nu skulle färre beviljas asyl. 1988 kom 19 000 så kallade flyktingar till Sverige, men 1989 ökade antalet. Under andra halvåret kom 20 000 personer. På den tiden ansågs detta vara ett stort antal. Fortsättningsvis skulle endast så kallade ”FN-flyktingar”, som uppfyllde kraven enligt FNs flyktingkonvention samt de med så kallade ”särskilt starka skyddsbehov” få politisk asyl i Sverige. Tidigare kunde krigsvägran och så kallade flyktingliknande skäl ge asyl, men nu togs den möjligheten bort.
Under Ingvar Carlssons regering togs 1989 Luciabeslutet som innebar att bara FN-flyktingar fick komma till Sverige. Två år senare revs det upp under Carl Bildts regering. Foto: Flickr/Socialdemokraterna.
De nya reglerna skulle även gälla dem som fanns i Sverige och väntade på besked. Barnfamiljer som vistats i Sverige i minst ett år var undantagna. Den 14 december 1989 informerade invandrarminister Maj-Lis Lööw (S) riksdagen om det fattade beslutet. I de följande överläggningarna gav Moderaterna och Centerpartiet regeringen sitt stöd för den föreslagna politiken medan Folkpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet kommunisterna tydligt klargjorde att de var emot beslutet.
I och med valutgången 1991 ersattes regeringen Carlsson av en borgerlig regering ledd av Carl Bildt. I detta riksdagsval tog sig Ny demokrati in i Sveriges riksdag. När företrädare för det nu invalda partiet skulle intervjuas av Sveriges Television tyckte folkpartiledaren Bengt Westerberg att han demonstrativt skulle lämna soffan eftersom han inte kunde acceptera att ett parti som han ansåg vara rasistiskt och som han därför ogillade blev invalt – så var det med hans demokratisyn. Eftersom det mångkulturella lyckoriket var en hjärtefråga för Folkpartiet såg de till att Luciabeslutet revs upp och nu tog förstörelsen av Sverige fart på allvar.
Kan icke räkna dem alla
Nyamko Sabuni var migrationsminister 2007-2010. Foro: Wikimedia Commons/Anders Henrikson.
Jag kan icke räkna dem alla, det vill säga de gånger som jag har hört företrädare för Folkpartiet som nu kallar sig Liberalerna yra om språkkrav för att beviljas svenskt medborgarskap, men det är självfallet bara tomma ord. 2006 tillträdde Fredrik Reinfeldts regering och många borgerliga väljare trodde nog att detta skulle innebära att Sverige äntligen skulle få en restriktiv invandringspolitik, men det blev inte så som vi alla vet. Under dessa år blev konsekvenserna av massinvandringen allt tydligare för allt fler. 2007-2010 hade vi en migrationsminister vid namn Nyamko Sabuni! Är ni händelsevis imponerade av hennes insatser på detta område?
Det fanns de som ansåg att Erik Ullenhag var Sveriges motsvarighet till Bagdad-Bob. Ullenhag var integrationsminister 2010-2014. På regeringens hemsida publicerade han ett antal så kallade myter om invandringen och tilltaget hånades friskt. Inget stämde!
Det finns tillfällen då Folkpartiet har stått för det som är rätt. 1962 drev den socialdemokratiska regeringen igenom den så kallade piratradiolagen. Syftet med den var att undanröja konkurrens med Sveriges Radio genom att kriminalisera de radiosändningar som bedrevs från fartyg, det vill säga Radio Nord och Radio Syd. Folkpartiet argumenterade emot denna vansinniga lag.
Stencilblad i etern
Laila Freivalds lyckades bli avsatt som minister två gånger. Foto: Wikimedia Commons/Magnus Fröderberg.
Ett litet steg i rätt riktning var när den borgerliga regeringen fick igång närradion. De första sändningarna genomfördes i Stockholm i maj 1979. Det var den dåvarande utbildningsministern Jan-Erik Wikström som låg bakom det hela. Syftet var att närradion skulle vara föreningarnas stencilblad i etern. Närradion blev dock inte riktigt vad politikerna hade tänkt sig, men det är en annan historia.
Många av oss minns kontroverserna kring Muhammedteckningarna i Jyllands-Posten 2005 och 2006. Sverigedemokraternas partitidning SD-Kuriren utlyste en teckningstävling där läsarna uppmanades att skicka in den bästa karikatyren av den islamiske profeten Muhammed. Den 3 februari 2006 publicerades en inskickad karikatyr på SD-Kurirens webbplats – något Sveriges dåvarande utrikesminister Laila Freivalds ogillade. En av Freivalds handgångna tjänstemän vid Utrikesdepartementet och personal från Säkerhetspolisen tog följaktligen kontakt med det webbhotell som Sverigedemokraterna var kunder hos, Levonline AB, som 9 februari 2006 lydigt stängde ned webbplatserna.
Freivalds fick avgå igen
Kritiken lät inte vänta på sig. Dåvarande folkpartiledaren Lars Leijonborg anmälde ärendet till riksdagens konstitutionsutskott för att utreda om UDs agerande inneburit brott mot tryckfrihetsförordningen. Det kan sägas en hel del negativt om Lars Leijonborg, men vid detta tillfälle stod han upp för yttrandefriheten vilket han ska ha all heder av. Laila Freivalds tvingades avgå och det var för övrigt andra gången som hon blev avsatt!
Sanningen om Folkpartiet och de flesta andra riksdagspartier är att de inte representerar någon väljargrupp utan endast sig själva och därmed har spelat ut sin roll. Riksdagspartierna får väl tilltagna bidrag vilket innebär att de inte längre är beroende av sina medlemmar – vilket i sin tur är förödande för demokratin.
LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 112: Miljötalibanerna förnekar sig inte, del 2
För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Använd MediaLinq-knappen ovan för att stötta oss med mindre belopp, sätt in ett engångsbelopp via bankgiro eller Swish – eller via Donorbox här nedanför. Du kan också välja att blir månadsgivare via Donorbox. Tack för ditt bidrag!
BG: 831-4742
Swish: 0709963377
Villkor för kommentarsfältet
Ingrid & Maria tar inget ansvar för kommentarer som skrivs på denna webbsida. Den som kom-menterar är själv juridiskt ansvarig. Kommentarer förhandsgranskas inte och är inte redaktionellt material. Kommentarer som bryter mot våra regler tas bort vid efterhandsmoderering.
Klicka här för att läsa mer om våra kommentarsregler. >
0 kommentarer