Eric Hallberg föddes 12 juni 1949. Han växte upp i Solna med sin mamma Ethel Björkstrand (1910-2000) och sin fosterfar Evert, men han hade också kontakt med sin far Walter Hallberg (1907-1997), inte minst i vuxen ålder. Båda föräldrarna var musikaliska, pappa Walter var under en tid en ganska känd schlagersångare.
Radio Luxembourg. Foto: Wouter Hagens/Wikimedia Commons
Erics musikintresse väcktes tidigt och redan som liten blev han intresserad av topplistor, ett intresse som han behöll hela livet. Redan som grabb lyssnade han gärna på Radio Luxembourg och han följde med stort intresse deras Top twenty som sändes på söndagskvällarna. Den 8 mars 1961 började Radio Nord sina sändningar och deras musikformat blev hans ideal hela livet. Musiken var blandad så att den skulle passa både gammal och ung, det vill säga ett brett format för hela familjen. Som tolvåring fick Eric träffa Larsan Sörenson (1931-1970) som för alltid förblev en förebild som radiopersonlighet. Sörenson anses av många vara Sveriges första riktiga radiodiscjockey.
Under det tidiga 1970-talet var Eric discjockey och han var också tidig med att själv importera de senaste plattorna från USA och Storbritannien. Han sålde också skivor till andra discjockeys. Eric fortsatte under många år med skivförsäljning. Mest kom han att ägna sig åt att sälja äldre grammofonskivor, singlar och 78-varvare var hans stora intresse inom detta område, LP-skivor var han inte särskilt intresserad av.
Väktare och fönsterputsare
Eric hann med att arbeta med så vitt skilda saker som väktare och fönsterputsare med mera. Eftersom radio var ett av hans stora intressen, var det naturligt att han kom in i närradion. Vid denna tid var det inte tillåtet att sända reklam. Om man ville försörja sig genom att arbeta med etermedier var man hänvisad till Monopolet. Arbetet med att göra närradio bedrevs följaktligen ideellt. Han var som mest aktiv från mitten av 1980-talet till mitten av 1990-talet. Förutom att producera musikprogram för flera närradiostationer, gjorde han också inslag om sitt ideal Radio Nord. Hans specialprogram ”Radio Nord story”, producerat för Mälardalens radiosällskap år 1987, är i det närmaste legendariskt.
Eric kan betraktas som Sveriges kanske främste populärmusikhistoriker. Han skrev några böcker i ämnet. De mest kända är ”Eric Hallberg presenterar Kvällstoppen i P3” (Drift musik 1993) och ”Tio i topp med de utslagna på försök” (Premium Publishing 1998) där Ulf Henningsson var medförfattare. Dessa böcker betraktas av många som referenslitteratur. På senare år arbetade han med ett bokprojekt som han kallade ”Sverigelistan”. Det skulle redovisa hela 1900-talets populäraste skivor i Sverige i topplisteform. Detta verk blev tyvärr inte fullbordat.
Skrev också egen musik
Eric Hallberg skrev också egen musik. En singel gavs ut på 1970-talet under artistnamnet Gung Ho. Under namnet Ensemble Pechlin producerades tre album som uppmärksammades i en del kretsar. ”Bellmaniana” från 2010 innehåller egensinniga Bellmantolkningar. ”Sekåndå” från 2011 och ”Tärsättå” från 2013 består av egna kompositioner. Jag var involverad i produktionerna och hjälpte till med en del textskrivande.
Eric var mycket intresserad av politik. Han var väldigt påläst och saknade aldrig argument för sina ståndpunkter. Här hade han, som i så många andra sammanhang, glädje av sin enorma allmänbildning. Han hade inget till övers för vänstern och stödde under senare år Sverigedemokraterna. Under en tid på 1980-talet hjälpte han till med Framstegspartiets närradioprogram. Detta lilla parti slog sig ihop med några ur Bevara Sverige svenskt och då tog man sig namnet Sverigepartiet. När detta parti i sin tur imploderade bildades Sverigedemokraterna, men jag tror inte att Eric var med när de bildades. Han figurerade senare i podden ”Radio Länsman” där han gick under pseudonymen Jakob.
Eric Hallberg hade omfattande kunskaper i ämnet historia. Han hade ett stort intresse för 1700-talet och var verksam i sällskapet ”Gustafs Skål”. Han lät sy upp en 1700-talsdräkt åt sig. Han var särskilt förtjust i de så kallade Beatelundsfesterna. Så småningom uppstod ett mindre gäng som umgicks och gjorde resor och egna fester, picknickar och utflykter i 1700-talets anda.
Saltarö på Värmdö var Eric Hallbergs paradis. Foto: Sifkajak.nu.
