När dåvarande utrikesminister Hillary Clinton 2010 talade om att ”dröna Julian Assange” så var det inget tomt hot. Alla stater låter sina säkerhetstjänster, militären och så kallade Black operation-företag genomföra mord på personer som de menar utgör ett klart och definierat hot mot den egna statens säkerhet och intressen.
Men vem bestämmer att någon är ett hot mot den nationella säkerheten? Kan vem som helst plötsligt vara uppsatt på en dödslista? Är det juridiskt och moraliskt försvarbart enligt internationell lag och rätt? Detta är några av de frågor jag söker svar på här.
Om stater anser sig ha rätt att ta livet av folk, varför har då inte USA tagit livet av Bashar al-Assad för att få igenom ett regimskifte i Syrien? Det är rimligt att anta att man historiskt sett röjt ett antal ledare ur vägen för att ”värna den nationella säkerheten”.
I modern tid har ett flertal politiska ledare mördats och långtifrån alla morden har klarats upp: Rafael Truilljo i Dominikanska republiken 1961, Patrice Lumumba i Kongo 1961, John F Kennedy i USA 1963, François Tombalbaye i Tchad 1975, Hafizullah Amin i Pakistan 1979, Indira Gandhi i Indien 1984, Olof Palme i Sverige 1986, Zia Ul-Haq i Pakistan 1988, Yitzhak Rabin i Israel 1995 och Muammar Gaddafi i Libyen 2011.
Mördade för regimskifte
Truilljo och Zia Ul-Haq lär ha mördats av CIA – för att USA ville få igenom regimskiften och för att de hotade genomförandet av USAs nationella intressen i deras respektive länder. Hafizullah Amin mördades av sovjetiska styrkor i samband med den sovjetiska invasionen av Afghanistan 1979. Patrice Lumumba ska ha mördats av amerikanska och belgiska legosoldater eftersom han var på väg att nationalisera landets naturtillgångar.
Gaddafi, Yitzak Rabin, François Tombalbaye och Indira Gandhi mördades av sina egna medborgare som hämnd för den nationella politik de förde – inte av andra stater. När det gäller JFK och Olof Palme finns det många konspirationsteorier om varför de mördades, vissa menar att de utgjorde ett hot mot sitt lands nationella säkerhet och intressen – för att de inte genomförde en viss politik eller för att de sökte förändring i en etablerad politisk ordning. I den här artikeln redogör jag för vad jag själv tror hände Olof Palme. Lyssna också gärna här, från minut 50 cirka.
Bashar al-Assad kunde inte mördas eftersom han är en rysk tillgång – här på ett besök hos Vladimir Putin 2015. Foto: Wikimedia Commons.
Så när vi nu vet att stater mördar andra länders statsöverhuvuden, varför har då inte USA tagit livet av till exempel Bashar al-Assad i Syrien? Enligt mina källor beror det på att Assad är en rysk tillgång och att Syrien tillhör det ryska intresseområdet. Israel och USA skulle annars ganska lätt ha kunnat ta honom av daga och det har inte saknats tillfällen att genomföra en sådan operation. Men risken för ett politiskt bakslag i den allmänna opinionen, hämndaktioner och ett eventuellt storkrig i Mellanöstern överstiger med råge vinsten av ett sådant mord.
Sovjetunionen ryckte på axlarna
När CIA dödade Zia Ul-Haq skedde det inom ”USAs intressesfär och med pakistanskt stöd och konsensus” och påverkade inte andra makters förhållanden och intressen. Dåvarande Sovjetunionen ryckte bara på axlarna och gjorde inget för att dra nytta av den uppkomma situationen – trots att de med säkerhet hade information om att Zia Ul-Haq skulle dödas. Förhållandet var detsamma när Sovjetunionen dödade Hafizullah Amin i Afghanistan 1979 – amerikanerna reagerade inte alls.
Nu sitter flera av er redo att börja hamra på tangentbordet och i kommentarsfältet skriva: ”Men Soleimani då? Han mördades ju på öppen gata med drönare styrda av USA!”
Generalmajor Qasem Soleimani, som var chef för specialenheten Quds inom det iranska Revolutionsgardet, stod på flera länders dödslista – eller som det också kallas: On the list for negative treatment. USA, Israel, Saudiarabien, Storbritannien och flera andra länder ville bli av med honom, och försök gjordes redan 2007-2008 av israeler och amerikaner. Det hela avbröts dock på grund av risken för collateral damage, det vill säga att civila offer sannolikt skulle krävas vid ”exekverandet av termineringen”.
Krokodiltårar för Soleimani
Qasem Soleimani. Foto: Wikipedia.
