Det fanns en tid då statstjänstemän gjorde vad de skulle göra. Många av dem såg faktiskt till medborgarnas bästa. Lagar och regler följdes helt enkelt för att det hela skulle fungera, men den tiden är ett minne blott. Sverige har gradvis utvecklats till en socialistisk låtsasdemokrati och flertalet statliga myndigheter har övergått till, eller skapats för, att producera ideologi vilket tyvärr tycks ha accepterats av en hjärntvättad och fredsskadad befolkning som närmast måste betraktas som trygghetsnarkomaner.

Några ord om min bakgrund i arbetslivet. Jag började arbeta på Synskadades riksförbunds bibliotek i oktober 1976. Staten övertog verksamheten från och med 1 januari 1980 och myndigheten fick namnet Talboks- och punktskriftsbiblioteket, TPB. Ledningen hade den dåliga smaken att byta namn till Myndigheten för tillgängliga medier, MTM. Detta fula, intetsägande och närmast DDR-influerade namn bär de sedan 1 januari 2013. Jag kanske återkommer till min tid där en annan gång. Jag gick i pension 2018, så jag var statstjänsteman i drygt 37 år. Sedan 1 januari 2020 är myndigheten utlokaliserad, mer om detta längre fram i artikeln.

Ett lysande exempel på korrekt myndighetsutövning

Genom sitt lokala bibliotek kunde vilken talboksberättigad låntagare som helst lämna förslag på någon bok som han eller hon ville ha inläst. Eftersom resurserna är begränsade görs inte alla böcker som talbok. Bokmötet, det vill säga bibliotekarierna, hade sedan att ta ställning till förslagen. Någon hade föreslagit en bok, jag vill minnas att det rörde sig om en deckare. Bokmötet avslog förslaget eftersom de ansåg att boken innehöll rasistiska inslag. På något sätt (jag minns inte hur) hamnade ärendet på bibliotekschefens bord. Hon gav bokmötet bakläxa eftersom den vanliga svartskriftsboken fanns på flera folkbibliotek och dessutom gick att köpa. Eftersom myndighetens uppdrag var att tillgängliggöra litteratur för dem som inte kunde läsa en ”vanlig” bok stod motiveringen i strid med myndighetens uppdrag. Klockrent! Boken blev inläst. Detta hände för närmare 25 år sedan.

Talböcker är inte detsamma som ljudböcker, de vänder sig till människor som inte kan läsa en vanlig bok. Foto: btj.se.

Det var under Palme-eran som den ”ofantliga” sektorn började växa på allvar. Det är verkligen ingen tillfällighet att tjänstemannaansvaret avskaffades då. Om man snabbt ska anställa väldigt många statstjänstemän blir kvaliteten lidande. Lägg där till all inkvotering av kvinnor, invandrare, människor med icke heterosexuell läggning och så vidare. Något annat än ett katastrofalt resultat är uteslutet! I sin vämjeliga mångfaldsiver hävdar de att det är viktigt att anställa människor med olika sexuell läggning. För vilka arbetsuppgifter är detta relevant?

Tjänstemannaansvaret försvann

När tjänstemannaansvaret avskaffades fanns många av den gamla stammen kvar, men med tiden gick de i pension. Eftersom kvotering och så kallad mångfald är tidens melodi försvinner kompetens. Lägg där till att regeringen tillsätter sina vänner och partikamrater som myndighetschefer och generaldirektörer. Då får vi sannerligen en väsentlig delförklaring till varför Sverige har förvandlats till en dysfunktionell bananrepublik som, i bästa fall, närmast kan beskrivas som en socialistisk demokratur.

