I min föregående krönika beskrev jag min upplevelse av hur äldrevården försämrats på 2010-talet jämfört med när jag arbetade som undersköterska under sent 1980-tal. Det är inte bara ur perspektivet som undersköterska jag har gjort reflektioner över vårt lands snart urholkade välfärd, utan även efter ökad kunskap via fem års studier på högskolenivå inom stats- och kommunkunskap, nationalekonomi samt administration.

Det första fatala misstaget

Detta förfall har sin orsak i hur vårt land styrs, eller snarare inte styrs. För att börja från början så måste vi gå tillbaka till 1970-talet, närmare bestämt när Olof Palme och socialdemokratin avskaffade tjänstemannaansvaret från 1 januari 1976. Den mest sannolika orsaken var att socialdemokratin, som fram till 1970-talet varit arkitekten bakom bygget av vårt land, ansåg sig ha skaffat monopol på att leda Sverige och därmed inte ville bli ifrågasatta. Inte ens när de felat.

Mängder av inkompetenta, dyra eller rent av brottsliga projekt har därmed kostat vårt land miljarder kronor – oavsett om vi haft blått eller rött styre. Dit hör bland andra Förbifart Stockholm, tågtunneln genom Hallandsåsen och Nya Karolinska sjukhuset. Den fråga alla läsare måste ställa sig är om det var ett misstag att ta bort möjligheten att utkräva ansvar eller om det var uträknat för att skydda den nya adeln – politiker och politiska tjänstemän? Miljardrullningen bara fortsätter. Det går inte att utkräva ansvar av någon.

Det andra misstaget

Inte lönsamt för Sverige. Foto: Okänd.

Det andra misstaget stavas migrationspolitiken. Den inslagna linjen infördes på 1970-talet och har omstöpts i flera olika omgångar. Den mest skadliga förändringen skedde 3 mars 2011 med den största reformen inom migrationsområdet i modern tid – när Miljöpartiet och Alliansen kom överens. Det är nog få i vårt land som fortfarande tror att vi har någon vinning av att ett högteknologiskt land med behov av högutbildad arbetskraft tar emot outbildade individer som inte allt för sällan till och med är analfabeter. De har ekonomiska lagstadgade rättigheter, men ytterst få skyldigheter. Det är väl ingen som missat att vi betalat bidrag till Iraks försvarsminister (numera avsatt). Det går inte ens att utkräva ansvar för alla identiteter som erhåller bidrag.

Det tredje misstaget

I Sverige har vi haft något slags utjämningssystem sedan början av 1800-talet, men fram till 1993 handlade det om tillfälliga ekonomiska motgångar där rikare kommuner och län bistod fattigare delar av landet. Det var inte samma län som hela tiden var givare eller mottagare, och det handlade om större katastrofer av olika slag. Under 1993 infördes ett permanent utjämningssystem, vilket ur ett nationalekonomiskt perspektiv är totalt förkastligt.

Spara och Slösa var de två flickorna i en svensk serie som publicerades i tidningen Lyckoslanten. Här i en uppsättning för Malmö stadsteater 1987. Foto: Malmö stadsteater.

Du kanske undrar varför det är dåligt att vissa kommuner hela tiden får bidrag? Tänk dig att du har två barn. Den ena är duktig på att hushålla med sin veckopeng medan den andra inte klarar sig någon månad under året utan att ditt skötsamma barn måste avstå veckopeng till barnet som inte kan sköta sig. Troligen hade du då undersökt varför ett av dina barn inte får ekonomin att gå ihop. Det är en björntjänst att inte lära det barnet att hushålla. Det kommer också att leda till att det skötsamma barnet inte ser någon som helst nytta i att spara. I dag finns ingen kontroll av vart skattemedel tar vägen, om de missbrukas eller om de används effektivt, hur mycket eller lite nytta som kommer medborgare till del i de olika kommunerna.

Vart leder dessa tre misstag? Slöseri, vänskapskorruption, ledare utan ansvar!

Spara och Slösa i kommunerna

Kommuner tar ut skatt av sina kommuninvånare. I dag är det staten (tyvärr) som avgör exakt hur mycket varje kommun får behålla. En kommun som varit duktig på att hålla i pengarna blir av med delar av sitt överskott, det lönar sig alltså inte längre att vara skötsam. Enkelt förklarat kommer exempelvis Danderyd att få avstå 19 484 kronor per invånare medan Malmö får 16 763 kr per invånare (utjämning för 2020, beräknat utifrån 2019 års utfall). Malmö får alltså cirka 25 procent – VAR FJÄRDE SKATTEKRONA – av sin kommunalskatt från kommuner med överskott!

