Efter kalla krigets slut och Sovjetunionens fall deklarerade den neokonservative skribenten Francis Fukuyama historiens slut. I boken The End of History and the Last Man från 1992 skriver han att vi härmed nått ”själva historiens slut: Alltså slutpunkten på mänsklighetens ideologiska evolution och universaliseringen av västerländsk liberal demokrati som den slutgiltiga formen för mänskligt styrelseskick.”

Men nu stövlar Ingrid Carlqvist in och börjar ifrågasätta vilka som borde få rösta. Först med en brandfackla om ett moratorium på kvinnlig rösträtt i ett eller ett par val, för att skapa en chans att få ordning på landet. Och sedan ytterligare snack om att man skulle behöva uppfylla krav för att få rösta – att det inte bara ska räcka att man kan andas. Har inte Ingrid fattat att historien är slut? Streck i protokollet! Har hon inte fattat att demokrati är det yttersta av goda, och att hennes idéer innebär mindre av demokrati och därför måste vara fel?

Är demokrati historiens slutstadium?

Om demokrati är det högsta goda så borde vi jobba för maximalt med demokrati överallt, både på djupet och på bredden. Om man hittar någon gammal rest i sitt lands statsskick som inte är renodlat demokratisk, rensa då ut den och maxa demokratin! Sprid sedan evangeliet runt om i världen. Om alla länder är demokratier så blir det fred på jorden. Det är därför USA håller på att bygga demokrati och fred i Irak. Oops … det där gick visst inte vidare bra. I själva verket, det gick raka motsatsen till bra. USAs demokratibyggande har gjort att det gått rent ut sagt åt helvete i land efter land: Afghanistan, Irak, Libyen, Syrien …

George W Bush, redo för demokratibygge i Irak 2003. Foto: Vita Huset/Tina Hager.

Så okej då, demokrati gäller uppenbarligen inte universellt; inte för alla länder. Till och med John Stuart Mill säger att barbarer behöver styras av en despot – åtminstone tills de uppnått rätt utbildningsnivå. Historisk erfarenhet visar att den mest humana (minst dåliga) styrelseformen i muslimska länder har varit militärdiktatur, allt sedan Kemal Atatürk i Turkiet och framåt. Till och med en ondsint tyrann som Saddam Hussein visade sig vara långt mycket bättre än USAs demokratibygge. Under honom rådde politisk stabilitet och minoriteter var skyddade. I dag har många av den cirka en miljon kristna assyrier som bodde i Bagdad varit tvungna att fly till Södertälje. När man släpper folkviljan fri i muslimska länder så blir det jihad, sharia och Kalifatet.

Så någonting var uppenbarligen fel med Fukuyamas idé. Inte bara lite fel, utan käpprätt 180 grader tokfel. Hans resonemang byggde förresten på gamla hegelianska tankestrukturer, ett tankemönster som vi känner från Karl Marx. I Marx fall var det kommunismen som var historiens slutstadium, då alla dialektiska motsättningar upplösts och vi skulle leva i lycka in i evigheten. Fukuyama och de neokonservativa var inte ensamma om idén om västerländsk liberal demokrati som historiens slutstadium. Han satte bara ord på den zeitgeist som rått överlag i USA och övriga Västvärlden sedan 1990-talet och fram till i dag. Fukuyama har nu erkänt att han hade fel, men lik förbannat så är fortfarande amerikanska trupper utbredda runt om i världen och ”sprider demokrati” med sin förödande Midas touch.

Schweiz bästa demokratin?

Men även om vi accepterar att demokrati inte kan tillämpas universellt – att till exempel muslimska länder mår bäst av en pragmatisk lösning så som militärdiktatur – så behöver vi väl inte vara pragmatiska när det gäller oss själva? Är det inte bättre att vi står upp för de rena fina principerna? Kosta vad det kosta vill! Fast vi kanske borde börja med att fråga oss om demokrati i första hand är ett mål eller ett medel. Och om nu inte medlet leder till målet, kan det inte då vara läge att ta sig en funderare och möjligen vara lite pragmatisk?

Schweiz, ultrademokratiskt. Foto: Flickr/Yoann Jezequel.

Nåja, vi vet ju iallafall att i Västvärlden så kan demokrati fungera väl. Schweiz är väl det bästa exemplet på att demokrati verkligen kan fungera. De har en lång historia som riktigt genuin demokrati, som är välfungerande och stabil. Fast å andra sidan så var de absolut sist med kvinnlig rösträtt (inte fullt genomförd förrän 1990). Och nu kommer man plötsligt att tänka på Ingrid igen. Kan det vara så att hon är något på spåret, trots allt? Bästa att skaka av sig denna hädiska tanke. Fast en känsla dröjer sig kvar, en känsla av att någonting är fel här. Kan det vara så att det är något skumt med själva ordet demokrati?  Det tycks finnas paradoxer inbyggda i själva ordet. Låt oss göra en närmare utredning och se om vi kan nysta ut begreppen, och om det därmed klarnar.

Paradoxer med demokrati

Denna artikelserie söker besvara frågan: Vilket är det bästa styret för ett suveränt folk? Vi söker ett styrelseskick som verkar i folkets intresse. Som ger vanligt folk en reell möjlighet att påverka politikens riktning, och som absolut minimum ska ge folket absolut makt att stoppa de riktigt farliga formerna av vanstyre. Ett system som funkar i praktiken och är bärkraftigt, som vi kan lita på och vara stolta över.