Det brukar heta att någon myndighet får det ena eller det andra uppdraget av regeringen. I själva verket är det ofta någon myndighetsledning, kanske främst myndighetschefen som på stora myndigheter tituleras generaldirektör, som ber om att få ett eller annat uppdrag som regeringen sedan ger dem. Det är delvis så som icke folkvalda myndighetspersoner skaffar sig oproportionerligt stor makt. Detta sker med regeringens goda minne eftersom de litar på myndighetscheferna som de själva har tillsatt. En allt för stor del av svenskarna har ingen aning om hur det hela hänger ihop och det är självfallet inte meningen att populasen ska förstå hur det går till.

Det heter visst omlokalisering den här veckan

Under delar av 1970- och 1980-talen var det på modet att flytta statliga verk och myndigheter från Stockholm till mindre orter. Ett av problemen med denna renodlade idioti var att stora delar av personalen inte följde med. Detta medförde att kompetens försvann eftersom de nyanställda saknade de kunskaper som tidigare hade funnits. Det är vida känt att man i många fall aldrig har lyckats bygga upp en utlokaliserad myndighetsverksamhet till den nivå som den tidigare hade. Utlokaliseringsvansinnet försvann gradvis. Under ett antal år nöjde man sig med att placera nyinrättade myndigheter på mindre orter.

Om det går att upprepa misstag är det säkert som amen i kyrkan att så sker. Numera heter det omlokalisering. Att det är samma sak som utlokalisering spelar ingen roll. Kvartsfigurerna som utgör Löfven-juntan förväntar sig tydligen ett annat resultat genom att byta namn på vansinnet. En kort tid innan jag gick i pension fick vi beskedet att Myndigheten för tillgängliga medier skulle utlokaliseras – nej, det hette visst omlokaliseras från Stockholm till Malmö. Omlokaliseringen skulle vara genomförd 1 januari 2020. Jag tänker inte redogöra för följderna i detalj. Jag vill dock nämna att vi var cirka 120 anställda när jag slutade. Nu är de ett 60-tal.

Från Stockholm till Malmö

När omlokaliseringsbeskedet kom började de som kunde att söka nytt jobb. Det är nästan ingen kvar av dem som arbetade på MTM när jag slutade. Från tillförlitliga källor har jag fått veta att det var totalt sju av cirka 120 anställda som följde med från Stockholm till Malmö. Jag känner någon enstaka person som följde med, men jag har ingen kontakt med myndigheten längre. Jag bör dock nämna att det inte finns en enda anställd som kan läsa punktskrift med fingrarna …

Det händer att vi från politiskt håll får höra att det är viktigt att statliga verksamheter finns utspridda över hela landet. Det betyder egentligen att det är viktigt att det socialdemokratiska partiets smutsiga tentakler ska finnas överallt och nog känner vi av den närvaron var vi än befinner oss. Anledningen till att det i ett land finns en huvudstad är faktiskt att landets ledning jämte myndigheters verksamhet ska bedrivas där, varför skulle en huvudstad annars finnas?

Det står en stank av unken socialism över de svenska statliga myndigheternas så kallade verksamhet. Antalet statliga myndigheter måste självfallet reduceras till ett minimum. Att staten ägnar sig åt att uppfostra medborgarna är fullständigt oacceptabelt. Krossa Myndighetssverige och därmed det socialdemokratiska partiet, det är nämligen samma sak!

Fotnot. Punktskrift kallas ofta för blindskrift. Talbok är inte det samma som ljudbok. Talböcker produceras för människor som inte kan läsa en vanlig bok, i enlighet med § 17 i upphovsrättslagen.

LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 70: Några ord om det flyktiga

Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro eller Swish – eller via Donorbox här nedanför. Du kan också välja att blir månadsgivare via Donorbox. Tack för ditt bidrag!

BG: 831-4742

Swish: 0709963377

Villkor för kommentarsfältet

Ingrid & Maria tar inget ansvar för kommentarer som skrivs på denna webbsida. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig. Kommentarer förhandsgranskas inte och är inte redaktionellt material. Kommentarer som bryter mot våra regler tas bort vid efterhandsmoderering.

Klicka här för att läsa mer om våra kommentarsregler. >

Gudmundur Bragason

See author's posts