Vi sätter oss till rätta på bänkarna och tittar ut över Jerusalem och pastor Lars Enarson börjar berätta om patriarken Abraham – den gamle mannen som på Guds befallning begav sig till Kanaans land där hans ättlingar skulle styra. Gud lovade Abraham och hans fru Sara att de skulle få en son, vilket de med tanke på sin ålder hade lite svårt att tro på. Men när Abraham var 100 och Sara 90 fick de Isak.

Vidunderlig utsikt över Olivberget har man från Goldman Promenade. Foto: Ingrid Carlqvist.

Så en dag händer det fullständigt osannolika – Gud befaller Abraham att bege sig till Jerusalem och på Moria berg offra sin ende son till Gud. Som jag skrev i del 1 var detta den berättelse jag tyckte sämst om i söndagsskolan eftersom jag inte kunde förlika mig med en Gud som krävde att en gammal man skulle döda sin egen son för att visa sin kärlek till Gud. Det kändes helt fel. Hur kunde Gud vara så elak?

Kanske ska jag äntligen få svar på den frågan? Jag ställer den till Lars Enarson, som säger:

– Du är inte den första som frågat just det! Många människor känner precis så – hur kunde Gud kräva något så fasansfullt av Abraham? Och hur kunde Abraham gå med på det? Men vi måste förstå att Abraham var helt övertygad om att Isak skulle återuppstå från de döda – den förutsägelsen som sedan blev sann med Jesus var högst levande på denna tid.

Så litade Abraham på Gud att han beredd att offra sin son Isak, här i 1600-talsmålaren Ludovico Cigolis version. Foto: Wikipedia.

Så litade Abraham på sin Gud att han gjorde exakt vad Gud krävde. Eller var det för att han fruktade Gud? Först när han surrat fast Isak på offeraltaret ropade Herrens ängel till honom och sa att han skulle offra en vädur i stället för Isak. Jag frågar Lars om det här med gudsfruktan – är inte vår Gud fylld av kärlek till oss? Varför ska vi frukta honom om han bara vill oss väl? Lars Enarsons svar förvånar mig.

– Jag ser inte ordet fruktan som en skräck för Guds straff, utan som den fruktan man kan känna vid tanken på att göra Gud ledsen. I vardagen brukar jag tänka på att aldrig göra något som skulle göra min fru ledsen. Jag fruktar för tanken på att se henne ledsen, och därför gör jag det inte. Det är vad Gudsfruktan betyder för mig.

Tack! Ännu en pollett trillar ner i mitt nykristna medvetande. Ännu en skavande sten har plockats ut från skon.

Utgrävningarna av Davids stad

Vi beger oss till City of David (Davids stad) där arkeologerna grävt fram helt otroliga saker. Området ligger alldeles utanför den muromgärdade Gamla stan. Utgrävningarna började i slutet av 1800-talet då den brittiske generalen Charles Warren rekryterades för att utföra biblisk arkeologi. Hans viktigaste fynd var ett schakt ner till Gihonkällan som försåg Jerusalem med vatten samt flera tunnlar under Tempelberget.

Davids stad är en turistattraktion som ger unika inblickar i de bibliska berättelserna. Foto: cityofdavid.org.il/

Omkring 1 000 f Kr erövrade David, som valts till kung över Juda stam och enat Israel, jebuséernas stad Jerusalem och gjorde den till rikets huvudstad. David, som var son till en enkel fåraherde i Betlehem hade redan i sin ungdom nått berömmelse genom att med en stenslunga fälla och döda jätten Goliat, och blev legendarisk när han erövrade Jerusalem på ett spektakulärt sätt. Israels barn hade inte lyckats inta Jerusalem före kung Davids tid, men kungen och hans män intog den heliga staden genom “den hemliga vattentunneln” som David tydligen kände till. Det är mycket möjligt att deras väg gick genom det schakt som Charles Warren upptäckte 1867.

Arkeologen Eilat Mazar. Foto: Wikipedia.

Sedan Charles Warrens dagar har många arkeologer försökt hitta belägg för att Bibelns berättelser är sanna. Väldigt viktig har Eilat Mazar varit. Hon hittade 2004 den stora stenstrukturen och lite senare Davids palats inne i staden. Detta är det största huset av alla med hela 4,5 meter tjocka murar och stora rum som måste ha tillhört den kungliga familjen. 2010 hittade Mazar en 70 meter lång och sex meter hög mur från samma era, vilket hon menar bevisar att David och senare hans son Salomon var kapabla att bygga som en stormakt – precis som Bibeln beskriver dem.

