8 Kommentarer

1. 

   Mikael Steinwall på 23 november, 2020 på 18:38

   Stort grattis till Ingrid & Maria!!! Hurra vad bra!!! ???

   Svara
2. 

   kollen på 23 november, 2020 på 23:58

   Man kan inte åtala för sånt som står i koranen. Kan man åtala för sånt som står i koranen så är koranen olaglig. Men man vet inte i Absurdistan, friande dom grattis.

   Svara
3. 

   educaremm på 24 november, 2020 på 09:51

   På DGS skriver artikelförfattaren Bitte Assarmo artikeln: Yttrandefrihet är under attack.

   Jag kommenterade:

   Att använda sig av en typisk kommunistisk hatuppviglingsmetodik, i namn av yttrandefrihet, som då vill användas enbart för att försöka såra, förolämpa, kränka och att uppvigla till hat, är inte någon effektiv metod, inte användbar metod, om man vill eftersträva påverkan i konstruktiv anda och att sträva efter att kunna fortsätta att beskydda öppna samtal och öppen dialog inom ett samhälle.

   Vill man däremot stänga ned för öppen dialog och samtal, och sluta värna en yttrandefrihet, så är en kommunistisk metodik för hatuppvigling en effektiv metodik.

   Att vilja bränna böcker, heliga som oheliga, för olika människor, det kan väl varje människa som själv är ägare av boken som vill brännas syssla med så mycket den vill i sin privata sfär, kanske då i sin egen trädgård.

   Att offentligt, enbart för att irritera, reta, såra, kränka och medvetet förolämpa, bespotta eller håna, bränna böcker som för andra ses som värdefulla texter och heliga, och detta samtidigt som man då tror att detta förfarande inte skall kunna förmå orsaka olika grader av sorg och hämndlystnad, det är nog att betrakta som en osedvanlig dumhet?

   Alternativt är en respeklöshet inför själva yttrandefrihetens funktion?

   …..
   Kommentatorn Mikael Börjesson sa:

   ”Är det någon som har grävt upp Neville Chamberlain och fått liv i honom igen? Självklart kan yttranden förolämpa och kränka.

   Men hela idén med yttrandefrihet är att kunna yttra det som andra inte vill höra. Om jag väljer att bränna Koranen så är det för att yttra min avsky för dess hatiska budskap.

   Att yttra detta lite försiktigt och privat i skymundan är ingen vits.
   Jag yttrar mig för att jag vill delge min åsikt fritt. Att bränna Koranen publikt är att yttra sig fritt. Att argumentera emot detta är att bekämpa yttrandefriheten.

   Att man sedan försöker kladda negativa epitet som ”kommunistisk uppvigling” på yttrandefriheten visar ju bara ännu tydligare vilken sida man står på.”
   ….

   Följande kommentar skrev jag till Mikael Börjesson:

   Mikael Börjeson sa:…”Men hela idén med yttrandefrihet är att kunna yttra det som andra inte vill höra.”…

   Hela idén med yttrandefrihet, inom en och samma nation (som inte befinner sig i krig mot en annan nation), är att kunna föra offentliga civiliserade samtal mellan olika åsikter, mellan olika falanger, olika trosföreställningar och olika ismer, samt olika ideal och religioner, i ett offentligt och samhälleligt gemensamt rum, som då är ett gemensamt offentligt rum för alla som är medborgare i den nationen.

   Att då vilja anse att – ”hela idén” – med yttrandefrihet skulle vara att kunna – ”yttra det som andra inte vill höra” – , inom t ex en och samma familj, förening, parti eller nation, OM man vill kunna bevara föreningen intakt, det är en felaktig föreställning.

