Oscarsgalans tittarsiffror talar sitt tydliga språk – vanliga människor har fått nog av kändisarnas vältrande i pk-budskap och galopperande hyckleri. Årets gala, som timade natten mellan söndag och måndag svensk tid, sågs av endast 23,6 miljoner amerikaner – den sämsta siffran sedan mätföretaget Nielsen började hålla koll på tittarsiffrorna 1974 och 6 miljoner färre än förra året. Och vad som gör ont värre, är att det är de tre senaste galorna som har de sämsta siffrorna någonsin. Så sent som 2014 tittade 43,7 miljoner. En klar trend alltså, men vad beror det på? Redan efter förra årets gala skrev jag en artikel med rubriken Plötsligt handlar allting i Hollywood om hudfärg – och publiken hatar det.

Fullsatt salong, men tv-publiken har aldrig varit mindre. Foto: Skärmdump från ABC News.

Jag drev då tesen att Hollywood var på väg att begå självmord, dels genom att göra tråkiga, förutsägbara, politiskt korrekta filmer som saknar såväl konstnärligt värde som underhållningsvärde. Men också att prisgalorna gått fullständigt överstyr och blivit en orgie i slibbiga pekpinnebudskap, levererade av totalt världsfrånvända kändisar som de flesta sunt funtade människor får lust att ge en lavett. Redan innan galan drog igång i söndags kunde vi på Twitter ta del av ett typexempel på detta, nämligen skådespelerskan Jane Fonda (som delade ut pris för bästa film), som skrev: ”På Oscarsgalan iförd Pomellatosmycken, eftersom de endast använder ansvarstagande, etiskt brutet guld och hållbara diamanter.”

At Oscars wearing Pomellato jewelry because it only uses responsible, ethically harvested gold and sustainable diamonds. #Oscars pic.twitter.com/IBfJzM84v2

— Jane Seymour Fonda (@Janefonda) February 10, 2020

Man kommer att tänka på John Lennons odödliga kommentar, då Beatles spelade på en kunglig galakonsert i London 1963:

– Vi skulle behöva eran hjälp med den här sista låten. Kan ni som sitter på de billigare platserna klappa händer? Och ni andra kan väl bara rassla med juvelerna?

Tillsagda att inte hålla politiska tal

Det var för mig ganska uppenbart att pristagarna på årets Oscarsgala blivit tillsagda att inte hålla politiska tal. Endast Brad Pitt, som vann pris för bästa manliga biroll i Once Upon a Time in Hollywood, avvek och började yra om att de 45 sekunder han fått för att hålla sitt tacktal var ”45 sekunder mer än John Bolton fick”. Han syftade alltså på att riksrättsivrarna mot Donald Trump var besvikna över att den gamle krigshöken och sparkade Vita huset-medarbetaren John Bolton inte tilläts vittna i skämtprocessen mot presidenten. ”Quentin [Tarantino] kommer göra en film om det någon gång, där alla vuxna gör det rätta”, påstod skådespelaren också.

Laura Dern vann för bästa kvinnliga biroll och tackade mor och far. Foto: Skärmdump ABC News.

Men han var som sagt ganska ensam om sitt utspel. Joaquin Phoenix, som vann pris för bästa manliga huvudroll för sin sensationella prestation i Joker, höll visserligen ett tal som skulle kunna betecknas som politiskt, men det handlade primärt om djurs rättigheter och miljön (Obs! Inte ”klimatet”, miljön), och var i övrigt en ganska klädsam självrannsakan för att han periodvis varit en skitstövel. Phoenix avslutade talet med att citera sin framlidne storebror River, som dog i en överdos 1993, och inte ett öga var torrt. Laura Dern, som vann för bästa kvinnliga biroll i Marriage Story, hyllade sina skådespelande föräldrar Bruce Dern och Diane Ladd. Och Renée Zellweger, som vann för bästa kvinnliga huvudroll i Judy, pratade om filmens huvudperson Judy Garland och tog emot priset till hennes ära.

