Jag tillhör dem som fortfarande ser till att ha, till exempel, egna exemplar av den musik jag vill höra. Det rör sig mestadels om fysiska skivor, men det gäller även ljudfiler i datorn. Det duger inte att kunna plocka fram det man vill höra via Spotify eller Youtube, ty en dag kan det vara borta. Ibland sker detta av upphovsrättsliga skäl vilket faktiskt är begripligt. Andra gånger beror det på att mäktiga krafter tillämpar censur. Som ni vet har det demokratiföraktande vänsterslöddret lyckats se till att filmer antingen har försvunnit från strömningstjänster, eller att för vänstern misshagliga scener klippts bort. Att Pippi Långstrumps far inte var något annat än ”kung” kanske framtidens barn tror, men ändå kanske inte eftersom klippet är så illa gjort. Att det på grund av terroristerna i Antifa och Black Lives Matter pågår ett kulturkrig har knappast undgått någon.
Det vore bra om så många som möjligt sparade egna exemplar av filmer, musikalbum och annat som vänstern vill stoppa. Det gör det möjligt för vänner av verklig yttrandefrihet att se till att detta material inte glöms bort. Visserligen kan det hända att möjligheten att sprida det via internet stryps, men då får man se till att det når ut på annat sätt. Visst är det mindre effektivt, men det är ändå bättre än om det försvinner för all framtid.
Bolsjevikernas klåfingrighet
Tro inte att musiken är förskonad från bolsjevikernas klåfingrighet. Ibland kan man byta ut ett eller annat ord i en sångtext. När det sedan har gått en tid vet ingen längre hur den egentligen var och det är givetvis meningen.
Jag vet inte om det finns någon förändrad tryckt version, men nu sjungs det minsann ”Jag är fri, jag har sonat mitt gräsliga brott, som i dråp av en sailor bestod”, men Evert Taube skrev och sjöng ”Jag är fri, jag har sonat mitt gräsliga brott, som i dråp av en neger bestod” vilket vi som är äldre mycket väl vet. Att jaget i visan har sonat ett gräsligt brott hör, i enlighet med vänsterns surrogat för logik, inte hit. Huvudsaken för dem är att de kan känna sig goda för att de får företräda en grupp som de anser ska känna sig kränkt. Att de sedan får möjlighet att skända ett stycke kulturhistoria betraktar de närmast som en bonus.
Missförstå mig inte, jag har inget emot strömning eller nedladdning av musik, filmer med mera. Problemet är att vissa av tjänsternas ställning på marknaden närmast kan liknas vid monopol. Youtube har gjort sig ökända för sin censur. Jag har inte hört talas om att Spotify och Itunes har plockat bort obekvämt material i någon större omfattning, men det kan mycket väl komma. Maktfullkomliga politiker älskar när stora företag har en monopolställning eftersom de då enklare kan kontrollera och påverka dem.
Detta har redan hänt
Anta att Kalle P har en kanal på, låt oss säga, Youtube. Under ett antal år har han bedrivit politiskt opinionsarbete. Han har framfört åsikter som vänstern inte tycker om och eftersom de, i vanlig ordning, saknar argument för sina ståndpunkter massanmäler de Kalle P och hans kanal tystas. Vad han inte tänkte på var att hela hans programproduktion försvann och han hade inte sparat egna exemplar, så han kan följaktligen inte lägga ut dem på en ny kanal på en annan plattform.
Många tänker inte på att sådant faktiskt händer. Därför uppmanar jag dem som skapar poddar, musik, artiklar eller något annat som de vill nå ut med att alltid spara egna säkerhetskopior, om möjligt på flera ställen. Även de som inte producerar något eget gör klokt i att spara sådant som de är intresserade av. Det är lämpligt att lägga sina mappar och filer på exempelvis två separata hårddiskar varav den ena är en säkerhetskopia. Det skulle aldrig falla mig in att göra mig beroende av det så kallade molnet eftersom jag inte litar på att materialet inte kan komma i orätta händer.
Tänk gärna framåt
När man befinner sig i ett omvälvande tidevarv är det ganska troligt att man glömmer bort att ta vara på till exempel bra och värdefulla artiklar från nätsidor. Själv har jag klantat mig rätt duktigt i detta avseende. Man kan självfallet inte spara alla intressanta artiklar, poddar med mera, men en del av det man läste och hörde kan vara roligt att se tillbaka på om ett antal år. Det är också av värde att vi själva formar bilden av vår historia, inte minst för kommande generationers skull. Mycket är ovisst, men en sak är ganska säker: Vi lever i en brytningstid.
LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 69: Håll käften, tjänstehjon!
Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro eller Swish – eller via Donorbox här nedanför. Du kan också välja att blir månadsgivare via Donorbox. Tack för ditt bidrag!
BG: 831-4742
Swish: 0709963377
Villkor för kommentarsfältet
Ingrid & Maria tar inget ansvar för kommentarer som skrivs på denna webbsida. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig. Kommentarer förhandsgranskas inte och är inte redaktionellt material. Kommentarer som bryter mot våra regler tas bort vid efterhandsmoderering.
0 kommentarer