Jag lyssnade mycket på utländsk radio på mellanvåg, långvåg och kortvåg. Ljudkvaliteten var ofta bristfällig, men det fick man vackert acceptera. Satelliterna kom senare och med dem parabolantennerna. Dessa mina minnen och iakttagelser härrör mestadels från min ungdom.

Att lyssna på kortvågsradio var ett stort nöje för många ungdomar på 1960-talet. Foto: Piqsels.

I en tidigare krönika har jag nämnt de forna Öststaternas propagandasändningar på olika språk. Vi kunde lyssna på svenskspråkiga sändningar från bland annat sovjetisk och polsk radio. I dessa fick vi minsann veta vilket förträffligt samhällssystem man hade i dessa länder. I en minnesvärd sändning från 1986 fick vi i sovjetisk radio klart för oss att Västmakterna använde kärnkraftskatastrofen i Tjernobyl i ”antisovjetiska syften”, men vi fick också veta att Sovjet hade läget under kontroll och det kändes, som ni säkert förstår, ”väldigt betryggande”.

På morgonen 21 augusti 1968 invaderade Warszawapakten Tjeckoslovakien (Rumänien deltog dock inte) för att krossa den så kallade Pragvåren. På kvällen lyssnade en god vän till mig på Sovjetunionens svenskspråkiga sändning där invasionen inte nämndes med ett enda ord! Det sägs dock att befolkningarna i Sovjetunionen och andra kommuniststater fick veta att det tjeckoslovakiska folket hade hälsat de invaderande trupperna som befriare.

Bisarra inslag i propagandan

Propagandan hade en del rätt bisarra inslag. Jag minns att sovjetisk radio sände konserter innehållande klassisk musik på söndagskvällarna. Det kunde till exempel vara någon inspelad livekonsert med Leningradfilharmonikerna. När de olika verken skulle avannonseras tog detta en bra stund eftersom avannonseringen skedde på flera språk, bland annat svenska. Syftet var förstås att visa världen på vilken hög nivå den sovjetiska kulturen stod. Problemet var bara att den företrädesvis ryska musik som spelades huvudsakligen var komponerad ganska långt före det kommunistiska maktövertagandet. Tjajkovskijs musik förekom ofta och han levde 1840-1893.

Frédéric Chopin 1810-1849. Foto: Wikipedia.

Varje natt vid 1-tiden sände polsk radio musik av Frédéric Chopin (1810-1849) som närmast kan betraktas som Polens nationella stolthet i musikhistorien. Musiken framfördes av mer eller mindre namnkunniga polska pianister. Dessa sändningar var ämnade för en internationell publik. Jag minns inte om på- och avannonserna skedde på något mer språk än engelska. Som många av er säkert vet skrev Chopin företrädesvis pianomusik. Mitt bestående minne av dessa konserter är att bandspelaren svajade. Det var ett snabbt och darrande svaj som gjorde det fullständigt outhärdligt att lyssna. Det hände att jag lyssnade efter om de hade reparerat eller bytt ut bandspelaren, men jag tror inte att felet någonsin åtgärdades.

Polen sände topplistor till unga i Väst

Under stora delar av 1970-talet spelade polsk radio förhållandevis mycket västerländsk modern populärmusik. Skivorna fanns emellertid sällan att köpa i Polen. De sände ett engelskspråkigt ungdomsprogram på tisdagskvällarna. Det riktade sig till ungdomar i Väst. De sände en topplista för att ge oss intrycket att dessa skivor minsann fanns att tillgå i det kommunistiska paradiset. Programledarens engelska ska sent glömmas. Sändarna i Öststaterna var starka och det var lätt att få in dem här. Musikutbudet riktat till den polska befolkningen innehöll periodvis mer popmusik än vad vi fick höra här, vilket säger en hel del om Sveriges Radio.

Sovjetunionen placerade ut störsändare så att deras egen befolkning inte skulle kunna höra den ”västerländska dekadenta kommersiella imperialistmusiken”. Foto: Ingmar Runge, CC BY 3.0.

Väst bedrev i sin tur propagandasändningar riktade till Östeuropa. Den mest kända av dessa stationer torde vara Voice of America som under många år producerade program, bland annat om demokrati. För att motverka detta satte regimerna in störningssändare för att befolkningarna inte skulle kunna ta del av programmen, det vill säga det vanliga socialistiska sättet att argumentera. Ett ytterligare problem var att dessa sändare även kunde störa radiotrafik utanför den kommunistiska sfären, men det var väl inte så noga för dessa skurkstater.

Skadlig imperialistmusik

Man nöjde sig inte med att störa sändningar som kunde anses politiska. Den där västerländska dekadenta kommersiella imperialistmusiken var skadlig, så de sovjetiska myndigheterna satte in störningssändare mot till exempel Radio Luxembourg och att detta även påverkade mottagningen i delar av Sverige hade uppenbarligen ingen som helst betydelse. Att det sedan är så många artister som uppenbarligen, nu som då, har tämligen vänstervridna och flummiga åsikter visar att de ofta är obildade, politiska idioter som inte vet någonting om den vanliga världen.

I nästa del tänker jag bland annat skriva om den tid då BBC förknippades med objektivitet och hög programkvalitet.

LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 61: Öppet brev till Linda Westerlund Snecker

Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro eller Swish – eller via Donorbox här nedanför. Du kan också välja att blir månadsgivare via Donorbox. Tack för ditt bidrag!

BG: 831-4742

Swish: 0709963377

Villkor för kommentarsfältet

Ingrid & Maria tar inget ansvar för kommentarer som skrivs på denna webbsida. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig. Kommentarer förhandsgranskas inte och är inte redaktionellt material. Kommentarer som bryter mot våra regler tas bort vid efterhandsmoderering.

Klicka här för att läsa mer om våra kommentarsregler. >