Förr hade de flesta europeiska länder radiomonopol. När sedan televisionen kom blev den en integrerad del av de i praktiken statskontrollerade radiobolagen. Så blev det också här i Sverige. I en del länder delfinansierades verksamheten med hjälp av reklam. Här i landet var det hela licensfinansierat. Jag vill i sammanhanget nämna att det varken hette SR eller SVT förr, det hette Sveriges Radio respektive Sveriges Television.

Deutschlandfunk-huset i Köln, byggt på 1970-talet. Foto: Wikimedia Commons.

Jag lyssnade mycket på utländsk radio, dels för att få höra musik som var underrepresenterad i Sveriges Radio, men också för att ta del av nyhetssändningar som inte var vänstervridna. Det fanns flera radiostationer som sände program till utlandet utan att ha några politiska syften med detta.

Det fanns några svenskspråkiga program som sändes från Västtyskland. I dessa fick vi matnyttig och ofta intressant information om tyskt samhällsliv och om tysk kultur. Deutschlandfunk sände svenskspråkiga program av hög kvalitet under andra halvan av 1900-talet. Dessa program var ganska kända och hade ett högt anseende.

BBCs goda rykte

Att så kallad public service sällan har ifrågasatts i Europa beror säkerligen på BBCs goda rykte. Vi kunde få in några av deras mellanvågssändare här i Sverige, mestadels under vinterkvällar. Om man hade tur kunde man lyssna på Radio 1 som var deras popkanal. Radio 2 spelade lätt musik för en något mognare publik och långvågssändaren gick ofta bra att få in här i Stockholmstrakten.

BBC World Service fick man in på kortvåg i större delen av världen. Deras program var nog i första hand tänkta för britter utomlands, man ska komma ihåg att Storbritannien en gång var ett imperium. Det var dock många andra som gärna lyssnade på BBC World Service. Deras nyhetsprogram var kända för sin höga kvalitet och sin saklighet och objektivitet. Nyhetsuppläsarna och reportrarna var torrt sakliga, något som nästan helt saknas i radio av i dag, tyvärr! De sände också program om sport, musik och även radiopjäser med mera.

Torskkrigen mellan Island och Storbritannien

Åren 1972-1976 pågick det som ibland kallas för Det andra torskkriget mellan Island och Storbritannien. Denna konflikt kallades då ännu oftare helt enkelt för Fiskekriget. Bakgrunden var att Island utökade sin fiskegräns till 50 sjömil utanför kusten. Brittiska fartyg fiskade innanför den nya fiskegränsen vilket i sin tur medförde att den isländska kustbevakningens kanonbåtar ingrep genom att klippa sönder fiskebåtarnas trålar. Jag har isländskt påbrå och stod naturligtvis på Islands sida i denna konflikt. Jag hörde många nyhetsinslag på BBC World Service och kunde konstatera att de inte tog ställning för eller emot någon av parterna. Beskrivningen av ländernas olika ståndpunkter i denna fråga var helt korrekt. De rapporterade också om de vietnamesiska båtflyktingarna vilket man inte gjorde i svenska vänstermedier.

I det tredje Torskkriget mellan Island och Storbritannien kolliderade Royal Navys fregatt HMS Scylla med det isländska fartyget Odinn.

Jag vill påminna om att BBC och de flesta andra radioföretag i Europa och USA tidigt rapporterade om att Sveriges statsminister Olof Palme hade blivit skjuten. Sveriges Radio rapporterade om händelsen ett par timmar senare vilket berodde på att deras sista nyhetssändning ägde rum klockan 23.00! Det var först efter denna händelse som de började ha nyhetsbevakning dygnet runt, Sveriges Radios brist på professionalitet förnekar sig nästan aldrig.

Samma dag som Palme begravdes lyssnade jag på en nyhetsanalys på BBC World Service där man påpekade att tonen hade varit hård i de politiska debatterna beroende på Palmes ofta hårda retorik. Man trodde att debattklimatet och retoriken skulle förändras när Ingvar Carlsson hade tagit över och jag vill nog hävda att så skedde.

Sveriges Radio sände till utlandet

Här i Sverige fanns Sveriges Radios utlandsprogram, på engelska kallat Radio Sweden international. De sände program på engelska, franska, tyska, ryska och några språk till. En viktig del av sändningsverksamheten var programmen som gjordes för svenskar bosatta utomlands. Man hade flera starka sändare på kortvåg, men även mellanvågssändare som hördes i en stor del av Europa. Under en lång följd av år från mitten av 1970-talet sändes programmen även över en FM-sändare i Stockholmstrakten. Nyhetssändningarna som riktade sig till svenskar utomlands var mestadels sakliga vilket man inte alltid kunde säga om Sveriges Radios nyhetsförmedling till oss som bodde här i Sverige. Utlandsprogrammet hade egna nyhetsjournalister vilket säkert är en förklaring.

Thorbjörn Fälldin från 1967. Foto: Wikipedia.

Man sände program innehållande svensk musik och de berättade också om svenska företeelser och kultur. Jag lyssnade väl inte så mycket på deras sändningar, men några märkliga minnen har jag. Det hände att kända svenskar intervjuades vilket i sin tur innebar att man kunde få höra dessa personer tala något främmande språk.

En dag fick jag således höra Vänsterpartiet kommunisternas ordförande C.-H. Hermansson tala engelska. Vid ett annat tillfälle hörde jag vår dåvarande statsminister Thorbjörn Fälldin tala tyska vilket han klarade något bättre än många av er kanske tror.

Jag minns inte vilket år det jag nu tänker berätta om ägde rum. Datumet var i alla fall 1 maj. I sin svenskspråkiga sändning rapporterade Sveriges Radios utlandsprogram om vad de olika vänsterpolitikerna hade sagt i sina Första majtal. Det var bara det att jag hörde denna sändning på morgonen innan Första majdemonstrationerna hade ägt rum! Politikerna hade följaktligen givit sina underhuggare på ”oberoende” Sveriges Radio information om vad de skulle säga i sina tal och murvlarna lydde husse glatt och villigt, som vanligt.

Radions guldålder är förbi

Tiderna förändras. Det är färre som sänder på mellanvåg numera. Modern datautrustning stör denna våglängd. Jag försökte nyligen att få in någon station, men det fanns nästan ingenting som gick att höra vad det skulle föreställa. BBCs programkvalitet är inte i närheten av vad den en gång var och kring det förr så sakliga och brittiska BBC World Service står det en stank av mångkultur och vänsterinriktad agendajournalistik. Nu har jag tillgång till utländska radiostationer via internet, men för sent, ty radions guldålder är förbi för länge, länge sedan.

LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 62: Strödda radiominnen, del 1

Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro eller Swish – eller via Donorbox här nedanför. Du kan också välja att blir månadsgivare via Donorbox. Tack för ditt bidrag!

BG: 831-4742

Swish: 0709963377

Villkor för kommentarsfältet

Ingrid & Maria tar inget ansvar för kommentarer som skrivs på denna webbsida. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig. Kommentarer förhandsgranskas inte och är inte redaktionellt material. Kommentarer som bryter mot våra regler tas bort vid efterhandsmoderering.

Klicka här för att läsa mer om våra kommentarsregler. >

Gudmundur Bragason

See author's posts