Efter frukosten sätter jag och mitt resesällskap Ellen oss i den hyrda bilen och lämnar Jerusalem. Trafiken är galen här mitt inne i stan, så när vi kommer ut på landsvägen som ska ta oss genom Jordandalen känns det betydligt skönare att vara på road trip. Det bördiga landskapet blomstrar omkring oss, men det hela är som ett lapptäcke vilket inte minst blir tydligt när vi kör igenom olika byar. En del är vackra, rena och prydliga – här bor judar. Andra är torftiga, smutsiga och nergångna – här bor palestinier. Det är obegripligt att de inte brukar marken på samma vis som judarna gör.

Ellen i Magdala där ett hotell nu byggs. Foto: Ingrid Carlqvist.

Vi är på väg mot Galiléen, området där Jesus verkade i några år innan han red in i Jerusalem på en åsna och mötte sitt fruktansvärda och samtidigt oundvikliga öde. Men nu åker vi till platsen där allt började – Magdala eller Migdal som det heter på hebreiska. Hemort för Maria av Magdala eller Maria Magdalena som vi bäst känner henne som. Hon som var den mest älskade av Jesu lärjungar, men som i den katolska kyrkan ofta framställts som en synderska, nästintill prostituerad, trots att det inte finns något stöd för det i Bibeln. Där beskrivs hon som den som smorde Jesus med olja så att han blev ”den smorde” och därmed Messias/Kristus, och framförallt var hon den som upptäckte att Jesu grav var tom och den första han visade sig för efter sin uppståndelse.

Jesus och Maria Magdalena. Foto: Pixabay/CarlottaSilvestrini.

Enligt Filipposevangeliet, en skrift från 200-talet som hittades i Egypten 1945, älskade Kristus Maria Magdalena mer än alla lärjungarna och brukade kyssa henne på munnen. Lärjungarna blev förnärmade och uttryckte sitt ogillande: ”Varför älskar du henne mer än oss?” Jesus svarade då: ”Varför älskar jag inte er som henne? När en blind man och en som ser båda vistas i mörker, finns ingen skillnad mellan dem. Men när det blir ljust kommer den som ser att se ljuset och den som är blind att förbli i mörkret.”

Inspiration till Da Vinci-koden

Det var just Filipposevangeliet som inspirerade Dan Brown att skriva Da Vinci-koden i vilken han för fram ”bevis” för att Jesus och Maria Magdalena i själva verket var gifta och hade barn. Själv tycker jag att det är trösterikt att tänka sig att Jesus fick även världslig kärlek under sitt korta liv, men för de flesta kristna anses det, vad jag förstår, som en ytterst hädisk tanke.

Fader Juan Solana. Foto: Magdala.org.

För några år sedan sattes spadar i jorden vid Genesarets västra strand. Allt började med att Fader Juan Solana fick en kallelse från Jesus om att bygga ett retreat i Galiléen. Han såg framför sig ett ställe där pilgrimer kunde njuta av ett bekvämt boende i en spirituell atmosfär. 2009 började bygget, men snart visade det sig att Gud hade något helt annat i tankarna. När byggnadsarbetarna började gräva grunden till gästhuset gjorde de en sensationell upptäckt – den synagoga där Jesus predikade för Petrus, Matteus, Markus, Johannes, Lukas och alla de andra lärjungarna.

The Magdala Stone – i synagogan där Jesus predikade. Foto: Ingrid Carlqvist.

Nu är inte bara synagogan framgrävd, med sin vackra golvmosaik och The Magdala Stone som många arkeologer kallar det viktigaste fyndet på 50 år. Intill synagogan har man hittat rester av en stor fiskmarknad, ja faktiskt en hel stad som i tvåtusen år legat gömd för världen.

Jag finner inte ord för att beskriva hur det kändes att stå där och titta på stenarna där lärjungarna satt och lyssnade till sin frälsare. Det susade i mitt huvud och jag önskade att jag hade kunnat färdas tillbaka i tiden och själv sitta där och lyssna till Jesus Kristus.

På området som inom några år säkerligen kommer att vara en av världens viktigaste vallfartsorter byggs nu ett hotell. Här finns också en nybyggd kyrka som tillägnats Maria Magdalena och andra viktiga bibliska kvinnor. I den här videon kan du själv göra ett ”besök”.

Vi gick ombord på fel båt – som visade sig vara helt rätt båt! Foto: Ingrid Carlqvist.

När vi sett oss mätta på Magdala hittar vi ett litet pizzaställe och äter en sen lunch. Därefter är det dags att åka till båten som ska ta oss ut på Genesarets sjö. Det enda vi vet är att båtens skeppare heter Daniel och av honom ska vi köpa biljetter. Någon säger att Daniel inte har kommit in till kaj än, så vi får vänta en stund. Plötsligt ser vi ett stort sällskap som går mot en av båtarna – det måste ju vara båten vi ska med!

