Pippi i Rinkeby. Foto: Skrivarverkstaden.

Jag är så innerligt trött på dessa kvartsfigurer som ägnar sig åt att dra allt vad kultur heter i smutsen och det är våra skattepengar som finansierar denna förstörelse. Häromåret fick en vänstertomte vid namn Gunilla Lundgren för sig att det var en lysande idé att tillsammans med ett gäng romska barn vid en så kallad skrivarverkstad (vilket brukar vara flumnästen för vänsterextremister) rafsa ihop ett kulturmarxistiskt propagandaalster ”Pippi i Rinkeby”. Astrid Lindgrens släktingar gick med på att de fick använda Pippi som huvudperson. Jag utgår från att de gick med på detta efter påtryckningar, ty så går det ofta till i socialistiska bananrepubliker som Sverige. Att hjärntvätta barn har högsta prioritet hos dessa vänsterfigurer – det ska böjas i tid det som krokigt ska bli. Jag tänker inte närmare gå in på Lundgrens politiskt korrekta författargärning, men det är mycket mångkultur, fred och annat bolsjevistiskt dravel.

Det har blivit vanligt att man använder sig av redan befintliga historier och så ändrar man lite så att det passar de syften man har. Dessa överbetalda så kallade kulturarbetare kan inte åstadkomma något eget, så då får de snylta på det som redan har gjorts. Jag tänker hjälpa dem lite på traven och jag hoppas att nedanstående passar.

Kolsvart och de sju kortväxta

Visst är det västerländskt äckligt med Snövit. Det är exkluderande och kolonialt, inte för att jag vet på vilket sätt, men det är nog så i alla fall. Några dvärgar kommer inte heller i fråga! Tänk alla som kan känna sig kränkta, inte för jag vet hur, men i alla fall … Kolsvart och de där sju som råkar vara kortväxta lever på morötter och annan vämjelig kaninmat, ty de äro veganer. En dag blir Kolsvart bjuden på ett förgiftat äpple. En drottning som råkar äga en spegel blir genast misstänkt. Då kommer en vänsterextremist med en röd luva över sitt tryne.

Med förenade krafter lyckas man väcka Kolsvart som upplyser dem om att det inte alls var Spegeldrottningen som bjöd på äpplet. Alla förstår nu att det var den onde prinsen som låg bakom det hela. Att det inte finns några bevis spelar ingen roll. Kolsvart, de sju kortväxta och Rödluvan går nu till Spegeldrottningen och sedan beger de sig till staden för att bekämpa prinsen och hans hov. Efter att de har slagit sönder alla statyer, bränt ner byggnader och skjutit av de flesta av stadens hederliga invånare återvänder de till skogen för att hitta nya anledningar att känna sig kränkta.

Hans och Greta

Hans och Greta träffar i den nya sagan Quambaha Heaxan. Foto: Pixabay/blende12.

Eftersom kärnfamiljen är en synnerligen motbjudande företeelse, bestämmer sig denna familj för att de måste splittras. Syskonen Hans och Greta hamnar i skogen där de genast börjar leta efter mat. De bryter både kvistar och normer hela dagen lång. Nu börjar det mörkna och Hans och Greta kommer fram till ett hus. Hans vill inte uppföra sig västerländskt eller borgerligt, så han (eller vilket kön Hans är den här dagen) funderar på om han ska ringa på dörren eller bita i huset. Han kommer fram till en kompromiss – att bita sönder ringklockan. När ringklockan väl är avbiten kommer Haexan (underligt efternamn) ut ur det brunmålade rucklet. Quambaha Heaxan visar sig vara en så kallad flykting som gömmer sig i detta hus eftersom han vistas i landet illegalt. Ungdomarna blir bjudna på pepparkakor, preparerade med någon exotisk drog och simsalabim så har Greta blivit förvandlad till en klimataktivist. Hans nöjer sig med att bli en del av Gretas slappdräggssvans.

Den fula ankarungen

Romeo och Julius? Foto: Wikimedia Commons.

Det var en gång en fjortonårig pojke som var 33 år gammal. Han var så oändligt ensam i hela världen och ville så hjärtans gärna ha uppehållstillstånd så att han sedan skulle kunna ta hit sin familj som officiellt inte fanns. Många voro de som tyckte väldigt illa om honom, inte så mycket för att han var ful utan för att han uppförde sig illa vilket naturligtvis berodde på det svenska rasistsamhället. En dag när han som bäst, helt fredligt, satt och kastade sten, råkade en polisbil hamna i vägen så att några stenar träffade den – av misstag som ni säkert förstår. En stund senare kom ett par andra poliser gående. Det var Kling och Klang som ville bjuda den fjortonårige ankarungen som var 33 år gammal på kaffe och bullar. Ankarbarnets tacksamhet var gränslös, ty han visste att han skulle kunna fortsätta, precis som vanligt. Slutet gott, allting gott.

Låt mig avslutningsvis få bjuda på en teaterföreställning för de nu, förhoppningsvis, hjärntvättade barnens föräldrar. I sann kulturmarxistisk anda måste en omhuldad klassiker släpas i smutsen. Den långa och sega föreställningen handlar om två släkter, eller rättare sagt klaner som ligger i ständig fejd. Jag syftar givetvis på ”Romeo och Julius” framförd av en talanglös teatergrupp, gärna från RFSL. Tänk er slutord i stil med ”Ty inga älskande har lidit så, som Julius och hanses Romeo”.

LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 81: Stefan Löfvens missfoster till regeringsförklaring

Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro eller Swish – eller via Donorbox här nedanför. Du kan också välja att blir månadsgivare via Donorbox. Tack för ditt bidrag!

BG: 831-4742

Swish: 0709963377

Villkor för kommentarsfältet

Ingrid & Maria tar inget ansvar för kommentarer som skrivs på denna webbsida. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig. Kommentarer förhandsgranskas inte och är inte redaktionellt material. Kommentarer som bryter mot våra regler tas bort vid efterhandsmoderering.

Klicka här för att läsa mer om våra kommentarsregler. >

Gudmundur Bragason

See author's posts