Nu får det sannerligen räcka! Det är nämligen ingen som helst match att sitta i SVT Agenda och svamla om hat och hot. Det kan ju vilket ufo som helst göra. Jag vill inte närmare gå in på vem som aspirerar på titeln dagens, veckans eller möjligen århundradets ufo, men Jimmie Åkesson finns inte bland alternativen. Använd uteslutningsmetoden, ni som tittade på Agenda för några dagar sedan.
Första gången jag hörde denna fullkomligt imbecilla term, var i ett avsnitt av Veckans Brott för några år sedan. Det var när Leif GW Persson var bisittare och jag tror att han tänkte något i stil med: ”Gode Gud! Ta mig härifrån!”
Programledaren Camilla Kvartoft finner inte heller hon nåd hos Klas Qvist. Bild: Magnus Bergström/Wikimedia Commons
Programledaren Camilla Kvartoft (det var för övrigt hon som agerade gravt undermålig moderator i det nu redan infamösa avsnittet av Agenda), hade uppenbarligen lärt sig ett nytt ord vid SVTs senaste värdegrundssammanträde, ”hat och hot”. Public servicejättens dåvarande chef – med 99 procents säkerhet ett totalt känsloknippe som jag inte vet namnet på – måste ha talat om för Kvartoft och de övriga att det hädanefter räcker med att upprepa mantrat om och om igen. ”Det rimmar ju till och med! Glöm allt ni eventuellt samlat på er under åren i form av värdig journalistik. Ni behöver det inte längre.”
Alla vi andra som nu tvingas stå ut med, och dessutom betala skatt för, detta svagsinta idisslande från Kvartoft, Anders Ygeman och de andra (Hoppsan! Där slant jag visst med tangentbordet igen), vi vet självklart att hot inte rimmar på hat. Ändå måste det varit just precis vad uttryckets uppfinnare, förmodligen ett slags idékonsult med alldeles för hög månadslön och på tok för lite att göra, tänkte i all sin självbelåtna enfald: ”Hat och hot! Det rimmar ju!” Man skulle med en gnutta vilja kunna kalla det allitteration, men där är det också slut på det roliga.
Dan Eliasson som minister?
Blivande minister..? Bild: Politikerveckan Almedalen/Wikimedia Commons
Jag är inte den förste som säger detta, men Ygeman är ett typexempel på hur det går till inom socialdemokratin; du klantar till det rejält på en ministerpost och efter en liten, närmast symbolisk smäll på fingrarna inne på den gamle svetsarkungens kontor, blir du petad över till en ny, lika ”betydelsefull” post, om du inte blir petad aningen uppåt vill säga. Dan Eliasson är ett annat exempel på detta och för mig skulle det inte komma som någon chock om han erbjöds en ministerpost i nästa regering, i så fall ytterligare ett i en lång rad skäl till att sossarna, för allt i världen, inte får vinna nästa val. Tänk er fyra år med Ygeman, Eliasson, Morgan Johansson och Stefan Löfven jämte några andra överbetalda byfånar. Har någon förresten frågat sig varför allt fler svenskar gått i landsflykt eller för den delen, varför allt fler svenskar tar farligt höga doser benzodiazepin?
Åter till Agenda: Ygemans resonemang i programmet (om man ens kan kalla det hela för ett resonemang), om att gå in och försöka styra upp tonläget på de nya allmänna digitala platserna, tycks inte omfatta de händelser i modern tid där exempelvis en rappare använde sociala medier för att uppmana sina svarta bröder och systrar att utplåna alla vita i Sverige. Förutom att inlägget inte vittnade om något släktskap mellan upphovsmannen och Einstein, så var det inte rytmiskt, det rimmade inte och kan därför inte benämnas rap, ej heller konstnärlig yttring som vissa knallkorkar ville göra gällande i sina försvarstal. Eller varför inte det nu klassiska Youtube-klippet signerat Nordiska Avdelningen, innehållande en uppmaning till Sveriges muslimer att gå ut och döda Sverigedemokrater? Det kan alltså inte varit detta som Ygeman syftade på i programmet när han, som allra pliktskyldigast, nämnde islamsk extremism, vid sidan av den obligatoriska högerextremismen. Inläggen ligger så vitt jag vet fortfarande kvar, så de tycks därför, på något mystiskt vis, ha lyckats passera under Infantiliseringsministerns hat och hot-radar. Godtyckligt? Jag skulle tro det. De gånger som Ygeman själv, Morgan Johansson eller Annika Strandhäll befunnit sig farligt nära gränsen för det hatretoriska, skulle förstås inte heller räknas. Självrannsakan existerar inte i deras ringhörna.
Vi måste återfå sans och balans
Hat är en känsla, lika väsentlig för vår existens som exempelvis glädje, hunger och kärlek. Vad hat (och alla andra känslotillstånd också för den delen) sedan kan ställa till med, det är förstås alltid ett ämne för diskussion. Nu är dock hatet på väg att förses med inskränkningar, detta genom att det gång på gång paras ihop med något som inte är tillåtet enligt svensk lag – hot.
Skulle denna medverkan till språklig förruttnelse bland makthavare och tevekändisar rentav kunna bli straffbar? Varför inte i samband med att de serverhallar som Google och Facebook låtit upprätta lite varstans hunnit göras om till förstklassiga, nästintill idiotsäkra fängelser i stil med San Quentin och Huntsville? Sedan kan de gå där inne, hela bunten, och mässa sitt mantra och därmed också, per automatik, själva förlänga sina egna straff, alltmedan resten av landet återfår sansen efter den stinkande tsunami av total fördumning som tycks ha drabbat oss. Det måste helt enkelt bli ett slut på det här.
För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Använd MediaLike-knappen ovan för att stötta oss med mindre belopp, sätt in ett engångsbelopp via bankgiro eller Swish – eller via Donorbox här nedanför. Du kan också välja att blir månadsgivare via Donorbox. Tack för ditt bidrag!
BG: 831-4742
Swish: 0709963377
Villkor för kommentarsfältet
Ingrid & Maria tar inget ansvar för kommentarer som skrivs på denna webbsida. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig. Kommentarer förhandsgranskas inte och är inte redaktionellt material. Kommentarer som bryter mot våra regler tas bort vid efterhandsmoderering.
Klicka här för att läsa mer om våra kommentarsregler. >
Vi lever sannerligen i Nyspråkets tid. Ord och begrepp omdefinieras löpande och fylls med annat innehåll än det som det vid en första anblick kan tyckas betyda. Hat är numera en åsikt som man djupt ogillar. Om det inte är fråga om det goda hatet som upplevs som helt problemfritt i Åsiktskorridoren. Hets är väl när någon ”populist” skruvar upp argumentationen och blir för påstridig. Och så vidare.
I vårt land har vi en HMF-lag som inte accepterar alla människors lika värde. En trosartikel som blivit helig och sakrosankt i den offentliga retoriken. Men etniska svenskar anses inte omfattas av HMF-lagen och det är således fritt fram att hetsa och visa missaktning mot oss. Plötsligt gör ”alla människors lika värde” halt och är just då inte viktigt. Så här håller det på med olika måttstockar och ett hyckleri som man för blott några decennier sedan knappast hade trott vara möjligt.