Kjell Böhlin. Foto: Privat.
Kjell Böhlin är IT-företagaren som sadlade om till grävande journalist i samband med att han 2015 skrev en rapport om hur kommuner kunde bli av med tiggarproblemet. Rapporten skickades till 4 000 politiker runt om i landet och fem år senare har flera kommuner förbjudit tiggeri i sina lokala ordningsföreskrifter – just det Böhlin föreslog.
I april 2018 fick han upp ögonen för Näthatsgranskaren, en förening som drivs av den före detta polisen Tomas Åberg. På sin hemsida beskriver föreningen sitt arbete så här:
”Ytterst utgör kränkningarna och hatet ett hot mot hela den värdegrund som demokratin vilar på, inte minst principen om alla människors lika värde. Näthatsgranskaren vill se en levande demokrati där individens möjligheter till inflytande stärks. Alla människor ska känna sig delaktiga och alla ska ha goda förutsättningar att komma till tals.”
Men de hundratals svenskar som råkat ut för Tomas Åberg håller nog inte med om att de haft ”goda förutsättningar att komma till tals”. Åbergs jakt på framförallt pensionärer som råkat ut för kriminella utlänningar och uttryckt sin ilska på Facebook och andra sociala plattformar, har ofta slutat i domstol där de dömts för brott mot gummilagen Hets mot folkgrupp, HMF.
Äldre kvinnor bli rädda
– Medelåldern på dem Åberg jagar är hög. Många är just pensionärer och framförallt äldre kvinnor blir väldigt rädda när de kallas till polisförhör, säger Kjell Böhlin.
Äldre kvinnor blir ofta mycket rädda när de blir kallade till polisförhör. 2019 skrev Nya Tider om att hur Åberg försökte tvinga Essi att be honom om ursäkt för att slippa rättegång. Foto: Nya Tider.
– Jag talade nyligen med en kvinna som varit med om att två poliser med hund kom till hennes hem och pressade henne för att få komma in. Till sist gav hon efter och medan den ene polisen förhörde henne gjorde den andre en husrannsakan utan att hon begrep det.
– Det var först när hon fick brev från polisen som hon förstod att hon var misstänkt för HMF – för att ha delat andras inlägg, så kallade memer, på nätet. Själv hade hon inte skrivit något.
För att hitta alla inlägg som Tomas Åberg anmäler till polisen använder han sig av API scanners som ligger och söker av olika sociala plattformar efter särskilda ord. De kan göra 40-50 sökningar per sekund.
– Frågan är hur länge plattformarna kommer att tillåta detta. Scannandet tynger ju ner deras servrar och det är dålig business för dem, säger Kjell Böhlin som tror att plattformarna i framtiden kommer att stänga av detta som spamliknande.
Polisen använder Åbergs utredningar
En annan fråga är hur länge polisen ska tillåtas använda sig av Tomas Åbergs ”förundersökningar”. Böhlin tror att Åbergs status som före detta polis imponerar på de tidigare kollegerna.
– De gör i princip inga egna utredningar av de fall som Åberg presenterar för dem. Det syns tydligt eftersom de rakt av köper hans formuleringar, som att den misstänkte ”rör sig kring rasideologiska och nazistiska organisationer”. Detta påstående låter hemskt i de flestas öron, men bygger i själva verket inte på något annat än Åbergs egna fantasier. Även åklagarna använder dessa formuleringar i sina åtal.
– Det är faktiskt rent åt helvete att polisen anlitar en privatspanare och bara accepterar hans ”utredningar” som sina egna.
Vad är det då som driver Tomas Åberg att släpa så många svenskar som möjligt inför rätta för förflugna, förtvivlade och ibland nedsättande kommentarer på Facebook? Efter att ha följt Näthatsgranskaren i flera år, vågar sig Kjell Böhlin på en gissning.
”Kan inte släppa polisyrket”
– Jag tror att han helt enkelt inte kan släppa polisyrket. Han mer eller mindre tvingades bort från poliskåren och har nu fått en chans att fortsätta jaga dem han uppfattar som skurkar.
Omständigheterna kring hur och varför Åberg lämnade poliskåren är inte helt klarlagda, men Joakim Lamotte har tagit upp saken på sin Facebooksida, som kan läsas HÄR.
– Men vi ska heller inte underskatta att detta blivit en lönsam födkrok för honom. NHGs första år, 2017, fick föreningen några mindre bidrag från Stieg Larssons Stiftelse och bokförlaget Natur&Kulturs stiftelseverksamhet. Men redan 2018 fick han en rejäl summa av MUCF, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. Totalt har han fått ut 2,1 miljoner kronor av denna statliga myndighet.
Men efter den massiva kritik som Kjell Böhlin och andra riktat mot Näthatsgranskaren nekades han i år det bidrag om 1,3 miljoner kronor han sökt från MUCF. Pengarna skulle vara ett ”projektbidrag till verksamheter mot rasism och intolerans 2020”, men myndigheten ansåg inte att hans ansökan höll tillräckligt hög kvalitet och beslutet går inte att överklaga. Det mesta av bidragspengarna har gått till Tomas Åbergs egen lön.
Ingen smickrande bild
Som polis förväntas man vara stabil och absolut inte reagera med aggressivitet mot dem som förhörs – även om den misstänkte känner sig trängd och uttalar hot. Men så agerar inte Tomas Åberg. Journalisten Joakim Lamotte granskade 2018 Åberg och hans förening, och skrev om det faktum att Åberg belagts med djurförbud sedan han låtit sina djur svälta och törsta ihjäl på den gård i Närke där han bodde.