Jag och Ellen kliver ombord och innan vi vet ordet av är vi ute på sjön som glittrar i eftermiddagssolen. Alla runt omkring oss talar amerikansk engelska och rätt som det är sätts musik igång och alla börjar sjunga kristna sånger. Där och då går det upp för mig att vi befinner oss på en chartrad båt med ett stort gäng kristna från Minnesota. Vi är på fel båt!

– Jaja, nu är vi här och kan lika gärna njuta av det, säger Ellen och stämmer upp i låtarna som givetvis är bekanta för en garvad kristen som hon.

En outsägligt sorglig historia

Horatio Spafford. Foto: Wikipedia.

Anna Spafford.

Mannen som leder sången säger att nu ska vi sjunga It is well with my soul, och så berättar han den outsägligt sorgliga historien om mannen som skrev den, Horatio Spafford. Han var en framgångsrik advokat som hade investerat i fastigheter i Chicago och tillsammans med sin norska fru Anna hade en son och fyra döttrar. 1871 inträffade de första katastroferna: Sonen dog endast fyra år gammal i scharlakansfeber och därefter utbröt den stora branden i Chicago. Alla Spaffords fastigheter brann ner. Ett par år senare hade familjen bestämt sig för att resa till Europa, men i sista minuten beslöt sig Horatio för att skicka familjen i förväg och själv stanna i Chicago för att reda upp en del problem i storbrandens kölvatten.

Frun och de fyra döttrarna steg ombord på SS Ville du Havre som ute på Atlanten kolliderade med ett annat fartyg. 226 människor dog, däribland alla döttrarna Spafford. Anna räddades tillsammans med 60 andra passagerare och 26 besättningsmän. Framme i England skickade hon ett numera berömt telegram till sin make. Det löd: Saved alone …

När Horatio passerade stället på Atlanten där hans döttrar drunknat skrev han den vackra hymnen It is well with my soul.

Jag kan inte lämna er med denna tragedi utan att berätta att makarna Spafford fick ytterligare tre barn efter olyckan – varav en också dog i scharlakansfeber. 1881 flyttade den decimerade familjen till Jerusalem, där de bildade American Colony som också fick ett flertal svenska medlemmar – det var denna grupp som svenskarna från Nås anslöt sig till och som Selma Lagerlöf beskriver i boken Jerusalem.

Jesus går på vattnet. Foto: Wikimedia Commons.

När sången är över stiger sällskapets pastor fram till mikrofonen och börjar berätta om när Jesus gick på vattnet. Han beskriver hur lärjungarna var ute och fiskade i hård storm – det är nämligen så att vindarna mycket plötsligt kan blåsa upp här på Genesarets sjö. De överraskades av ett oväder och funderade just på hur de skulle överleva när de såg Jesus komma gående på vattnet.

– Nu förstår jag att du verkligen är Guds son, utbrister Petrus och undrar om han också kan gå på vattnet.

– Visst kan du det, säger Jesus och manar Petrus att stiga ur båten och gå mot honom.

Salig av lycka märker Petrus att det fungerar – han går verkligen på vattnet! Men så ansätts han av tvivel och tittar ner på den stormiga sjön. Det här kan ju inte fungera, tänker han – och börjar sjunka.

Det är i detta ögonblick det händer för mig. Den amerikanske pastorn gör en konstpaus och berättar vad Jesus sa till Petrus:

– Why do you have so little faith, Peter? You of little faith, why did you doubt?

Plötsligt står allting klart för mig

I den svenska Bibeln står det i Matteus 14:31: ”Och strax räckte Jesus ut handen och fattade i honom och sade till honom: Du klentrogne, varför tvivlade du?”

Plötsligt står allting så klart för mig. Varför har jag tvivlat? Varför har jag i så många år kämpat emot Jesu kärlek, varför har jag missunnat mig själv denna tro som kan försätta berg? Varför tvivlade jag?

Jag mötte Jesus på Genesarets sjö. Foto: Ingrid Carlqvist.

Tårarna väller upp i mina ögon och en tyngd lyfts från mitt hjärta. Jag har i och för sig aldrig tvivlat på att jag kommer att fortsätta kämpa för allt det jag tror är rätt och riktigt oavsett hur mycket elakheter som sägs om mig, eftersom jag är övertygad om att jag gör det rätta. Men nu vet jag att jag inte behöver gå denna snåriga och snubbliga väg ensam – jag kommer för alltid att ha Jesus Kristus vid min sida.

När båten kommer in i hamnen igen går jag fram till pastorn, presenterar mig som Ingrid från Sverige som råkade komma på fel båt och ber om ursäkt för det. Pastorn ler och säger trosvisst:

– Inte kom du på fel båt! Du kom på alldeles rätt båt, Ingrid!

LÄS MER

Del 1: Jag ville inte tro på dumheter

Del 2: Därför är Gud nationalist

Del 3: Muslimernas bisarra krav på Jerusalem