   Om man hänsynslöst, kortsiktigt, obetänksamt och utan konsekvensanalys inbillar sig och tror att en yttrandefrihet tillåter människor att mucka gräl med andra, inom en och samma nation, familj osv., genom att vara oförskämda, hånfulla, föraktfulla, hänsynslösa, hatiska och också förolämpande, och därmed i en s.k. – yttrandefrihets namn – , då tro sig om att genom det kunna åstadkomma ett sansat, klokt, förståndigt och hänsynsfullt offentligt samtal i den nationens offentliga rum, och också undvika familjesöndring, partisöndring eller nationssöndring, då tror man fel.

   Att vilja mucka gräl med andra människor brukar inte sällan kunna leda till bråk i mindre eller större format.

   Att vilja anse det vara en rättighet att yttra sådant som andra inte vill höra, (och därmed vilja vara oansvarig inför risken för en familjs, ett partis, eller en nations söndring), och att tro att man när som helst, hur som helst, mot vem som helst, på vilket sätt som helst, mot vilka som helst och i vilka former som helst ska kunna yttra smädelser, förolämpningar, hatuppviglingar i form av oförskämdheter och groteskheter i ord och bild, och inte varken vilja förstå eller tro att ett sådant beteende kan förorsaka både sorg och lidande, samt kunna orsaka mycket inre söndring samt även stegvis kunna skapa stora konflikter, eventuellt kunna skapa inbördeskrig, det är då att uppvisa en dålig psykologisk insikt och omdöme, samt också att visa på bristande konsekvensanalysförmågor.

   Det är att vilja framkalla bråk för hela familjen, eller hela samhället, med eventuellt förödande former av massmord i inbördeskrig, som följd.

   Att inte vilja förstå eller inse hur man värnar detta begreppet, yttrandefrihet, så att det kan brukas för nationens bästa, genom öppna, offentliga, gemensamma analyser och i civliserade kontinuerliga samtal mellan olika grupperingar och falanger, det är en brist.

   Ett offentligt och ett allmänt rum i en nation där det vill föras offentliga och civiliserade samtal, för hela nationens bästa, förutsätter en viss artighet och en viss nivå av ömsesidig respektfullhet i samtalstonen, för att några samtal över huvud taget alls skall kunna vara möjliga.

   Vill man då istället försöka att skapa bråk och motsättningar och konflikter mellan olika grupperingar av olika kategorier, olika läror och ismer och även då olika religioner, inom nationen, så gör man inte den nationen någon tjänst.

   Det finns olika människor som inte vill dra sig för att inom en och samma förening, parti, familj, församling osv., eller inom en nation, urskiljningslöst, obehärskat och utan nyanser att häva ur sig anklagelser, förolämpningar och hån samt smädelser, tillsammans då med oförskämdheter, och på så vis riskera att kunna skapa inre söndring som riskerar att kunna upplösa sammanslutningen.

   Det är personer vilka inte bryr sig det allra minsta om föreningens eller partiets, familjens, överlevnad, och som inte intresserar sig om dess fortsatta möjliga existens och liv fullständigt upplöses i inre söndring eller inte, en riskerad inre upplösning på nationsnivå som kanske även då kan riskera framkalla massmördande och dödande i inre stridigheter, vilket då på nationsnivåer kallas för inbördeskrig.

   Sådana omedvetna beteenden utan varken konsekvenstänkande eller utan någon självbehärskning kan oftast inte anses vara önskvärda beteenden för alla dem som då faktiskt önskar att kunna bibehålla sammanslutningen intakt.

   En oförskämd och oanständig yttrandefrihetsstil, som vill sträva efter att förödmjuka, förolämpa, håna och smäda, är för de flesta föreningar av olika storlekar och former, som vill kunna beskydda och bevara sig själva, oftast inte alls uppskattade yttrandefrihetsstilar.

   En familj, ett parti eller medborgare inom en och samma nation, (som alltså inte befinner sig något i krig med någon annan nation, som t ex vid världskriget två, i Englands fall mot Tyskland, och därför inte går att jämföra med just nationella inbördes frågor kring yttrandefrihet), vill oftast värja frågor som handlar om begreppet yttrandefrihet, samt också mana till beskydd för att en anständig nivå kan uppehållas vid just offentliga samtal mellan olika falanger och intressesfärer i samhället och försöka att eftersträva en artighet.

