Många kommer att känna igen sig i Jonas situation. Att en dag plötsligt inse hur illa ställt det är i Sverige, att därefter läsa allt man kommer över och ständigt försöka diskutera dessa allvarliga frågor med familj, vänner och arbetskamrater – bara för att inse att de ryggar tillbaka och börjar mumla om rasism och främlingsfientlighet. Men värst av allt är nog omgivningens fullständiga ointresse av att få reda på allvarliga fakta om tillståndet i landet.
Jonas tror, som de flesta män, att om han bara kan presentera fakta för omgivningen så kommer de att lyssna på honom. Men så fungerar inte kvinnor, det blir han snart varse. Hans egen fru Alice vill absolut inte prata med Jonas, hon vill inte läsa de böcker och artiklar han visar henne och hon vill inte höra ett ord om de enorma problem massinvandringen orsakat. I stället föreslår hon att de ska ta emot en syrisk flykting i sitt hem …
När skilsmässan är ett faktum och Jonas har flyttat till Bali, träffar han nyzeeländaren Stan. De diskuterar varför demokratin inte längre fungerar som det var tänkt, och Stan säger att det är kvinnornas fel:
”Felet är att det inte går att skapa vilket slags samhälle som helst. Vi är underkastade samma biologiska, genetiska, darwinistiska och hela skiten-begränsningar som andra djur. Kvinnor vill bygga ett samhälle där alla är sams och lika mycket värda, därför att det låter ju alldeles underbart. Ingen är dum mot någon annan! Men sådana samhällen finns inte. De kommer heller aldrig att finnas. Kvinnorna ljuger ihop en fantasi och eftersom männen gör vad som helst för att få ligga med kvinnorna, så säger de att visst, just ett sådant samhälle ska vi ha!”
”Man ljuger ihop ett samhälle”
Jonas inser att Stan beskrivit Sverige på pricken. Han säger:
”Man ljuger ihop ett samhälle. Men det är ju precis det som händer i Sverige! Bilden av samhället blir viktigare än verkligheten. Våra tidningar och statstelevision och statsradio övertygar medborgarna om att allt är okej. Man säger till exempel inte att det har med invandringen att göra att välfärden, i synnerhet sjukvården, rasar ihop. Man säger helt enkelt ingenting, om det bedöms som kontroversiellt!”
Jag kan bara instämma i Stans och Jonas resonemang. Det är ingen slump att det är män som har byggt samhällen, försvarat dem och utvecklat dem. Kvinnor är (med några undantag) inte biologiskt gjorda för dessa ting, utan har sedan urminnes tider varit fokuserade på att hålla ihop familjen och gruppen – en uppgift som kräver stort omhändertagande och ett visst mått av rättvisa. När kvinnor nu hamnat på positioner där de ska styra hela länder fungerar inte de invanda mönstren, och för att detta inte ska bli uppenbart för var och en fokuserar de helt på att försvara ”Sverigebilden” i stället för att ta itu med den grymma verkligheten.
Kvinnors rösträtt, ett misstag?
Efter skilsmässan men innan han flyttar till Bali inleder Jonas en sexuell relation med en kvinnlig psykolog, som också fått upp ögonen för Sveriges enorma problem. Vid ett tillfälle undslipper hon sig att hon undrar om det verkligen var en så god idé att ge kvinnor rösträtt.
Uppbrott är en sorglig roman om en sorglig tid och samtidigt en viktig roman om en viktig tid. Jag önskar att många kvinnor läser den – för att förstå hur illa de gör sina egna män och barn genom att rösta på partier som fyller landet med grovt kriminella och våldsamma unga män. Om inte kvinnor börjar sätta landets och folkets intressen före främlingars rätt att mörda, våldta, bedra och roffa åt sig av vår välfärd, så har vi snart inget land kvar.
Köp Uppbrott i julklapp åt alla du känner och håller av!
Köp boken här.
Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro eller Swish – eller via Donorbox här nedanför. Du kan också välja att blir månadsgivare via Donorbox. Tack för ditt bidrag!
BG: 831-4742
Swish: 0709963377
Villkor för kommentarsfältet
Ingrid & Maria tar inget ansvar för kommentarer som skrivs på denna webbsida. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig. Kommentarer förhandsgranskas inte och är inte redaktionellt material. Kommentarer som bryter mot våra regler tas bort vid efterhandsmoderering.
Klicka här för att läsa mer om våra kommentarsregler. >
Tyvärr när man vaknar i bland på morgonen och hoppas att det som händer och pågår i vårt förljugna samhälle bara var en Mardröm men tyvärr inser att det inte är en Mardröm. Är pensionär Försöker överleva tills nästa val och rösta bort eländet. Hur länge och hur mycket kan man fortsätta ljuga och sitta kvar?