Jämfört med Golden Globe-galan, som var helt utflippad vad gällde kräkframkallande pk-tal, så var denna afton betydligt mer städad och rimlig. Låt gå för att man uppenbarligen led av någon sorts MeToo-ångest och att många av presentatörerna rapade upp tröttsamma ”Kvinnor kan”-budskap. Men det var trots allt ett fall framåt. Och förklaringen är förstås mycket enkel – det börjar brännas under fötterna på champagnesocialisterna nu. I elfenbenstornen börjar den obehagliga insikten att deras födkrok faktiskt är hotad så smått att sjunka in. Till syvende och sist kokar ju allting ner till kronor och ören, och om inte folk vill betala (biljettpriser eller reklamintäkter) så kan samtliga av dessa uppblåsta narcissister raskt finna att de har blivit arbetslösa.

Och för mig är det fullständigt logiskt att publiken nu har tappat tålamodet. Jag tror att det är så enkelt som att om man tittar på ett underhållningsprogram så vill man bli just det, underhållen. Och ingenting annat. Man vill inte bli påprackad en massa politiska budskap från skitnödiga kändisar. Att de levererar sådana upphäver en stor del av magin. Kändisarna ska vara glamourösa och larger than life – men de ska ändå inte vara helt väsensskilda från oss. Vi vill tro att vi har något gemensamt, det är därför folk älskar att läsa om att den och den kändisen gick ut och köpte en caffe latte eller att deras barn är busiga och gillar att klättra i träd. Precis som jag, kan man tänka. Deras politiska mässande upphäver hela den illusionen.

Folk vill inte bli ledsna

Folk har börjat undvika en viss typ av program, som prisgalor, för att de helt enkelt inte vill bli ledsna. Och till skillnad från tidigare så accepterar inte folk att bli förnedrade och skrivna på näsan längre. Man kunde observera detta fenomen även efter ett annat program som sändes i söndags, nämligen svenska Bingolotto. Programmet gästades av artisten Marianne Mörck, som fick en fråga av programledaren Rickard Olsson om vem hon skulle vilja slå på käften.

– Ja, det är Donald Trump alltså, utbrast Mörck, varpå Olsson genast hakade på:

– Då är vi två!

Marianne Mörck vill slå Donald Trump på käften. Foto: Skärmdump från TV4Play.

Duon förenades därefter i en high five. För några år sedan hade detta antagligen passerat obemärkt. Kuvade tittare som sympatiserar med Trump hade tänkt för sig själva att de troligtvis förtjänar stryk för att de är dåliga människor. Men nu är det andra tider, och efter en flodvåg av protester tvingades produktionsbolaget Folkspel gå ut med en offentlig ursäkt.

– Det är naturligtvis olyckligt att några personer uppfattade situationen med Marianne Mörck och vår programledare Rickard Olsson som propaganda och en uppmaning till våld, något Folkspel och Bingolotto tar starkt avstånd ifrån, säger Mikael Kjellström, affärsområdeschef för Bingolotto, till Expressen.

Jag väljer att tolka dessa tecken i skyn positivt. PK-skräckväldet är på väg mot sitt slut. Folkviljan kommer att segra. Som Bob Dylan en gång skrev – The Times They Are a-Changin’…

Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro eller Swish – eller via Donorbox här nedanför. Du kan också välja att blir månadsgivare via Donorbox. Tack för ditt bidrag!

BG: 831-4742

Swish: 0709963377

Villkor för kommentarsfältet

Ingrid & Maria tar inget ansvar för kommentarer som skrivs på denna webbsida. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig. Kommentarer förhandsgranskas inte och är inte redaktionellt material. Kommentarer som bryter mot våra regler tas bort vid efterhandsmoderering.

Klicka här för att läsa mer om våra kommentarsregler. >

Maria Celander

See author's posts