   Att värna förmågor att kunna bidra till civiliserade offentliga samtal, med nationens bästa för ögonen, genom en varsamhet med begreppet yttrandefrihet genom att värna en respektfull offentlig samtalston, i ord och bild, för att då i bästa fall kunna undvika inre sammanbrott på olika sätt, är att vara psykologiskt insiktsfull samt också att vara konsekvenstänkande.

   Det är skillnad på krigföring mellan nationer och krigföringar inom nationer.

   Krigföringar inom nationer är krigföringar som behöver försöka att undvikas så mycket som möjligt.

   Främst genom en aktsamhet och en varsamhet kring yttrandefrihet, samt genom att en ansvarskänsla inför yttrandefrihetens begränsningar vill kultiveras av en majoritet av vuxna medborgarna.

   Vad önskas alltså i samhället?

   Möjligheter till fortsatta samtal och analyser i ett offentligt rum?

   Önskas fredlighet eller önskas det krig?

   Om man önskar fredligheter så är det att föredra att eftersträva en artig ton, och inte en grotesk, oartig, förolämpande, sårande, bespottande och förlöjligande ton, därför att sådant med största sannolikhet mycket drastiskt minskar möjligheterna till fortsatta dialoger och samtal.

   Det är det man alltså kan välja mellan.

   Att kalla att vilja försvara olika viljor till bespottelse, hån, förlöjligande och övriga groteska och smädande yttringar i ord och bild för – helig yttrandefrihet – , samt att i dess – heliga namn – , man då vill mena sig ta – rättigheten och friheten – , att förolämpa andra på medvetet sårande sätt, det man då är det enda man tar sig friheten till det är friheten att starta krig och det är friheten att döda andra .

   Men, frihet att föra öppen dialog och samtal i ett samhälles offentliga rum, ett samhälle som då vill mena sig inte alls vilja ha krig, det samhället borde kräva av en helig yttrandefrihet att den hanteras med både varsamhet och aktsamhet.

   Valet är fritt.

   Svara
   • 

     Ingrid Carlqvist på 26 november, 2020 på 15:15

     Du har missförstått yttrandefriheten. Syftet med den är att folk ska kunna kritisera makten hårt – även med kränkningar, hädelser och förlöjliganden. Det var just så den västerländska kulturen skapades. Du är inne på en farlig väg om du vill undvika konfrontationer med människor som kommer att konfrontera oss så hårt de bara kan den dag de är tillräckligt många.

     Svara
     • 

       educaremm på 27 november, 2020 på 14:52

       Tror att en hel del personer i Sverige, inklusive då både Ingrid Carlqvist och Maria Celander, har influerats väldigt mycket av en från USA härstammande s.k. Anti-Jihadist rörelse, med alla deras synpunkter och propagandaparoller.

       Att i en yttrandefrihets namn håna en nations ledande politiska maktsfär, (eller att håna kungar då kungar hade politisk makt), innebar ofta anklagelser mot aktivister om Majestätsbrott, som ansågs vara ett allvarligt brott, vilket inte sällan medförde dödsstraff.

       Efter en s.k. Upplysning, ( och efter ett franskt inbördeskrig med massmördande mitt på torgen, till applåder och hurrarop från folkmassor inför en halshuggningsmaskin som halshögg människor på löpande band),under paroller som Frihet, Jämlikhet, Broderskap, så infördes begreppet – Yttrandefrihet – .

       Men detta begrepp är då en fortsättning på den kritik som riktades mot dåtidens kungamakt i Frankrike och som syftade till att kunna frambringa revolt.

       Yttrandefrihet användes att på ett groteskt sätt, i vulgära och hatiska former uppelda folkmassorna, och sågs då som sociala och samhälleliga s.k. rättighetsframsteg, just i en s.k. Upplysnings namn, samt i förhållande till det som då sågs som en sämre stadsordning dvs., monarkin som statsskick.

