Harry Belafontes egentliga namn är Harold George Bellanfanti Jr. Han föddes 1 mars 1927 och är en jamaicansk-amerikansk sångare, låtskrivare, politisk aktivist och skådespelare. Hans egentliga storhetstid varade från ungefär mitten av 1950-talet till början av 1960-talet. Han populariserade den karibiska musikgenren calypso och det är också titeln på hans storsäljande LP från 1956.
Harry Belafonte 2011. Foto: Wikipedia.
Många av er har säkert hört ”Banana Boat Song”, ibland kallad ”Day-O”. Detta var en av de mest sålda singlarna under 1957. Jag vill nämna att denna singel kom som 45- och 78-varvare, det senare formatet fanns fortfarande kvar, men här i Sverige upphörde de flesta skivbolag med utgivning och tillverkning av skivor i detta format det här året. En annan av hans succéer från denna tid är ”Jamaica Farewell”. Den är intressant eftersom det är en vida spridd melodi, dock något varierad, men lätt att känna igen. Man kan sjunga ”But I’m sad to say I’m on my way, won’t be back for many a day”, eller ”Mera bruk i baljan boys, mera bruk i baljan boys” och det går också bra med ”Flickan i Havanna, hon har inga pengar kvar”, försök själva.
Det är i stort sett samma melodi.
Julklassikern Mary’s Boy Child
En av Harry Belafontes mest kända och mest sålda skivor ”Mary’s Boy Child” räknas som en julklassiker, framför allt i Storbritannien och den spelas fortfarande i brittisk radio vid jul. Om vi någon gång får höra låten här i Sverige drabbas vi i stället av Boney M’s misshandel av denna vackra melodi. Jag bör väl också nämna ”Island in the sun”, ”Scarlet ribbons” och hans fantastiska version av den israeliska melodin ”Hava Nagila”. Hans version av ”Try to remember” spelades ofta i radio. Det är den melodin som i svensk översättning heter ”Minns i november”.
De som har sett och hört Harry Belafonte i verkligheten talar om dessa konserter i lyriska ordalag. Han bjuder på sig själv, skämtar glatt med publiken och alla tycks trivas. Det finns en liveinspelning av låten ”Hole in the bucket” som han sjunger tillsammans med Odetta, egentligen Odetta Holmes (1930-2008). Texten är smårolig, men pauseringar med mera gör framförandet fantastiskt, synd att man inte var där! Skivan kom 1961.
Att Harry Belafonte stödde Martin Luther King Jr (1929-1968), även ekonomiskt, är ganska välkänt. Sedan 1987 är han också goodwill-ambassadör för UNICEF. Han var också aktiv i kampen mot apartheid i Sydafrika och stödde det kommunistiska ANC.
Politiskt inspirerades Belafonte av den kommunistiske sångaren Paul Robeson (1898-1976) som utmärkte sig genom att mitt under det kalla kriget uppträda i Sovjetunionen eftersom han beundrade deras samhällssystem. Enligt samstämmiga uppgifter lär Robeson ha varit en stor beundrare av Stalin. Att Belafonte är en varm anhängare av Bernie Sanders förvånar väl ingen.
Beundrade Fidel Castro
Harry Belafonte lovprisade sovjetiska så kallade fredsinitiativ och motsatte sig också USAs embargo av Kuba. Han frotterar sig gärna med kommunistiska diktatorer. Belafonte beundrade Fidel Castro och såg också till att få hip-hop och rap accepterat av den kubanska regimen.
Belafonte beundrade Kubas diktator Fidel Castro. Foto: Flickr/Marcelo Montecino.
Det är självfallet logiskt att Belafonte ansåg att Venezuelas president Hugo Chávez, som stängde ner medier som kritiserade den kommunistiska regimen, var en bra karl. De bägge bolsjevikerna träffades givetvis. 2005 sa Chávez, som var uttalad motståndare till den dåvarande amerikanske presidenten Georg W. Bush, att han ämnade förse fattiga människor i delar av USA med billig olja för uppvärmning. Belafonte lär ha sagt: ”Oavsett vad världens störste tyrann, världens störste terrorist, George W. Bush säger, vi är här för att berätta för dig att: Inte hundratals, inte tusentals, utan miljontals av det amerikanska folket stöder din revolution.”
Jag finner Harry Belafontes politiska åsikter synnerligen obehagliga! Ingen kan dock ta ifrån honom att han var en framstående artist som kunde sitt jobb och det är huvudsakligen för sin gärning som underhållare han ska bedömas. Om vi hade resonerat som en del av Belafontes gelikar så skulle hans skivor dras in, han skulle utplånas från historien och vi skulle låtsas som om han aldrig hade funnits. Så gör man nämligen i de länder där den ideologi som Harry Belafonte beundrar tillämpas. Vi som är för verklig yttrandefrihet tror däremot på våra egna argument och vi behöver inte och vill inte heller tysta våra politiska motståndare.
LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 67: Wikipedia, den kapade encyklopedin
Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro eller Swish – eller via Donorbox här nedanför. Du kan också välja att blir månadsgivare via Donorbox. Tack för ditt bidrag!
BG: 831-4742
Swish: 0709963377
Villkor för kommentarsfältet
Ingrid & Maria tar inget ansvar för kommentarer som skrivs på denna webbsida. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig. Kommentarer förhandsgranskas inte och är inte redaktionellt material. Kommentarer som bryter mot våra regler tas bort vid efterhandsmoderering.
Kan ni inte skriva en krönika om Lee Hazlewood? Minns att han hade en del att göra i Sverige i slutet på 60-talet och början av 70-talet. Vet att han spelade in med en då ung svensk sångerska som jag tyvärr glömt bort namnet på. Era krönikor gör mig supernostalgisk, boomer som jag är. 🙂