Det hela hade sitt ursprung i en sketch ur det som kom att bli Hasse och Tages sista revy tillsammans, Under Dubbelgöken på Berns 1979. Det var en monolog framförd av Hasse Alfredson på ett slags hemkokt Stockholmsdialekt. Den handlade om hur verklighetsfrånvända, ja, rent ut sagt dumma i huvudet politiker blev av att tillbringa för mycket tid i Riksdagshuset och den återkommande ”hooken” (eller haken om man så vill), den kom alltid när någon av den tidens politiker, till exempel Olof Palme eller Ola Ullsten ställdes inför en obehaglig sanning. Ni minns väl vad de svarade?

– Det var det djävligaste! Det hade jag ingen aning om!

Jag tror också att det till detta fanns ett minspel, kanske en gapande mun eller ögon uppslagna på vid gavel.

I måndags, när jag hörde Stefan Löfven berätta att han minsann fått sig tilldelat via Ekots Lördagsintervju med biträdande rikspolischef Mats Löfving, att 40 släktbaserade klaner opererar i Sverige, klaner vars medlemmar kommit hit enbart för att begå brott, då ekade åter Hasse Alfredssons uttryck klart och tydligt i mitt inre. Jag riktigt hörde hur Löfven, som vanligt förefallande lite förströdd och svamlig, såg sig omkring där han satt framför radion och återupprepade, dock helt utan att själv vara medveten om att någon sagt just de orden för 40 år sedan:

– Det var det djävligaste! Det hade jag ingen aning om!

Gränsen passerad för Löfven

Gränsen för det komiska är dock för länge sedan passerad när det gäller Stefan Löfven. Det finns minst ett kollage på Youtube under namnet ”Löfvens Greatest Hits” där de verbala dundertavlorna ligger uppradade, exempelvis den om att många döda fortfarande flyr över havet. Det finns garanterat material till både en andra och en tredje volym i serien, men ni vet ju hur det kan bli när ett koncept upprepas – samma sak, bara något sämre. Och sämre blir det dag för dag.

Löfven var i alla fall förbryllad och förgrymmad. Han kunde emellertid inte komma dragande med utslitna retoriska grepp som ”Vi har varit naiva” eller ”Jag såg det inte komma”, inte den här gången. Återvinning lämpar sig inte alltid, trots att vi lever i en ekologiskt upplyst demokratur.

Och det där med att Löfven fått informationen via Lördagsintervjun, det tror jag naturligtvis inte ett ögonblick på, trots att det är ett underbart upplägg som väcker en del associationer, åtminstone hos undertecknad. Han har så klart vetat om det länge, men hur förklarar man en sådan sanning för ett helt folk som just nu ser både sig själva och sin nation snabbt närma sig stupet?

Med skrattet som stridsmedel

Jag tror dock väldigt starkt på flatskrattet, både som förlösande faktor och som stridsmedel och det blir allt viktigare ju närmre helvetet vi kommer. Häromdagen hörde jag en intervju signerad Jesper Johansson på Nya Tiders Youtube-kanal. (Oj då! Får de fortfarande finnas på Youtube?) Johansson samtalade med Jan Gillberg, en nu 85 år gammal publicist och sanningssökare som beskrivs som något av en föregångare inom det som brukar kallas alternativa medier i Sverige.

Jag tänker inte avslöja vad som hände (jag vill inte förstöra en underbar anekdot), men Gillberg berättade om hur han och en medhjälpare lyckades skapa stort rabalder under Nikita Chrusjtjovs besök i Stockholm i augusti 1964. Chrusjtjov var vid tiden Sovjetunionens statschef och det är, i alla fall enligt Gillberg, fullt möjligt att ”Crusses” abrupta försvinnande från den politiska scenen var en direkt följd av den aktion som Gillberg var med om att iscensätta. ”Vi kan inte ha en statsledare som världen skrattar åt”, lär ha varit Högsta Sovjets direkta motivering till att han fick gå och detta under ganska så förödmjukande former.

Men om vi för ett ögonblick leker med tanken att det verkligen var via Ekot som Löfven fick kännedom om 40 klaner, då ser jag detta som ytterligare en i den långa raden av anledningar till att statsministern och hans anhang borde packa ihop direkt, och detta utan avgångsvederlag eller löften om nya, betydligt finare uppdrag. I så fall vore det nämligen en loska rakt i ansiktet på ett oräkneligt antal brottsoffer och deras familjer, däribland många barn, vars liv just slagits i spillror av ett gäng ”smågangstrar” för att åter citera Löfven. Då är det nämligen inte frågan om något annat än vanstyre!

Löfven blåljuger

Ordet vanstyre borde för övrigt även gå att applicera på det mer troliga scenariot, det vill säga det i vilket Löfven blåljuger, dels om vad han vet, dels om både när och hur han fick veta det och detta trots att landets invånare bevisligen, bokstavligen dessutom, tar stryk. Och jag tror att det är ett exempel på det senare vi just fått vara med om.

Det är klart att Löfven redan visste, men det verkar lite mer folkligt och iögonfallande att ha gjort precis det samma som vilken hygglig svensk skattebetalare som helst, tror han, nämligen att lyssna på Ekots Lördagsintervju medan man sitter och sörplar i sig eftermiddagskaffet.

Det borde vara omöjligt för Löfven hur han än vänder sig nu, helt omöjligt. Svenska folket är dock inte utrustat med det temperament som vore önskvärt i dag. Vi ägnar oss i alldeles för hög grad åt ”autogiro-röstning”, det vill säga: ”Jag röstar på sossarna för det gjorde ju min pappa och min farfar”. Vi tycks tro mer på rent känslodravel än på glasklara fakta, trots att hur mycket som helst av det senare utspelas mitt framför ögonen på oss. Jag tror det är därför så få av oss reagerar med ren bestörtning när debatten om den ihjälskjutna flickan med hunden begränsas till: ”Jo, men hon var ju ute mitt i natten.” Vad ska det egentligen bli av ett land vars folk resonerar så och hur gott om tid har vi på oss? Har tåget rentav passerat?

Alltmedan Löfven envist slår ifrån sig så snart sambandet mellan etnicitet och det ökade våldet kommer på tal, nås vi av nyheten att en 11-årig pojke i Malmö fått påhälsning av ett gäng äldre killar som bland annat hånade och misshandlade honom och stal hans fotboll, helt enkelt för att han bar ett kors runt halsen. Undrar just vad vår landsfader säger när han hör detta, om han över huvud taget får reda på det.

Och sist men inte minst, hur ska det gå för Löfven när han försöker uttala ordet kristofobi? Hur många försök har han på sig? Vore det i så fall ytterligare ett bidrag till ”Löfvens Greatest Hits”? Det kanske räcker med att låta honom säga att det är oacceptabelt.

---

Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro eller Swish – eller via Donorbox här nedanför. Du kan också välja att blir månadsgivare via Donorbox. Tack för ditt bidrag!

BG: 831-4742

Swish: 0709963377

Villkor för kommentarsfältet

Ingrid & Maria tar inget ansvar för kommentarer som skrivs på denna webbsida. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig. Kommentarer förhandsgranskas inte och är inte redaktionellt material. Kommentarer som bryter mot våra regler tas bort vid efterhandsmoderering.

Klicka här för att läsa mer om våra kommentarsregler. >