Aftonbladets löpsedel 9 december 1980.

Den 8 december var det 40 år sedan John Lennon sköts utanför sin bostad i New York. Det har uppmärksammats på flera håll, men jag måste påpeka att här och i hans hemland Storbritannien var det, på grund av tidsskillnaden, 9 december som mordet ägde rum. Detta är faktiskt rätt väsentligt eftersom Lennon var ganska fixerad vid siffran 9. I intervjuer har han nämnt att 9 egentligen är den högsta siffra som finns. Han var född den 9 oktober, ett experimentellt spår på dubbelalbumet ”The Beatles” (The White
Album är inte den korrekta titeln) heter ”Revolution 9” och på soloalbumet ”Walls and Bridges” finns det ett spår som heter ”#9 dream”. Den låten gavs ut som singel i slutet av 1974 och den nådde som bäst plats 9 på Billboards hot 100-lista i USA.

The Beatles upplöstes formellt 1970. Gruppmedlemmarna inledde solokarriärer och många trodde nog att John Lennon skulle bli den mest framgångsrika Beatlesmedlemmen, men så blev det inte. De soloalbum han gav ut innan Beatles upplöstes kan förbigås med tystnad. Redan 1969 kom den första solosingeln där han hade en löst sammansatt grupp ”The Plastic Ono Band” med sig. Pekoralet heter ”Give Peace a Chance” och består av talade verser – ett slags föregångare till vår tids rappande – följt av en torftig refräng ”All we are saying is give peace a chance”, som upprepas i det oändliga, inte särskilt omväxlande.

Illa producerad styggelse

De två följande singlarna ”Cold Turkey” och ”Instant Karma!” lämnar jag därhän. Albumet ”John Lennon/The Plastic Ono Band” måste jag tyvärr slösa några rader på. Det gavs ut i december 1970 och det är en synnerligen illa producerad styggelse. Den som skulle föreställa producent heter Phil Spector och han jobbade också med John Lennon på de två efterföljande albumen. En del hävdar att innehållet på albumet är självutlämnande och naket. Självupptaget är nog snarare rätt beteckning. Inledningslåten ”Mother” är en händelselös transportsträcka som tar 5:34 minuter att avverka. Skivans fjärde låt heter ”Working Class Hero” och den var synnerligen uppskattad av den röda hord av studenter som på den tiden, liksom i våra dagar, befolkar universiteten.

Genom marijuanadimmorna strömmade detta överskattade pekoral emot dem och de kände sig säkert väldigt proletära, fast de egentligen inte hade en aning om vad det innebar att vara en ”Working Class Hero”, det fick räcka med att känna sig god. Inspelningen består av två tagningar och övergången mellan dessa är övertydlig. Lennon använder plötsligt en helt annan akustisk gitarr och detta hade aldrig fått passera om man inte hade vetat att det gick att sälja skivorna endast med hjälp av John Lennons namn.

Ett hopkok av instrumentallåtar

Ringo Starr 2013. Foto: Wikimedia Commons.

I april 1970 gav Paul McCartney ut sin första soloplatta. Detta album heter ”McCartney” och han hanterar själv alla musikinstrument. Skivan sålde visserligen hyfsat, men det är ett hopkok av hoprafsade instrumentallåtar och några melodier med sång varav ett par stycken går att lyssna på.

”Sentimental Journey” är titeln på Ringo Starrs debutalbum som kom i mars 1970 i Storbritannien och i april samma år i USA. Skivan innehåller så kallade standards som ”Sentimental Journey”, ”Night and Day”, ”Bye Bye Blackbird, ”Stardust”, ”Love Is a Many Splendoured Thing” med flera. Melodierna var arrangerade av namnkunniga arrangörer som till exempel Quincy Jones, George Martin (1926-2016) och Ron Goodwin (1925-2003). Eftersom Ringo dittills endast hade publicerat två egna kompositioner var det väl ingen som hade stora förväntningar på hans soloplattor, men ”Sentimental Journey” sålde väl inte så illa. Uppföljaralbumet ”Beaucoups of blues” kom redan i september samma år. Detta var en countryplatta som floppade rejält.

George Harrison (1943-2001) hade givit ut två instrumentala soloalbum som inte hade gjort mycket väsen av sig. I november 1970 kom så hans första soloalbum efter att Beatles upplösts. Denna trippel fick titeln ”All things must pass” och producerades av Phil Spector. Det sägs dock att producenten var frånvarande ungefär 80 procent av studiotiden på grund av att han behövde avgiftas!

