1986 kom de första CD-singlarna. Nu hade även tonåringarna börjat intressera sig för det nya CD-formatet, så nu fanns det ett behov av singlar. Under slutet av 1980-talet försökte några skivbolag lansera små CD-singlar som var tre tum. Eftersom en del CD-spelare inte utan vidare kunde spela av dem fick man börja tillverka adaptrar för att lösa problemet. Följaktligen försvann 3-tumsformatet ganska snart.
Ofta var det inte singlar med två spår som de flesta av oss var vana vid. Det kunde vara en skiva innehållande två, tre eller fler mixar av samma låt. Det var nämligen väldigt populärt att göra många mixar på låtar som man räknade med skulle bli hits. Att företeelsen i alla avseenden var vämjelig och enfaldig hindrade inte att eländet fanns under ganska många år, det kan finnas kvar utan att jag vet om det.
Radiomonopolet försvinner
Piratradiostationerna tvingade till sist bort det svenska radiomonopolet.
Sverige var ett av de sista länderna i Europa som avskaffade radiomonopolet. Folkpartiet och Moderata samlingspartiet brukade hävda att de ville ha frihet i etern, men de drev aldrig frågan på allvar. Centerpartiet var för monopolet och var socialdemokraterna behjälpliga med att skyndsamt driva igenom Piratradiolagen 1962. Det var i stället Ny demokrati som slutligen såg till att monopolet avskaffades 1993. Tyvärr blev det då nya svenska radiosystemet ett hafsverk. Man visste att om sossarna skulle lyckas återta makten vid nästa val (vilket också skedde) skulle det vara högst troligt att monopolet skulle bestå.
Sändningstillstånden auktionerades ut till högstbjudande vilket självfallet medförde att det endast blev ett par dominerande aktörer på marknaden vilket i och för sig gynnade den politiska eliten, och det var ju väldigt praktiskt. De nya stationerna blev omåttligt slätstrukna vilket fick till följd att Sveriges Radios särställning var tryggad.
Skivbolagens oligopol börjar ta form
Jag tänker inte redogöra för alla uppköp av mindre skivbolag, stora bolag som köptes upp av ännu större bolag och så vidare, det skulle antagligen kräva en egen artikelserie. Låt mig bara konstatera att det är tre stora skivbolag som dominerar marknaden: Universal Music Group, Sony Music och Warner Music Group. En av dessa skivbolags största inkomstkällor är all den äldre populärmusik som de har rättigheterna till. Visst har det hänt att de gör förnämliga återutgåvor av sina äldre inspelningar, men ofta produceras de bästa återutgåvorna av små entusiastbolag som licensierar rättigheter från de större aktörerna. Det är på små skivmärken drivna av musikkunniga eldsjälar som kunskaperna finns. Att de stora bolagens nya inspelningar av klassisk musik är fullständigt ointressanta har jag berört tidigare.
När det brittiska skivbolaget EMI såldes 2012 var det världens fjärde största skivbolag. På grund av antitrustlagar delades bolaget upp mellan de tre stora: Universal Music Group, Sony Music och Warner Music Group. Jag känner inte till alla detaljer, men den inkomstbringande och högt ansedda Beatles-katalogen hamnade hos Universal. Jag vill också nämna att Warner fick den digra klassiska musikkatalogen vilket kan verka aningen märkligt eftersom Warner knappast har sysslat med klassisk musik tidigare.
Musikintressets död
Det cirkulerar ihärdiga rykten om att de tre stora skivbolagen ”hjälper” public service i många europeiska länder med musikurvalet. Jag vet naturligtvis inte om det är sant, men en sak vet jag och det är att det är nästan omöjligt för icke etablerade artister och låtskrivare att få uppmärksamhet. En möjlighet är förstås att prostituera sig och delta i Melodifestivalen som drivs av just det, public service. Den tid då verkliga talanger hade något för att göra sig besvär i detta sammanhang är för länge sedan förbi. Nu finns i och för sig Spotify, Apple Music, Tidal, Youtube med flera. Då kan man väl själv välja vad man vill lyssna på, eller?
Visserligen är det sant att det finns väldigt mycket musik gratis, eller till en låg kostnad. Det är dock också sant att det är väldigt mycket som inte finns! Hur ska man kunna få nya musikaliska intryck om man inte vet att ett musikstycke finns? Visst kan man söka efter textinnehåll gällande ämnen som man är intresserad av, men hur ska man söka efter melodier som man inte känner till, men som kanske skulle vara trevliga att höra? Det går faktiskt inte.
Musiken avprofessionaliseras
Eftersom så få köper skivor försvinner skivaffärerna. Man måste få väldigt många spelningar på strömningstjänster som Spotify för att över huvud taget få betalt. Detta innebär att betydligt färre utövare kan leva på sin musik. Eftersom det inte längre finns pengar i branschen ges inte heller äldre populärmusik ut i samma omfattning som tidigare. Detta drabbar svensk musik hårt eftersom Sverige är en liten marknad.
Det är säkert närmare tio år sedan man utgav något äldre svenskt som inte har funnits tillgängligt i digitalt format, något enstaka undantag finns givetvis. Vem ska ge ut något som ingen vill betala för? Vilka ska hantera eventuella återutgåvor senare när de som hade kunskaper om den äldre musiken är borta? Hur ska det gå till att föra över äldre inspelningar till nya format när de som behärskar den gamla analoga tekniken är borta, de blir allt färre. Det finns redan nu åtskilliga exempel på illa gjorda återutgåvor som hanterats av klåpare.
Man lyssnar knappast längre
Förr fanns det en musikanläggning i de flesta hem. Nu får mobiltelefonen duga. Förr lyssnade man på en LP-skiva ena dagen och en helt annan platta påföljande dag och så vidare. Nuförtiden spelar man sina listor – en för promenaden, en annan när man åker till jobbet, en när man lagar mat. Så fortsätter det tills alla aktiviteter är täckta, men de är trots allt inte så många. En lista för varje aktivitet och så har man all musik som behövs. Tröstlöst!
Jag har sett hur en del människor gör när de ska lyssna på en låt. De hittar den på Youtube, lyssnar en kort stund och så avbryter de lyssningen långt innan låten är slut. Om det är rätt version eller till exempel någon nyinspelning har man inget begrepp om, det är tydligen inte så noga. Jag tror inte att det är många som tar sig igenom ett helt musikalbum nuförtiden.
Musik har blivit ylande som tvingas på oss ur dåliga högtalare i vår tids motbjudande gallerior. Musik har blivit meningslöst och malplacerat kling-klang i radio- och tevedokumentärer och en melodi är mobiltelefonens ringsignal.
LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 79: Musikindustrins förfall, del 2
Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro eller Swish – eller via Donorbox här nedanför. Du kan också välja att blir månadsgivare via Donorbox. Tack för ditt bidrag!
BG: 831-4742
Swish: 0709963377
Villkor för kommentarsfältet
Ingrid & Maria tar inget ansvar för kommentarer som skrivs på denna webbsida. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig. Kommentarer förhandsgranskas inte och är inte redaktionellt material. Kommentarer som bryter mot våra regler tas bort vid efterhandsmoderering.
Klicka här för att läsa mer om våra kommentarsregler. >
0 kommentarer