Varför fanns Soleimani på dessa länders dödslista? Generalmajoren hade inte bara hjälpt shiamuslimer (och även sunniter) att bygga IED (improviserade sprängmedel) för att spränga amerikanska soldater och andra måltavlor i Irak. Enligt uppgifter till mig lät han också spränga bomber i shiamuslimska moskéer för hetsa de båda religiösa grupperna (shia och sunni) mot varandra! Detta för att skapa martyrer, hetsa shiiter mot den store satan (USA) och få dem att begå hämndaktioner mot sunniter i Irak. Soleimani var enligt samma källor också hjärnan bakom en iransk black op för att få shiiter i Irak att kräva större självständighet, rensa ut den sunnitiska minoriteten i shiadominerade områden med målet att ansluta det självständiga shia-området till Iran.
Men Iran torde väl ha ganska högljudda invändningar och protester över att en av deras största hjältar mördades av den ”Store satan”? Som jag tidigare har redogjort för i en podd så är allt inte som det verkar. Qasem Soleimani började få för stor makt, bröstade upp sig för mycket, hade stora ambitioner som inte passade den iranska högsta ledningen och Ayatolla Khamenei, Irans högste andlige och politiske ledare. Visst protesterade Iran lite lagom mot mordet med raketer, kommenderade ut demonstranter på gatorna och en massa propagandatrix, men internt i den iranska ledningen drog man en djup suck av lättnad – samtidigt som man fällde några krokodiltårar.
”Lägg honom i en plastsäck”
I en värld av geopolitik är inte allt som det verkar, för i den miljö där underrättelsetjänster och säkerhetstjänster verkar så döljs ibland mord på märkliga sätt – ibland även av det land där den mördade verkat som en ytterst lojal soldat och administratör. Inte många av er har nog hört talas om den syriske brigadgeneralen Muhammad Suleiman. Han var högsta chef för den syriska ambitionen att bygga upp landets atomenergikraft och samtidigt skaffa kärnvapen åt Assad. Dessutom hade han varit ansvarig för att ta fram och bygga upp det syriska programmet för kemiska vapen. Under ett besök i sin sommarvilla utanför Tartus 2008 sköts han ihjäl av israeliska agenter. När Assad blev uppringd av Suleimans livvakter som desperat undrade vad de skulle göra svarade Assad:
– Ingen panik! Lägg honom i en plastsäck och gräv ner honom utanför Tartus – utan att markera graven.
Taffligt giftmordsförsök
Khaled Meshal utsattes för ett taffligt giftmordsförsök. Foto: Wikipedia.
Khaled Meshal är en palestinsk, politisk ledare som numera lever i exil i Damaskus. 1997 utsattes han för ett mordförsök av israeliska agenter som greps och senare utväxlades mot dåvarande Hamas-ledaren Ahmad Yassin. Men enligt mina källor är den historieskrivningen inte helt sann.
Khaled Meshal anses vara medgrundare av Hamas och var fram till 2017 en av ledarna för organisationen. Mordförsöket 1997 gjordes med hjälp av gift och två Mossad-agenter med kanadensiska pass tillfångatogs – något som inte händer särskilt ofta. Förklaringen sades vara dåligt grundarbete med ”coverstoryn” och dåligt gjorda pass, något som ska utläsas som att man i princip hade förvarnat den jordanska säkertjänsten att något var på gång. Mossad-agenterna greps strax efter att de gett giftet åt Khaled Meshal.
Var det ett trick?
Hamas-ledaren lades in på sjukhus och kungen av Jordanien krävde att Israel skulle ge Meshal ett motgift – annars skulle det innebära stora problem, kapade relationer och eventuellt krig. Israel och Jordanien hade skrivit under ett fredsavtal 1994, något som den jordanske kungen blev hårt ansatt och kritiserad för av såväl sina egna medborgare, som de arabiska grannarna och naturligtvis av olika palestinska organisationer. För det tog inte så lång tid innan Israel gav Jordanien motgiftet, samt släppte några fångar för att blidka jordanierna och deras kung. Var det hela egentligen ett trick där Israel medvetet hjälpte kungen av Jordanien att lätta på trycket från bördan som fredsavtalet skapat? Många analytiker av politiken i Mellanöstern håller inte det för otroligt.
”Politics makes strange bedfellows.” (Charles Dudley Warner)
Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro eller Swish – eller via Donorbox här nedanför. Du kan också välja att blir månadsgivare via Donorbox. Tack för ditt bidrag!
BG: 831-4742
Swish: 0709963377
Villkor för kommentarsfältet
Ingrid & Maria tar inget ansvar för kommentarer som skrivs på denna webbsida. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig. Kommentarer förhandsgranskas inte och är inte redaktionellt material. Kommentarer som bryter mot våra regler tas bort vid efterhandsmoderering.
Roligt att se att Ingrid är tillbaka på Gatestone! Hjälp USA och Israel och KSA att sätta åt de onda Iranierna! Hua!
Ytterligare ett NMR geni som inte fattar som fattar att det kommer en del 2! ”IQ! Kan räkna upp till undra…..”
Det finns Stater som Låter Mördare och Våldsmän Gå fria På Gatorna och Mörda och Våldta. Övrig kommentar behövs inte,alla vet vem eller vilka stater.