Sol, sommar och Saltarö
Eric älskade sol, värme, sommar och Saltarö. Huset där han bodde uppfördes som ett sommarhus av hans styvfar Evert. De bodde i Solna, men Ethel och Evert flyttade till Saltarö permanent när de blev äldre och hade slutat arbeta. Ethel bodde kvar tills hon inte längre orkade och hon var i 80-års åldern när hon och Eric bytte adresser så att Ethel hamnade tillbaka i Solna och Eric flyttade ut till Saltarö för gott. Han älskade sitt hus och i juni varje år bjöd han ut sina vänner till fest på verandan. Det blev en återkommande och rolig tradition att fira Erics födelsedag med grillning och musik.
Jag talade ofta med Eric i telefon. Han tenderade att vara ganska bullrig, så man fick hålla luren en bit från örat. Om man ville veta något som hade med populärmusik att göra var det bara att kontakta Eric Hallberg, ty för det mesta kunde han svara och han var väldigt noga med att alla fakta skulle vara korrekta. Han var till stor hjälp när skivserien ”Schlagerkavalkaden” sammanställdes.
Drabbades av lungcancer
En kväll ringde telefonen. Det var Eric som upplyste mig om att han hade fått lungcancer, men de hade sagt att han skulle få ungefär två år, så han trodde att han skulle hinna få sin bok färdig och att han skulle få igång sin nätradiostation som skulle heta ”Alla tiders radio” där blandad populärmusik från hela 1900-talet skulle spelas. Så blev det inte, för drygt en månad senare var han borta.
Eric fick en värdig begravning med ett fint griftetal. Hans kista var vit och begravningsgästerna kunde skriva något på den. Någon skrev ”Det har blivit tyst på Saltarö” och det var sannerligen en fin hyllning till Eric. Minnesstunden blev något av en fest som Eric hade tyckt om. Som välkomstdrink serverades brännvin och Guldus, dock kanske inte riktigt av samma styrka som Eric själv brukade blanda.
Något som bekymrade Eric var den bristande kompetensen i det svenska samhället och det har knappast blivit bättre med tiden.
Fotnot. Jag vill påpeka att Radio Nord aldrig var en piratradiostation eftersom deras verksamhet inte var olaglig. När Piratradiolagen trädde i kraft hade sändningarna upphört.
LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 58: Påmind om sjukdomar
Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro eller Swish – eller via Donorbox här nedanför. Du kan också välja att blir månadsgivare via Donorbox. Tack för ditt bidrag!
BG: 831-4742
Swish: 0709963377
Villkor för kommentarsfältet
Ingrid & Maria tar inget ansvar för kommentarer som skrivs på denna webbsida. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig. Kommentarer förhandsgranskas inte och är inte redaktionellt material. Kommentarer som bryter mot våra regler tas bort vid efterhandsmoderering.
Klicka här för att läsa mer om våra kommentarsregler. >
Mycket fint skriven text. Han var ett verkligt original. Det var mycket roligt att diskutera historia med honom. Och musik förstås. Jag minns när jag fick höra om lungcancern, vilket i sig kanske inte kom som en stor chock då han rökte som en borstbindare. Däremot när han gick bort så hastigt efter blev man lite chockad. Man hade ju hört att han skulle finnas kvar ett år eller två. Han ville att jag skulle följa med pappa och hälsa på i Saltarö men det blev aldrig av.
Framstegspartiet slogs ihop med BSS den 16 november 1986 och blev Sverigepartiet. Det splittrades ganska exakt ett år senare. Ur resterna av detta projekt bildades sen Sverigedemokraterna 1988.
Helt underbara nostalgikickar för den som var ung under Radio Nords blott alltför korta levnad. Programmen var då något helt nyskapande – liksom reklamen – som till skillnad från dagens reklam var en härlig underhållning. ”Broddmans, Broddmans, Broddmans” (alltså tre butiker i Stockholm) blev en svårslagen klassiker. Det var en foto- och radihandlare som erbjöd bl.a. ”stora färgkopior” 6 x 9 cm för ”endast” en krona ( 11,75 kr i dag, omräknat) och en 23″ TV (givetvis svartvit, färg var knappt ens påtänkt) för endast 888 kronor ( 10.432 kronor i dag ). Broddmans butik i Konserthuset var granne med Hötorgets T-bane-uppgång, och alltså lätt tillgänglig för de flesta. Det var en stor sorg när Radio Nord tvingades slå igen. Man gick med en lagändring på annonsörerna, som ju inte befann sig på internationellt vatten, och man strypte därmed radiokanalens intäkter. Sveriges Radios ”svar” med melodiradio blev inte ens en blek kopia.