Det är inte så länge sedan som Microsoft sålde sitt så kallade Office-paket innehållande ordbehandlingsprogrammet Word med mera. Så gör de inte längre. Nu tvingas man betala en årsavgift för att kunna använda det. Varför tror ni att Microsoft gör så? Svaret är mycket enkelt – därför att de kan! De har en monopolliknande ställning och de kan därför ställa orimliga villkor och kunden har inget att sätta emot. Man äger inte programmet, man hyr det!

Ni kanske tycker att det är löjligt och bakåtsträvande att äga fysiska exemplar av favoritfilmerna eller favoritskivorna. Fundera i så fall ett varv till. Visst kan det vara praktiskt att någon annan, mot en avgift, ger oss tillgång till det vi vill se och höra, men det är leverantören av tjänsten som till stor del styr utbudet och ställer villkoren.

Censurälskande globalister

Genom att erlägga en månatlig avgift kan man strömma så många filmer man vill. Netflix är en marknadsdominerande tjänst på detta område vilket storligen uppskattas av de censurälskande globalisterna. Det är väldigt praktiskt att kunna ta bort misshagliga filmer så att det oupplysta packet inte ska kunna titta på dem och eftersom ingen längre har ett eget exemplar av filmerna går det att radera dem ur historien – fiffigt, inte sant?

Andra gånger ser man till att någon icke politiskt korrekt scen avlägsnas. Det går en tid och så småningom vet ingen att den där scenen har funnits och ingen har ett eget exemplar av filmen och så är det hela uträknat. De stora dominerande filmbolagen tycks vara fullkomligt nerlusade av vänsteraktivister och tjänsterna som ska förmedla de tillrättalagda versionerna är få till antalet, vilket självfallet är väldigt praktiskt.

Förr ägde vi den musik vi ville lyssna på. Nu hyr vi den och när som helst kan den försvinna. Foto: Pxhere.

Under en stor del av 1900-talet var det vanligt att man hade egna exemplar av den musik man tyckte om. Numera är det många som strömmar den, särskilt i Sverige, den extrema neofilins förlovade land. Förr gick man till en skivbutik och det fanns gott om sådana. Om man bodde på en liten ort kunde man köpa grammofonskivorna och senare CD-utgåvor från renodlade postorderfirmor, eller från de skivbutiker som skickade skivor mot postförskott.

Monopolliknande ställning

Apple Music, liksom Spotify, har närmast monopolställning på strömningsmarknaden. Foto: Apple Music.

Nu finns det inte många butiker kvar. De som över huvud taget är beredda att betala för musiken betalar en månadsavgift till Spotify som har en monopolliknande ställning på marknaden. Apple Music är också ganska stora och de har också Itunes där man kan köpa nedladdningar vilket i och för sig är vällovligt. Kruxet är dock att det knappast finns någon konkurrens alls när det gäller nedladdningar som man betalar för. Vi har i och för sig Amazon som inte är särskilt stora på det här området, men det är ett skurkföretag som gärna ägnar sig åt censur och den sortens företag ska självfallet bojkottas!

De här tjänsterna har trubbiga och därigenom ofta värdelösa sökverktyg. Jag provade att söka efter en låt som heter ”Anna” och som ni säkert förstår så gick det inte så bra. Om det hade funnits en avancerad sökfunktion där det fanns ett fält för låttitel hade det gått bättre. I skivbutiken hade det antagligen gått riktigt bra. På dessa strömningstjänster är det också si och så med uppgifter om utgivningsår, medverkande och så vidare. Låtar försvinner också, ibland av upphovsrättsliga skäl, eller på grund av att skivbolaget som levererat materialet till strömningstjänsterna har ägnat sig åt politisk censur vilket faktiskt har förekommit. Många användare skapar sina egna spellistor (Ett djävulens påfund) och plötsligt är en favoritmelodi puts väck – snopet va!

Byter ut versioner

Bobby Vee låg på Tio i Topp 1961 med ”Take Good Care of my Baby”. Foto: Wikipedia.

Det förekommer också att skivbolag ändrar i en befintlig utgåva och låtsas som om inget har hänt. Ett exempel är en samling som heter ”Tio i topp 1961-1974” som gavs ut i december 2011. Här har man, av någon outgrundlig anledning, bytt ut några versioner av låtar, något upphovsrättsligt skäl föreligger inte. När ”Tio i topp 1961-1974” sammanställdes var det väldigt noga med att det var de rätta versionerna, det vill säga att man fick exakt de versioner som har legat på Tio i topp. Någon uppenbart undersysselsatt klåpare har ägnat sig åt att byta ut några versioner. ”Take Good Care of my Baby” med Bobby Vee, ”Carrie Anne” med The Hollies och ”Should I” med Peter Noone fanns med i de rätta monomixarna, men kvartsfigurerna har bytt ut dem mot stereoversioner! Det är möjligt att det finns fler exempel. Sådant kallas historieförfalskning. Allt var rätt på originalmastern – det vet jag, för det var jag som gjorde den. Det står dock fortfarande att den kom 2011, det vill säga som om inget hade hänt.

Huruvida du ska ha tillgång till Office-programmet, musiken du älskar eller favoritfilmen är det monopolliknande storföretag som bestämmer och de lierar sig gärna med makten som inte vill dig väl och du har bara att packa dig efter deras gottfinnande. Det ovan beskrivna kan vara ouvertyren till det globalistiska helvete som dessa onda krafter vill skapa. Ska några få företag som har fått makten över distributionen av underhållning och det fria ordet ha ett så stort inflytande på våra tankar och våra liv? Fundera litet på det nästa gång som du, kanske med ett stänk av överlägset förakt, tittar på en bunt videokassetter, en välfylld CD-hylla, eller ett album innehållande singel- och EP-skivor.

LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 99: Men Trump är ju dum ju

För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Använd MediaLike-knappen ovan för att stötta oss med mindre belopp, sätt in ett engångsbelopp via bankgiro eller Swish – eller via Donorbox här nedanför. Du kan också välja att blir månadsgivare via Donorbox. Tack för ditt bidrag!

BG: 831-4742

Swish: 0709963377

Villkor för kommen-tarsfältet

Ingrid & Maria tar inget ansvar för kommentarer som skrivs på denna webbsida. Den som kom-menterar är själv juridiskt ansvarig. Kommentarer förhandsgranskas inte och är inte redaktionellt material. Kommentarer som bryter mot våra regler tas bort vid efterhandsmoderering.
Klicka här för att läsa mer om våra kommentarsregler. >