Det har till och med påståtts att Onkel Toms stuga var en bidragande orsak till att slaveriet avskaffades 1865 efter amerikanska inbördeskrigets slut. Denna ”klassiker” (jag väljer ordet främst i syfte att beskriva bokens genomslagskraft inte minst här i Sverige, inte lika mycket för vad jag själv anser om den), har tveklöst triggat igång engagemanget hos många godhetsapostlar genom åren, på samma sätt som Max Lundgrens böcker om Åshöjdens BK säkert fick en och annan grabb att plocka upp bollen på 1970-talet.

Harriet Beecher Stowe.

De vita i Harriet Beecher Stowes bok porträtteras nästan undantagslöst som genuint elaka monster och de svarta är, tja, snälla – för att inte säga dumma och fogliga. Att påstå att varje SSU-medlem med självaktning lärde sig Onkel Toms stuga utantill, vid sidan av den obligatoriska partilitteraturen förstås, torde inte vara någon överdrift. Det är också säkerligen huvudorsaken bakom det gungfly vi befinner oss på i dag. Inte sant, Annika Strandhäll och alla ni andra? Om ”de låga förväntningarnas rasism” stod på schemat i den nutida skolundervisningen (och vi är väl nästan redan där), då skulle Onkel Toms stuga vara den mest lämpade läroboken.

Och på denna front intet nytt: En svart man i Minneapolis kommer gående på gatan, helt fredligt och intet ont anande förstås och blir övermannad av fyra ”vita, manliga” (i verkligheten två vita, en asiatisk och en svart) poliser, varav en trycker sitt knä mot mannens hals. Incidenten filmas naturligtvis. Det ”besinningslösa polisvåldet” har återigen visat sitt fula tryne och allt är förstås Donald Trumps fel, åtminstone om man får tro varje liten skribent och reporter i Sverige.

Kaffe, pizza och varmkorv

Jaså! Så det har inte förekommit att polisingripanden urartat under exempelvis Bill Clintons, George W Bushs eller Barack Obamas år vid rodret? Så det har inte urartat någon gång då och då i Sverige i modern tid heller? Äsch, klart att det inte kan ha gjort, förresten. Jag glömde alldeles bort den så flitigt tillämpade metoden med kaffe, pizza och varmkorv. Inte sant, Kling och Klang?

Här i Sverige pratar man, givet att polisen dyker upp på brottsplatsen över huvud taget, som bekant förstånd med den påtände slyngeln som lever rövare exempelvis i Nordstan i Göteborg. Det måste man ju förstå, att en människa i ett så pass omtöcknat tillstånd inte kan se skillnaden på en falsk tvåhundring och en äkta. Och om en polis mot all förmodan ändå skulle försöka ställa ner skåpet, då kommer SVT sättande, gärna då med lite mobilklipp från tillfället, klipp som aldrig avslöjar vad som ägde rum precis före det brutala ingripandet. Minns klippet från Malmö Central där en polisman tampas med ett ”oskyldigt, skrikande, 9-årigt marockanskt barn” som senare visade sig vara i 14-årsåldern. Jo, jag minns att inte heller att jag riktigt fick ekvationen med barnets påstådda ålder och uppenbara målbrottsröst att gå ihop.

Så vad händer? Jo, ett ansenligt gäng samvetsgranna pojkar ur en skrikande minoritet går man ur huse, eller ”bortskämd snorvalp ur college” som vi säger när vi pratar om Antifa, och resten är historia. Sällan har vi hört om så många butiksägare, däribland många svarta och inte bara i Minneapolis utan även i exempelvis Washington, Portland och Los Angeles, som fått sina livsverk förstörda av dessa intellektets ädla riddare som under den senaste veckan.

Anarkistiskt mumbo jumbo

Och att upploppen skulle vara ras- och klassrelaterade, det finns det väl inte längre någon normalt funtad människa som tror? Inte utanför alla de organisationer som lever högt och länge på att det finns något hos människan som heter dåligt samvete. Black Lives Matter var inte de första och kommer definitivt inte att vara de sista heller. Och den så kallade revolutionen (ett slarvigt samlingsnamn för allt anarkistiskt mumbo jumbo som vandalerna ägnar sig åt i skydd av nattmörkret), den har inte frontats av arbetarklassen i modern tid. Det är emellertid arbetarklassen som får ta emot de hårdaste smällarna när nyss nämnda stolpskott lämnar föräldrahemmets trygga vrå för lite revolutionärt grönbete på stadens gator.

Polischefen i Detroit, James Craig. Foto: Polisen Detroit.

I Detroit stod det tidigt klart att initiativförmågan hos en viss James Craig skulle bära frukt. Craig, Detroits polischef sedan 2013, under många år verksam ute på fältet i Los Angeles och Portland, är, trots sin hudfärg, känd för sin vägran att bära offerkofta. När fjolårets Pride-festival i Detroit fick påhälsning av några så kallade white supremacists, bidrog Craig med poliseskort, precis som det ankom på en polischef att göra.

– De önskade sig något som gick mer i linje med verkligheten än Charlottesville, var Craigs enda kommentar när PK-maffian gjorde sitt bästa för att offentligt bränna honom på bål.

Kom tillbaka, Jesus!

Efter incidenten med George Floyd (ja, ni vet den där oskyldige svarte mannen på gatan i Minneapolis som jag nämnde tidigare), insåg Craig mycket snabbt att devisen “Management by inga fingrar emellan” var den enda rätta, vilket ledde till att Detroit förblev relativt lugnt. Ett positivt besked mitt i all den negativa uppmärksamhet som den gamla bilstaden fått under 2000-talet, med kriminalitet, massarbetslöshet och övergivna bostäder. Craigs inställning borde fungera som ett slags väckarklocka för de sömngångaraktiga guvernörer som valt att inte lyfta ett finger trots att förstörelsen inte kan ha undgått dem ens om de gick med öronproppar.

Men vad hade man egentligen väntat sig? Det är precis så här det fungerar nu, 2020, när demokrater världen över, inte minst här i Sverige, tycks ha som medveten strategi att uppmuntra till total förstörelse – av familjen, av relationer människor emellan och för att inte tala om grundtryggheten.

Jesus! Det vore kanske på tiden att du kom tillbaka nu och ställde saker och ting till rätta. Det är lite väl mycket av det som omnämns i Uppenbarelseboken som håller på att slå in.

Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro eller Swish – eller via Donorbox här nedanför. Du kan också välja att blir månadsgivare via Donorbox. Tack för ditt bidrag!

BG: 831-4742

Swish: 0709963377

Villkor för kommentarsfältet

Ingrid & Maria tar inget ansvar för kommentarer som skrivs på denna webbsida. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig. Kommentarer förhandsgranskas inte och är inte redaktionellt material. Kommentarer som bryter mot våra regler tas bort vid efterhandsmoderering.

Klicka här för att läsa mer om våra kommentarsregler. >

Klas Qvist

See author's posts