1 kommentar

1. 

   Thomas på 2 mars, 2021 på 19:11

   Bra att ni tar upp massinvandringens konsekvenser ur ett barnperspektiv. Jag har inga egna barn, men har gott om barn i nära släkten, och inte trevligt ta del av deras vardag. Barnen hjärntvättas med klimathot, mångfald, hbtq-trams och ”Trump och Åkesson är onda”.
   Det är en på många sätt mörk framtid för våra barn. Lärare som knappt kan svenska, skolor som är lika ointagliga som fängelser, svensk kultur och kristendom sopas under matten eftersom det är mossigt. Rädslan för att gå ensam i mörker finns alltid.
   Även på mindre orter tar kringstrykande ”ensamkommande” över torgen kvällstid, belamrar järnvägs och buss stationer, pizzerior, pressbyråkiosker. Ingen vanlig hederlig svensk vågar sig ut efter mörkrets inbrott.
   För att ta några exempel.

   Minns en annan tid när jag var barn sent 70-och tidigt 80-tal.
   Under skolrasten spelade grabbarna landhockey och flickorna hoppade hopprep, vi grabbar gjorde papperssvalor och kastade på fnittriga flickor, andra gånger lurade vi dem att titta åt ett annat håll och då blixtsnabbt ”snodde vi” deras suddgummin och då sa magister Rolf ifrån att vi grabbar måste sluta busa annars blir det inget tv-tittande på Stenmarks slalomåk i Madonna om 3 dagar, det ville ingen missa, vi slutade bums.

   Vi var 29 elever i klassen, en hade utländska föräldrar (Tjeckoslovakien) och den elevens pappa (Karel) var en trevlig och hjälpsam pappa, Karel körde bussen på våra skolresor, rökte pipa, citerade Heidenstam och röstade på Gösta och snackade ishockey.
   En annan klass hade en finne i klassen, ytterligare en annan klass hade en ”jugge” och så det mest exotiska på ”min skola”, en adopterad tjej, från Australien! hon var aboriginer och hon var så söt den lilla mörklockiga tjejen, tyckte jag.

   Inne i skolsalen sätter sig fröken Gunnel vid tramporgeln och vi sjunger ”Gud trefaldig statt oss bi och låt oss ej fördärvas”, utanför fönstret vajar den svenska flaggan stolt på skolgården och några ljuslockiga barn hoppar hage,
   men vi som hade lektion fick vänta med utelekarna, fröken in en projektor och vi fick sitta tysta och snällt ta del av bildband om 1800-tals torpare i Halland, efter skolan springer grabbarna ut i solen och hem till varandra och byter samlarbilder, tittar i okej och fantiserar om Kim Wilde.

   På våren samlades vi på skolgården under kvällstid och fortsatte spela landhockey och aldrig att det kändes otryggt gå hem i mörker,
   det mest ”farliga” var en lokal fyllekaja som vinglade runt på gatorna med en flaska brännvin, han kunde brusa upp men då sprang vi iväg och gubben orkade inte springa långt utan ramlade snart ner i ett dike och somnade.

   Svara