Jag minns arbetsplatser som jag besökte under min barn- och ungdom. Kontorsrummen delades kanske av ett par personer, men det var vanligt att de kontorsanställda hade var sitt rum. I dessa stod ett skrivbord med utdragbara lådor där man hade papper, gem och allt möjligt annat som kunde komma till användning under en arbetsdag. Ovanpå skrivbordet stod vanligtvis en skrivmaskin. Sedan fanns det en eller annan hylla där det stod pärmar, eller så förvarades dessa i något skåp. Numera tar kontorsutrustningen mindre plats eftersom det man förr hade på papper för det mesta finns i en modern dator som tar liten plats.
På 1960-talet hade de kontorsanställda egna kontor. Foto: Picryl.
I början av 1970-talet började jag på en arbetsplats där vi satt tre eller fyra (det varierade från tid till annan) i en något större lokal. Övriga hade eget rum. Jag hade hört talas om kontorslandskap och fick klart för mig vad det var när jag började på en arbetsplats inhyst i alldeles nyinvigda lokaler. Det jag mest lade märke till var att det nästan aldrig var riktigt tyst någonstans. Det var kanske inte så bullrigt, men det hördes något som kanske kan beskrivas som en blandning mellan surr och sus som aldrig tystnade helt. Flera av mina jämnåriga vänner arbetade på kontor och om de jobbade i nya lokaler innebar det självklart att de satt i kontorslandskap.
Tiden gick och många var de som fick klart för sig att det här med kontorslandskap kanske inte var så lyckat. Visserligen satt man så nära sina arbetskamrater att man inte behövde gå iväg för att till exempel diskutera något, men nackdelen var att det kunde vara svårt att få någon riktig arbetsro. Följden blev att man började bygga om kontorslandskapen och göra mindre rum av dem vilket många av oss uppfattade som en stor förbättring. Jag har hört talas om arbetsplatser där sjukfrånvaron minskade avsevärt. Man slipper kanske bli smittad av arbetskamrater. Det behövs ingen pandemi för att inse detta, det räcker med en vanlig förkylning.
Alla misstag upprepas
Om det är möjligt att återupprepa redan begångna misstag så måste det göras, ty sådan är vår tid. Nu är kontorslandskapen tillbaka. Det senaste är att man inte ska ha en egen arbetsplats utan man tar helt enkelt första lediga skrivbord. Någon som tycker att det verkar trivsamt? Ofta har man rum som måste bokas för korta möten eller samtal med besökare. Så skönt att mitt arbetsliv är över!
På min arbetsplats fick vi så småningom egna rum. Jag trivdes väldigt bra med detta och jag kunde arbeta effektivt utan att bli särskilt trött. 2009 fick ledningen för sig att vi skulle byta lokaler och de anställda hamnade åter i kontorslandskap. Trots att jag trivdes med mina arbetsuppgifter, arbetskamrater och med mina närmaste chefer kändes det hela som att bli degraderad. Jag fann mig aldrig riktigt tillrätta och jag var mycket tröttare när jag kom hem. Den högsta chefen som låg bakom alltsammans hade självfallet eget rum. Att sitta i ett och samma rum som 15-20 underlydande var inte fint nog.
Kvinnor verkar trivas bättre i öppna kontorslandskap än män. Foto: Pxhere/rawpixel.com.
Kvinnor som sladdrar och baktalar
Jag tror att kvinnor, i högre grad än vi män, trivs med att arbeta i kontorslandskap. Kvinnorna har nog bättre simultankapacitet medan männen nog är bättre på att göra en sak i taget och båda egenskaperna behövs. Vi män vill ofta ha arbetsro. Det brukar hävdas att kvinnor är mer sociala, men som många av oss vet ägnar en allt för stor del av dem avsevärd del av sin arbetstid åt enfaldigt sladder och att ivrigt baktala sina medsystrar. Jag känner personer som har sagt upp sig på grund av ljudnivå och övrig arbetsmiljö i kontorslandskap.
Hur ser framtiden ut? Jag är övertygad om att arbetslivet kommer att förändras och det kan hända att Corona-epidemin påskyndar den utvecklingen. Varför ska ett företag lägga pengar på dyra kontorslokaler om många av de anställda kan sköta arbetet hemifrån? Det är kanske inte så bra i alla avseenden eftersom det nog är ganska många som har ett stort behov av att skilja på arbete och fritid så mycket det bara går. Å andra sidan kan det medföra en större möjlighet att välja bostadsort.
LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 59: Eric Hallberg in memoriam
Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro eller Swish – eller via Donorbox här nedanför. Du kan också välja att blir månadsgivare via Donorbox. Tack för ditt bidrag!
BG: 831-4742
Swish: 0709963377
Villkor för kommentarsfältet
Ingrid & Maria tar inget ansvar för kommentarer som skrivs på denna webbsida. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig. Kommentarer förhandsgranskas inte och är inte redaktionellt material. Kommentarer som bryter mot våra regler tas bort vid efterhandsmoderering.
Klicka här för att läsa mer om våra kommentarsregler. >
Kontorslandskap är ett djävulens påfund. Helt korrekt. Har inte för alltför lång tid sedan avslutat en flerårig tjänst i ett gigantiskt stort kontorslandskap. Två landskap med 20 arbetsplatser vardera avskilt av några små mötesrum och chefens stora kontor. Ständigt surr och spring förbi min plats då jag hade oturen att ha kaffemaskinen intill. Helt korrekt att man var trött efter arbetsdagens slut.
Mycket bra krönika från en skarp hjärna och vän ❤️
Fy och f*n aldrig mer ett jobb i kontorslandskap.