Joakim Lamotte tvingas betala sin egen advokat i den rättegång där han ska möta Tomas Åberg. Foto: Skärmdump SVT/Sverige möts.
Lamotte intervjuade personer som stått Åberg nära – utredare inom polisen, gamla vänner och veterinärer som haft insyn i hans verksamhet. ”Bilden som växte fram var allt annat än smickrande”, skrev Lamotte som också försökte få en intervju med Åberg själv. Men han ville inte bemöta kritiken, i stället hotade han att polisanmäla Lamotte om denne publicerade reportaget.
Joakim Lamotte publicerade trots hotet sin artikel, som sedan delades av väldigt många människor. Genast satte Tomas Åberg igång med att stämma utvalda personer som delat artikeln för ärekränkning.
– Dessa mål driver han som förenklade tvistemål, säger Kjell Böhlin. Han betalar 900 kronor till tingsrätten och stämmer dem sedan på mellan 5 000 och 20 000 kronor. Han använder alltså rättsväsendet som ett pyramidspel för sin egen vinning.
Lamotte och Åberg möts i rätten
Ramona Fransson. Foto: Wikpedia.
Thomaz Wiberg. Foto: Twitter.
Efter att såväl författaren Ramona Fransson som bloggaren Thomaz Wiberg dömts i tingsrätten, hörde Åberg via medierna av sig till Lamotte och begärde 100 000 kronor för en förlikning. Annars skulle han dra även Lamotte inför rätta. I april lämnades det enskilda åtalet in till tingsrätten, men något datum för rättegången har ännu inte meddelats. Eftersom det rör sig om ett enskilt åtal måste Joakim Lamotte bekosta sin advokat ur egen ficka.
Till sist vände sig Tomas Åberg även mot Kjell Böhlin. Han polisanmälde Böhlin för olaga förföljelse (granskningarna av NHGs verksamhet) och ville ha ett kontaktförbud utfärdat. Det sistnämnda fick han inte, men åklagaren beslutade om husrannsakan hos Böhlin som fick sina datorer och mobiler beslagtagna.
– Här har polis och åklagare gjort bort sig. Eftersom jag är journalist omfattas allt på mina datorer av källskydd, så de får alltså inte använda sig av de samtal jag har inspelade för att försöka bevisa att jag ”förföljt” Åberg. Och ett par månader efter tillslaget så hävdes beslaget och jag fick hämta mina datorer, berättar Kjell Böhlin.
Om Kjell Böhlin kommer att åtalas är i nuläget oklart. Tror han då det finns något sätt att få stopp på Åbergs förföljelse av svenskar?
– Ja, men först när en stor opinion skapas för att det får vara slut på detta att staten ger bidrag till diverse privatspanare. Alla som tycker att rättsväsendet är viktigt för vårt land, borde sluta upp kring detta krav.
Fotnot: Ramona Fransson väntar på datum för hovrättsförhandling medan Thomaz Wiberg inte fick upp sitt mål där.
Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro eller Swish – eller via Donorbox här nedanför. Du kan också välja att blir månadsgivare via Donorbox. Tack för ditt bidrag!
BG: 831-4742
Swish: 0709963377
Villkor för kommentarsfältet
Ingrid & Maria tar inget ansvar för kommentarer som skrivs på denna webbsida. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig. Kommentarer förhandsgranskas inte och är inte redaktionellt material. Kommentarer som bryter mot våra regler tas bort vid efterhandsmoderering.
Jag tycker att Kjell Böhlin gör ett bra jobb att syna stollar som Åberg och hans statligt stödda angiveriverksamhet. Jag har själv under flera år intresserat mig frågor om konstnärlig frihet och yttrandefrihet och även följt ett antal rättegångar som åhörare. Generellt kan sägas att åklagarna vinner den här typen av mål i nittionio falla av hundra och det beror i stor utsträckning på lata försvarsadvokater som helt enkelt inte gör sitt jobb. Ett försvar som sköttes framgångsrikt var när f. d. kommunalrådet i Göteborg, Ann-Sofie Hermansson blev föremål för ett enskilt åtal. Hennes advokater hade kallat in tre högprofilerade akademiker som expertvittnen vars vittnesmål helt pulvriserade åtalet. Dessutom fanns det kända personer som Agnes Wold bland åhörarna.
Rättegångarna mot gatukonstnären Dan Park var genomgående bisarra med fullkomligt absurda utläggningar från åklagarsidan. Parks tystlåtne och mumlande advokat avstod från att kalla in sakkunniga och förlorade naturligtvis på alla punkter.
En annan svag insats var den som gjordes av författarinnan Ramona Franssons sakförare i målet mot Tomas Åberg. Sakföraren kom försent till förhandlingen, hade dålig koll på sina papper och gjorde ett virrigt intryck. Enkel seger för Åberg som nästan inte sa något under förhandlingen utan lät svarandesidan göra bort sig.
Man får hoppas att Joakim Lamotte inser att han behöver ha sakkunniga vittnen på sin sida, det kan vara grundlagsexperter och allmänt respekterade akademiker.
Det här med att vara sen till förhandlingar är något rätten är väldigt van vid, det sker flera gånger per dag, så det är inte ett argument, även om jag själv är väldigt noga med tider. Det jag kan hålla med om är att använda sakkunniga vittnen i ärenden som det berör.
Sedan finns det taktiker och rävspel i en del ärenden, iland fungerar det och ibland inte.
I ärendet Lamotte så är Åbergs linje att JL ljuger i allt förutom de djur han plågat dokumenterat i tre år, jag och Lamotte har kommit fram till samma slutsatser i intervjuer och dokumentation vi hämtat hem, jag har en hel del till än vad Lamotte har, men i princip är det samma.