       Upproret var alltså revolutionens mål, som då ansågs rättfärdiga användandet av skändligt tal, skändligt måleri, förolämpningar, förlöjliganden, hatuppvigling (mot kungamakten och monarkin); genom smädelser och fulheter i största allmänhet, och riktas mot den sittande MAKTSFÄRENS företrädare.

       Yttrandefrihet sågs då som ett verktyg för Den Goda Saken, nämligen revolutionen, genom att den då möjligjorde att kunna framkalla hat hos folkmassorna för att förmå dem att vilja genomdriva revolter och revolutioner.

       För att uppnå folkrevolter mot MAKTSFÄRER, vill då menas vara en god sak. Då anses en yttrandefrihet användas för Den Goda Saken, (folkrevolten mot samhällsmakten).

       I dess heliga namn, vill därför tillåtas alla former av fulheter, smädelser, hatuppviglande paroller, gräsliga uttryck, hatiska uttryck, mot sittande maktsfärer, för att kunna uppelda massorna till vansinnigt hat och total galenskap och därmed kunna leda dem till att vilja vara beredda att begå mord och andra vansinneshandlingar.

       Men att i en yttrandefrihets namn rikta smädelser, groteska målningar och anskrämliga skulpturer, så fula, elaka och sårande som helst, mot ANDRA medborgargrupperingar, i SAMMA NATION, det är enbart att vilja bädda för inbördeskrig, i större eller mindre omfattningar.

       Frågan är då: – Är man då fullt medveten om vad det är man önskar framkalla?

       Inom en och samma nation?

       Eller är man endast en aningslös följare, som inte helt och fullt har tänkt igenom saken, som endast då vill rabbla paroller, utan att se på innebörden eller heller inte se på dess ursprungliga användningsområde och medföljande dåtida önskade samhällskonsekvenser?

       Alltså de konsekvenser som där och då, i den franska revolten, ville anses vara Goda samhällsomvälvande Konsekvenser?
       Där då groteskheter, hatuppvigling och smädelser i alla former mot kungamakten, i en yttrandefrihets namn, då sågs såsom tjänande enbart den Goda saken? (Dvs., tjänande möjligheterna för inbördeskriget, dvs., den franska revolutionen).

       Men, i eftertankens kranka blekhet, varför, av vad, av vilka, av vem, hur och på vilket sätt, önskas idag och i dagens svenska samhälle, kunna förmå framskapa ett inbördeskrig med hjälp av oanständiga smädelser, föraktfulla och groteska målningar och skulpturer, mot en annan medborgargruppering, i ett och samma samhälle?

       Svara
       • 

         educaremm på 27 november, 2020 på 17:00

         Ps.

         Dessutom är begreppet – frihet – också då kopplat till revolutionen. På revolutionens syn på att ett nytt samhällssystem menades skulle bli byggt på – Jämlikhet och Broderskap – , (istället), vilket då ansågs vara ett bättre system än det gamla (hierarkiska, monarkiska) samhällssystemet.

         Det är i detta sammanhang som revolutionens paroll därför beskrevs med ordet – Frihet, Jämlikhet, Broderskap – , just i sammanhanget och i betydelsen frihet från det monarkiska och hierarkiska samhällets system.

         Men dagens samhällsparoller där ordet – frihet – , vill användas, har glömt bort detta ord knutet till sitt sammanhang, och ordet (samhällelig-)- frihet – blir ibland ihopblandet med begreppet ansvarslöshet? (Eller även ordet lösgjordhet, eller kanske även ordet lea-löshet, hållningslöshet, gränslöshet och kanske även trolöshet ibland vill menas vara en slags frihet, tillsammans med olika förståelser av begreppet frihet som inte alltid kan ses som goda föreställningar, eller medföra goda konsekvenser, varken för frihetsivrare själva eller för deras nära anhöriga, deras barn, övriga familj eller för samhället som helhet).