Svaret ekar spontant från hundra år av miljarder röster: Demokrati såklart! Men vad menar vi egentligen med demokrati?

AFA Jönköping attackerar ett torgmöte arrangerat av Sverigedemokraterna 2004. Foto: Wikimedia Commons.

När 7-klövern genomför DÖ- eller JÖK-karteller så menar de, på fullt allvar, att de står främst på barrikaderna i försvaret av demokratin. Medan motståndarsidan framhåller att sådan kartellbildning sätter de demokratiska spelreglerna ur spel. När man har hindrat Sverigedemokraterna från att ha presentationer på skolor, så gör man det i demokratins namn. Likaså när vänsteraktivister saboterar deras torgmöten. Snacka om motsägelsefullt begrepp. Vad än demokrati kan låtas betyda, kan det tydligen alltså samtidigt betyda sin raka motsats! De inre motsägelserna i Fukuyamas hegelianska slutsyntes tycks ha frigjort sig ur syntesen, och står nu på var sin sida skranket som tes respektive antites. Och när vänsteraktivister saboterade Svenskarnas partis förstamajdemonstration i Jönköping 2014, säger Jimmie Åkesson: ”Det är bra om man sluter upp mot ett nazistiskt parti, det borde alla demokratiska krafter göra.” Så de här motsägelserna kan alltså bo i samma person samtidigt.

En språkbruksanalys av ordet demokrati ger vid handen att det har ett oerhört starkt emotionellt innehåll, samtidigt som det i stor utsträckning tömts på deskriptivt innehåll – för vad blir den semantiska snittmängden av demokratitolkningarna i exemplen i stycket ovan? Demokrati tycks ha reducerats till ett alltmer innehållslöst hurra-ord – med diktatur (alternativt nazism) som motsvarande bu-ord. Vad man än framlägger för förslag i en politisk församling, så gäller det alltid att framställa det som det mest förträffligt demokratiska. Det skulle vara konstigt att höra sägas i kommunfullmäktige: ”Föregående talares förslag är för demokratiskt – det måste stoppas!” Eller: ”Min partikollegas förslag är ett steg i riktning mot diktatur – jag yrkar bifall!”

Är enbart demokratier legitima?

Demokrati verkar betyda lite vad som helst nuförtiden. Foto: Pikrepo.

Trots att begreppet demokrati är ett sådant gungfly omhuldas det av en i det närmaste religiös glöd. Det råder till och med demokratism i Västvärlden. Demokratism är uppfattningen

• att enbart demokratier är legitima styrelseskick, och
• att alla andra system ska kallas diktaturer (som därmed kan bombas av USA, närhelst de har tid och lust).

En så binär världsbild blir synnerligen problematisk om det är såpass oklart vad vi faktiskt menar med demokrati.Hela vägen från antiken till 1800-talet har politiska tänkare använt en mångfasetterad och nyanserad nomenklatur för att intelligent kunna diskutera olika statsskick, dess egenskaper och dess för- och nackdelar. I dag har allt dummats ner till en sorts barnspråk med bara två extrema ord: demokrati eller diktatur – ett hurra-ord och ett bu-ord. Inte en bra utgångspunkt för en synnerligen viktig diskussion. Men vi får se vad vi kan gräva fram från gamla döda vita män, som kan hjälpa oss att klarare se hur vi kan finna vägen till verklig folkmakt.

Historien är inte slut, historien är tillbaka (efter en hundraårig parentes)!

Eric Simonsson

Fotnoter: Ingrid Carlqvists mer precisa hållning i frågan sammanfattas bäst i denna kommentar:

”Jag är förstås medvetet provocerande när jag säger att vi borde slopa kvinnlig rösträtt – för att få fart på diskussionen. Det jag vill är att vi slutar med principen att alla som kan andas får rösta, precis som du vill jag införa vissa krav för förmånen att få rösta!”

Angående rösträtt: Jag säger detta för att provocera och försöka förmå kvinnor att börja tänka på Sverige och svenska folket och sluta rösta på partier som förstör landet för deras egna barn. Mitt mål är att störa kvinnor och förmå dem att börja tänka på sitt eget ansvar!

— Ingrid Carlqvist (@ingridcarlqvist) October 14, 2019

Och även i detta twitter-inlägg: ”Angående rösträtt: Jag säger detta för att provocera och försöka förmå kvinnor att börja tänka på Sverige och svenska folket och sluta rösta på partier som förstör landet för deras egna barn. Mitt mål är att störa kvinnor och förmå dem att börja tänka på sitt eget ansvar!”

Källor: Videoklipp från Ingrid Carlqvists föredrag den 28 oktober 2019, då hon drog igång den här debatten.

Francis Fukuyama, The End of History and the Last Man, Free Press 1992.

J.S. Mill, On Liberty, 1859, kap. 1 s. 23.

Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro eller Swish – eller via Donorbox här nedanför. Du kan också välja att blir månadsgivare via Donorbox. Tack för ditt bidrag!

BG: 831-4742

Swish: 0709963377

Villkor för kommentarsfältet

Ingrid & Maria tar inget ansvar för kommentarer som skrivs på denna webbsida. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig. Kommentarer förhandsgranskas inte och är inte redaktionellt material. Kommentarer som bryter mot våra regler tas bort vid efterhandsmoderering.

Klicka här för att läsa mer om våra kommentarsregler. >