Det var Salomon som byggde Jerusalems första tempel, och hans 40-åriga styre kallas ofta för Israels gyllene era. Efter hans död splittrades dock riket i två delar: Israel i norr och Juda i söder. Vid en annan utgrävning, i staden Khirbet Qeiyefe som ligger sydväst om Jerusalem, hittades brända olivkärnor som skickades till Oxford för kol-14-undersökning. De daterades till 1020-980 f Kr och eftersom krukorna man fann i Khirbet Qeifyefe är likadana som dem man funnit i Davids stad, går det nu att slå fast att City of David verkligen är just Davids stad.

Muslimernas bisarra kvar på Jerusalem

Alla får vi lära oss att Jerusalem är en helig stad för de tre stora världsreligionerna: judendom, kristendom och islam. Vi vet att Mecka och Medina är viktigare för muslimerna än Jerusalem, men vad har de över huvud taget med Jerusalem att göra? Varför anser muslimerna att de har större rätt till Jerusalem än judar och kristna? Staden nämns inte en enda gång i Koranen medan den nämns 667 gånger i Bibeln.

På en buraq, en häst med vingar och kvinnoansikte, påstås Muhammed ha flugit till Jerusalem. Foto: Wikipedia.

Svaret är så fånigt att man knappt tror det är sant. Deras krav på staden bygger på en legend om att profeten Muhammed drömde om att han flög på en bevingad häst (buraq) med kvinnoansikte, till den mest avlägset belägna moskén. Detta är enligt islam otvetydiga bevis för att han under en och samma natt flög på en häst till Jerusalem, band denna vid Västra Muren (den som ofta kallas Klagomuren och som muslimerna kallar Al-Buraq-muren) och gjorde sedan en himlafärd tur och retur upp till Allah.

När Israel efter sexdagarskriget 1967 tog kontroll över östra Jerusalem och kunde inlemma Gamla stan, Davids stad och andra historiskt viktiga platser med det moderna västra Jerusalem, gav de obegripligt nog muslimerna kontroll över Tempelberget. Det betyder att muslimerna kan förhindra arkeologiska utgrävningar där, samtidigt som de titt som tätt, helt illegalt, bygger nya moskéer på området.

Oersättliga fynd räddades

1999 råkade en judisk arkeologistudent vid namn Zachi Dvira få syn på hur bulldozrar körde omkring på Tempelberget och skyfflade undan jord för ett moskébygge. 400 fulla lastbilar med 9 000 ton av världens kanske mest intressanta jord kördes iväg utan att undersökas och dumpades i Kidrondalen. Dvira ringde förstås polisen, men blev själv gripen och först när han larmat sin professor kunde de rädda jordmassorna undan förstörelse.

Mynt som hittats i jordmassorna från Tempelberget. Foto: The Sifting Project.

Sedan 2004 pågår Temple Mount Sifting Project där arkeologientusiaster från hela världen kan hjälpa till att hitta fynd. Bulldozrarna förstörde givetvis oräkneliga artefakter, men tusentals viktiga fynd har gjorts i jordmassorna: över femtusen mynt från den persiska perioden 400 f Kr och fram till nutid. Det allra första myntet som projektet hittade stammar från perioden då den första revolten mot romarna ägde rum – den som sedan ledde till förstörelsen av det andra templet. På myntet står ”För Zions frihet” på hebreiska. Zion var vid denna tid Tempelbergets namn och att det hittades just där striden stod är förstås väldigt betydelsefullt.

Volontärer hittar biblisk historia

Andra viktiga fynd är stora mängder golvkakel som lades så att de bildade fantastiska geometriska mönster, en teknik som i den romerska världen kallades opus sectile. Storleken är baserad på den romerska foten (ca 29,6 cm) och kan kopplas till det Gyllene snittet. Enligt den judiske historikern Flavius Josefus, som själv upplevde Jerusalems förstörelse 70 e Kr, hade golvkaklet lagts för att smycka Tempelbergets öppna gårdar. Nu har bevis hittats för att hans ord om att ”de gårdsplan som låg under den bara himlen var belagda med alla slags stenar i alla färger” var med sanningen överensstämmande.

Golvkakel som en gång prydde templets öppna gårdar. Foto: The Sifting Project.

Omkring 70 procent av jordmassorna från Tempelberget har hittills gåtts igenom av volontärer. Så fort projektet har fått ihop de pengar som behövs ska de resterande 30 procenten genomsökas. Det är en nåd att stilla bedja om att Tempelberget fortast möjligt kommer under israeliskt styre, så att hela områdets fantastiska och bibliska historia kan grävas ut.

I nästa avsnitt ska jag ta er med till Galileen där Jesus utförde merparten av sin korta men helt avgörande gärning.

Del 1: Jag ville inte tro på dumheter

Del 2: Därför är Gud nationalist

Del 4: Jag mötte Jesus på Genesarets sjö

Ingrid Carlqvist

See author's posts