         Dessutom, vad gäller de Mänskliga Rättigheterna, som infördes efter världskrig två, där tydligen Ellenor Roosevelt var starkt pådrivande, så kan man se att i en verklighet, och för de allra, allra flesta människor, så gäller istället Mänskliga Skyldigheter, till övervägande del, som erfarenheter i deras liv?

         Föräldrar har – Mänskliga Skyldigheter – , att tillse och omse sina egna barn?
         (Omyndiga) barn har – Mänskliga Skyldigheter – , att lyssna och lyda sina föräldrar?

         Lärare har – Mänskliga Skyldigheter – , att ansvara för elevernas skolning och utbildning?
         Elever har – Mänskliga Skyldigheter – , att lyssna till lärare, och följa lärares ledning?

         Arbetsgivare har – Mänskliga Skyldigheter – att tillse korrekta löner till anställda?

         Anställda har – Mänskliga Skyldigheter – att på ett korrekt sätt ansvara för de arbetsuppgifter som arbetsgivare tilldelat?

         Medborgare har – Mänskliga Skyldigheter – att följa samhällslag.

         Osv., et cetera och med mera områden där väldigt många Mänskliga Skyldigheter oftast är de dominerande erfarenheter som de flesta människor erfar och möter i sina liv, från småbarnsåldrar och uppåt till vuxen och myndig ålder, så allting och alltsammans, kan alltid ses ur flera perspektiv samtidigt.

         Svara
         • 

           educaremm på 29 november, 2020 på 10:31

           Ytterligare ett PS.

           Inte att förglömma så var det egentligen också främst mot en kristendom (och kristna kungar), som revolutionen och den s.k. upplysningen, riktade sina dolkstötar, sina uppviglingsparoller och hatpropaganda.

           Jämlikhets- och broderskapsidealen, ansågs då, (samt även i efterföljande kommunistiska revolter och revolutioner i Ryssland, Kina, Korea, Cuba, samt i nationell variant i Tyskland och i Italien, samt i flera afrikanska länder, där många länder som övergick till kommunism/socialism då menades skulle bringas utveckling, tekniska uppfinningar, massproduktionsmöjligheter i stordriftsföretag, samt övrig hyllad vetenskaplig framstegstro på alla nivåer och plan, inte minst familjeplan, och att all s.k. progressiva upplysning då menades skulle enbart vara till gagn och till nytta för nationerna och för deras medborgare.

           Men, som sagt, revolutionerna och kristendomsattacker krävde kommunistisk hatuppvigling. Denna som i sin tur krävde en yttrandefrihet för att kunna tillämpas med oinskränkt rättighet. I en bemyndigad och hyllad yttrandefrihet så kunde en sådan hatpropaganda ske inte sällan då med hjälp av groteska utmålningar, med hjälp av stämplingar av kritiker, med hjälp nedsättande epitet av motståndare som både då utmålades som onda, som dumma, som obildade och lantliga nollor, som konservativa dumbommar och som både elaka, ondsinta och omänskliga, som enbart ville störa den – heliga – kommunistiska revolutionen och det vetenskapliga arbetet med – Den Nya Människans framväxt – .

           Aningslösa förespråkare för en obegränsad yttrandefrihet vill inte alltid se både framsidor och baksidor av vad massmedier av alla de slag, även då internetmedier, ibland tanklöst och utan längre konsekvenstänkande, ofta gärna både vill fokusera på (för att tjäna en agenda).

           T ex då vill även alternativmedier inte sällan fokusera på att utmåla hot, våldsdåd och genom dessa försöka skapa skrämsel, avsky och hat, som i sin tur skall antas förmå kunna blockera människors viljor att tänka och analysera i ett längre perspektiv.

           Tråkigt nog.

           Invandringspolitik till europeiska och skandinaviska nationer är önskad och promotad av mångnationella intressesfärer och har mycken makt och inflytande att kunna påverka och styra. Liksom inflytande till att även promota konflikter och motsättningar inom nationerna.