Malmö skyller på befolkningssammansättningen, trots att det finns andra kommuner med jämförbar invandring. Den kommun eller kommunalpolitiker som driver ekonomin ansvarslöst kan inte straffas om inte han eller hon stjäl pengar. Detta inbjuder till vänskapskorruption, något som är ett återkommande tema i framför allt våra större kommuner. Vi måste börja ställa oss frågan: Vad fan får vi för pengarna? Eller stå vårt kast när ingen kommun får ekonomin att gå ihop. Om du har missat att Örebro lägger 17,2 miljoner kronor på en kulle med en sittbänk i form av en äppelskrutt men samtidigt måste spara in åtta miljoner kronor på färdtjänsten, då måste du se Markus Allards indignation över detta fullkomliga slöseri i kommunen. Återigen, vi medborgare har ingen att hålla ansvarig!

Resultat för vården av våra äldre

En rimlig fråga att ställa är vad dessa tre misstag har för inverkan på åldringsvården? Enkelt förklarat så är åldringsvård ingen rättighet, bara en förmån – ingen kan kräva att få bo på ett ålderdomshem. Kommuner måste däremot ta emot invandrare. Det är alla kommuners skyldighet när de blir anvisade. Alla ”nysvenskar” som kommer till en kommun har alltså rätt att få socialbidrag (försörjningsstöd). Vad måste kommunerna prioritera när ekonomin kärvar? Just precis, invandrarnas försörjning! Vad kommer kommunerna att spara in på? Självklart på kostnaderna för åldringsvården. Vi har blivit fler och allt fler blir även äldre, medan platserna på ålderdomshem blivit allt färre.

En plats på ett ålderdomshem kan kosta mellan cirka 300 000 och 1 miljon kronor. Det är ett oerhört stort spann mellan kommunerna. Det enda politikerna kivas om är huruvida det är bäst eller sämst med privat kontra kommunal utförare trots att det i studier inte varit någon nämnvärd skillnad mellan dessa. I stället för att fokusera på vilken kvalitet som varje skattekrona leder till, så dribblar de bort oss med konfliktlinjen mellan vänster- och högerideologier. De äldre blir spargrisen och vårdas av statens (ovilliga och okunniga) gratis arbetskraft.

Hjärt- och lungräddning

Ni har säkert läst och hört att man sätter in morfin om en äldre person blir svårt sjuk, något som diskuterats livligt i dessa Coronatider? Morfin samt brist på vätska snabbar på förloppet men är etiskt och juridiskt högst tvivelaktigt. Det är säkerligen lika flitigt använt i dag som när jag valde satt sluta arbeta som undersköterska i juli 2019.

Om ni på något sätt tror att det är det värsta som kan hända din kära ”äldre-äldre” vän eller släkting så är tyvärr svaret: NEJ!

Under sommaren 2019 arbetade jag fem veckor, så även på midsommarafton. En förtjusande barsk men kvick och rolig liten dam på 92 ”vårar” föll ihop på matbordet efter att vi serverat traditionell midsommarmat. Jag hade några sekunder på mig att agera. Jag hoppade över serveringsvagnen, rev ner all mat, rev sönder kläder och fick blåmärken på armar och ben. Jag påbörjade hjärt- och lungräddning. Det var en fysisk utmaning då jag fick hålla på i sju minuter innan ambulansen kom. Ester överlevde, fick inga men och var tillbaka på avdelningen sju dagar senare. Hon var tacksam för att jag räddat hennes liv och ”tackade” mig för ett brutet revben.

Utskälld för att jag räddade Esters liv

Själv blev jag uppkallad till administrationen två veckor senare för att motta en stående utskällning. I Esters journal hade jag missat att det i rutan vid hjärtstopp stod ”INGEN HLR”. Det betyder att Ester inte ska få hjärtmassage vid hjärtstopp. Vad förväntades av mig? Jag skulle alltså gått in i datasystemet på andra sidan avdelningen och läst i hennes journal. Därefter skulle jag konstaterat att jag inte skulle räddat Esters liv och inte gett henne hjärtmassage. Jag började kolla i de övriga patienternas journaler och upptäckte till min förvåning att ingen på avdelningen ska räddas till livet – så var det verkligen inte på 1980-talet. Tag reda på vad det står i just din anhörigs journal. Där gick gränsen för vad jag klarar att hantera, så det blev min sista arbetsdag.

När räkenskapens dagar uppstår så kommer Anders Tegnell att skylla på regeringen och regeringen kommer att skylla på kommunerna. Kommunerna har ingen ekonomi eller resurser och skyller på regeringen. Svenska folket får stå med skeden i vacker hand, vi får stå ut och har ingen att avkräva ansvar.

Rollos ättling

Fotnot: Jag fick just veta av en tidigare kollega att Ester nu även överlevt Corona!

LÄS MER: Krönika: Så blev äldrevården rena dödsfabrikerna – del 1

Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro eller Swish – eller via Donorbox här nedanför. Du kan också välja att blir månadsgivare via Donorbox. Tack för ditt bidrag!

BG: 831-4742

Swish: 0709963377

Villkor för kommentarsfältet

Ingrid & Maria tar inget ansvar för kommentarer som skrivs på denna webbsida. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig. Kommentarer förhandsgranskas inte och är inte redaktionellt material. Kommentarer som bryter mot våra regler tas bort vid efterhandsmoderering.

Klicka här för att läsa mer om våra kommentarsregler. >