”All things must pass” blev en jättesuccé. Visst, den tredje skivan i denna box var rätt meningslös och innehöll mestadels något slags löst improviserade instrumentallåtar, men de två första skivorna … Det var inte få som ansåg att det var George Harrison som förde Beatlesarvet vidare. Här fick vi mästerverk som ”My Sweet Lord”, ”Isn’t it a Pity”, ”What is Life” och flera andra. Medan The Beatles fortfarande var verksamma hade Harrison skrivit låtar som han inte hade fått med på Beatlesskivorna, så han hade gott om material. Plötsligt var de andra beatlarna tvungna att skärpa sig och det gjorde de.

1971 kom bättre plattor

I februari 1971 kom Paul McCartneys första solosingel ”Another Day”. Uppenbarligen hade han nu insett att han måste komma med något välgjort och slagkraftigt. I maj samma år kom så albumet ”Ram” och nu visade han verkligen vad han gick för. I april kom Ringo Starrs egenhändigt komponerade ”It Don’t Come Easy” som singel och detta är fortfarande något av det bästa han gjort.

Stillbild ur dokumentärfilmen ”Concert for Bangla Desh”, inspelad i Madison Square Garden 1 augusti 1971. Foto: Richard Warren Lipack/Wikimedia Commons

John Lennon kom under denna vår dragande med den trötta pamflettpoplåten ”Power to the People”, men eländet sålde faktiskt. I juli kom så George Harrisons singel ”Bangla Desh”. Vännen Ravi Shankar (1920-2012) var en indisk musiker som hade engagerat sig i denna då nya nations självständighetskamp. Den 1 augusti anordnade de båda herrarna två välgörenhetskonserter i Madison Square Garden i New York. Medverkade gjorde många av den tidens stora som Bob Dylan, Ringo Starr med flera. ”The Concert for Bangla Desh” kom också som film och som LP i form av ett trippelalbum.

”Imagine” av naiva idioter

I september 1971 kom John Lennons albumklassiker ”Imagine”. Man kan självfallet ha vissa synpunkter, men man måste konstatera att detta ändå är ett riktigt album. Phil Spector står som producent och här finns låtar som ”Crippled Inside”, ”Oh My Love”, ”How Do You Sleep?” som var en känga mot Paul McCartney, närmare bestämt ett svar på hans ”Too Many People” från tidigare nämnda ”Ram”. Låten ”Gimme Some Truth” innehåller ett gitarrsolo av Harrison som är den egentliga behållningen.

Omslaget till albumet Imagine.

Titellåten ”Imagine” har en text skriven av Yoko Ono. Paret Lennon var, i bästa fall, naiva politiska idioter, men nu framstår detta pekoral som ren propaganda för globalismen, eller vad sägs om textrader som ”Imagine there’s no countries, it isn’t hard to do, nothing to kill or die for, and no religion to”, eller det rent kommunistiska ”Imagine all the people, sharing all the world”, Agenda 2030 eller? Jag beskyller självfallet inte paret Lennon för våra dagars politiska skeenden, men länkar till Julia Ceasars utmärkta artikel om ”Imagine”.

Den 7 december kom Wings (McCartneys nya grupp) debutalbum ”Wild Life”. Det släpptes samma dag både i Storbritannien och USA. Ett sämre album får man leta länge efter! Den 1 december kom singeln ”Happy Xmas (War is over)” med John Lennon och Yoko Ono, men den kom endast i USA. Det skulle dröja till november 1972 tills den kom i Europa. (En nära vän till mig hade dock den amerikanska singeln, så jag hörde den redan 1971.) Visst är det ett pekoral fyllt med floskler om fred, men det är en riktig låt i alla fall. Man måste ändå fråga sig om Lennon kan betraktas som melodins kompositör. Jag kände nämligen igen den som ”Stewball”.

Fotnot: Vid den tid som skildras i denna krönika skrev man Bangla Desh. Numera skriver man Bangladesh.

För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Använd MediaLike-knappen ovan för att stötta oss med mindre belopp, sätt in ett engångsbelopp via bankgiro eller Swish – eller via Donorbox här nedanför. Du kan också välja att blir månadsgivare via Donorbox. Tack för ditt bidrag!

BG: 831-4742

Swish: 0709963377

Villkor för kommentarsfältet

Ingrid & Maria tar inget ansvar för kommentarer som skrivs på denna webbsida. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig. Kommentarer förhandsgranskas inte och är inte redaktionellt material. Kommentarer som bryter mot våra regler tas bort vid efterhandsmoderering.
Klicka här för att läsa mer om våra kommentarsregler. >

Gudmundur Bragason

See author's posts