           Stor påverkanmöjlighet och resurser finns att kunna skapa aktivister och agenter, agerare alltså, inom många olika områden, både fredliga och icke-fredliga.

           Där finns de som blir övertygade aktivister för det ena eller det andra. Det finns då de bland dessa aktivister, som inte alltid själva kan anses vara helt och fullt medvetna om vad det är som de vill engagera sig för, på det ena eller andra sättet, och vilka långsiktiga konsekvenser deras engagemang riskerar att kunna medföra för deras nationer, och om de verkligen önskar sig de eventuella konsekvenserna eller inte.

         • 

           educaremm på 29 november, 2020 på 10:38

           Korrigerad text.

           Ytterligare ett PS.

           Inte att förglömma så var det egentligen också främst mot en kristendom (och kristna kungar), som revolutionen och den s.k. upplysningen, riktade sina dolkstötar, sina uppviglingsparoller och hatpropaganda.

           Jämlikhets- och broderskapsidealen, ansågs då, (samt även i efterföljande kommunistiska revolter och revolutioner i Ryssland, Kina, Korea, Cuba, samt i nationell variant i Tyskland och i Italien, samt i flera afrikanska länder, där många länder som övergick till kommunism/socialism då menades skulle bringas utveckling, tekniska uppfinningar, massproduktionsmöjligheter i stordriftsföretag, samt övrig hyllad vetenskaplig framstegstro på alla nivåer och plan, inte minst familjeplan), att all s.k. progressiva upplysning då menades skulle enbart vara till gagn och till nytta för nationerna och för deras medborgare.

           Men, som sagt, revolutionerna och kristendomsattacker krävde kommunistisk hatuppvigling.

           Denna som i sin tur krävde en yttrandefrihet för att kunna tillämpas med oinskränkt rättighet.

           I en bemyndigad och hyllad yttrandefrihet så kunde en sådan hatpropaganda ske inte sällan då med hjälp av groteska utmålningar, med hjälp av stämplingar av kritiker, med hjälp nedsättande epitet av motståndare som både då utmålades som onda, som dumma, som obildade och lantliga nollor, som konservativa dumbommar och som både elaka, ondsinta och omänskliga, som enbart ville störa den – heliga – kommunistiska revolutionen och det vetenskapliga arbetet med – Den Nya Människans framväxt – .

           Aningslösa förespråkare för en obegränsad yttrandefrihet vill inte alltid se både framsidor och baksidor av vad massmedier av alla de slag, även då internetmedier, ibland tanklöst och utan längre konsekvenstänkande, ofta gärna både vill fokusera på (för att tjäna en agenda), och lyfta fram såsom argument.

           T ex då vill även alternativmedier inte sällan fokusera på att utmåla hot, våldsdåd och genom dessa försöka skapa skrämsel, avsky och hat, som i sin tur skall antas förmå kunna blockera människors viljor att tänka och analysera i ett längre perspektiv samt att förmå skapa en fokus på endast ett attack-mål, islam.

           Tråkigt nog.

           Invandringspolitik till europeiska och skandinaviska nationer är önskad och promotad av mångnationella intressesfärer och har mycken makt och inflytande att kunna påverka och styra. Liksom inflytande till att även promota konflikter och motsättningar inom nationerna.

           Stor påverkanmöjlighet och resurser finns att kunna skapa aktivister och agenter, agerare alltså, inom många olika områden, både fredliga och icke-fredliga.

           Där finns de som blir övertygade aktivister för det ena eller det andra.

           Det finns då de bland dessa aktivister, som inte alltid själva kan anses vara helt och fullt medvetna om vad det är som de vill engagera sig för, på det ena eller andra sättet, och vilka långsiktiga konsekvenser deras engagemang riskerar att kunna medföra för deras nationer, och om de verkligen önskar sig de eventuella konsekvenserna eller inte.