Det kan vara svårt att se skillnad på islamister och vänstern. De står sida vid sida både när det gäller försvaret av den öppet kvinnohatiska, homofoba krigsmanualen Koranen och kampen mot den västerländska samhällsordningen. Se bara på den här videon, där socialister flippar ur totalt över föreningen Stoppa islamiseringen av Norges tilltag att bränna en koran i Kristiansand. Eller hur antalet radikala moskéer blir allt fler under socialdemokratiska politiker som tydligen inte ser någon övre gräns för hur många extrema moskéer man kan klämma in i en detaljplan.

I Danmark har den islamkritiska rörelsen For Frihed, som jag för övrigt själv var med och grundade, otaliga gånger antastats, hotats och angripits av den ”enade islam-socialistiska fronten”, som jag brukar kalla dem.

Min inre hippie, som lever och frodas, känner stor tacksamhet gentemot vänstern som bibringat den västerländska kulturen några av dess allra finaste värderingar: jämställdhet, frihet att kritisera makten, avskaffandet av kulturella dogmer och tabun, sexuell frigörelse och kamp mot religiös makt.

Bra gjort, tack för det!

Artikelförfattaren Nicolai Sennels gör V-tecknet under en demonstration med For Frihed. Foto: For Frihed

Det har gått snett för vänstern

Men den nya ”islamsocialismen” har jag absolut ingenting till övers för. Den har bidragit med noll (0) positivt till vårt samhälle! Marx berömda påstående att religion är ”opium för folket” har för länge sedan kastats på historiens skräphög. Nu kämpar man för att försvara en bok som stipulerar att kvinnor ska ha stryk om mannen så mycket som misstänker att de varit olydiga, och mörda dem om de faktiskt är det. Avfall, religionskritik och allt som avviker från det strikt heterosexuella straffas med döden.

Jag förstår inte vad som gått snett för vänstern.

De kanske behövde en ny religion efter murens fall? Eller också har man i brist på fattiga arbetare valt att fokusera sitt frälsarkomplex på de stackars muslimerna och deras oskyldiga religion? Oavsett vilket så tror jag att vänsterns förräderi mot de egna värderingarna handlar mer om känslor än sunt förnuft.

Den mest uppenbara förklaringen är förstås att islam och socialism, sett ur ett psykologiskt perspektiv, har en gemensam nämnare som går djupare än humanistiska och demokratiska värderingar: Både inom islam och enligt socialismen är allting alltid någon annans fel.

Enligt islam sker allting insha’allah (om Allah vill) eller på grund av shaitaner (djävlar och onda andar). Allting styrs av manliga auktoriteter och religiösa lagar, och det finns bara utrymme för personlig frihet och valmöjligheter i lönndom. Till och med valet av partner görs oftast av andra än en själv.

Även enligt socialismen är det alltid yttre omständigheter som ligger bakom alla händelseförlopp: samhällsordningen, kapitalister, kulturella strukturer och så vidare.

Inget som händer är mitt eget fel

Psykologiskt kallas denna världsbild outer locus of control (yttre styrning) – uppfattningen att ens eget och andras liv styrs utifrån. Detta är en av orsakerna till den pinsamma offermentalitet som gör att man kräver mer än man själv är beredd att ge, vilket kännetecknar båda rörelserna. Bort med all ansvarskänsla, all makt åt de ”kränkta” och ”förföljda”. Allt är den vite mannens fel, Israels, USAs, yttrandefrihetens och det västerländska samhällets fel.

När detta är den underliggande premissen kan man lätt få för sig konstiga saker som att mjölk är rasistiskt, att bristande integration beror på andras ”tonfall” och att kritik mot kvinnoförtryckande religioner som förespråkar heligt krig är ”intolerant”.

Rasistisk mjölk, samt rasistisk OCH sexistisk pepparkaksGUBBE. Vänstern har mycket viktiga saker att ägna sig åt. Foto: Tesa Robbins/Pixabay

Det är mycket den enade islam-socialistiska fronten kan vara överens om.

Folk som präglas av yttre styrning känner instinktivt att individens beteende är beroende av yttre faktorer. Ska man förbättra individens beteende måste man därför arbeta med hans eller hennes yttre ramar. Och vips – så börjar det regna totalitära planer för det ”goda” samhälle som ska skapa individer med ”korrekt” tänkande och moral. Islamisternas och socialisternas försök att skapa dylika samhällen världen över talar för sig självt.

Inom islam beskrivs det goda samhället i sharia, den brutala religiösa lagen. Inom socialismen finns detta i många nyanser av samma röda färg: leninism, marxism, kollektivism, anarkosyndikalism med flera.

Det finns många inriktningar inom både islam och socialism. Det beror på att yttre styrnings-människor har svårt att samarbeta, eftersom de gärna letar fel hos andra och därför ofta delar upp sig i rivaliserande grupper.

Ett effektivt massförstörelsevapen

Den västerländska demokratin med personligt ansvar och frihet, alltså inre styrning, står för båda dessa ismer i vägen för ”det goda samhället”.

Metoden för båda ideologerna är revolution, omstörtande av det bestående. Resultatet är alltid totalitärt, eftersom båda sätter systemet före människan – det goda samhället är ju en förutsättning för den goda människan i yttre styrningstänkande.

Även vad gäller revolutionen har islamismen och socialismen funnit varandra:

Koranläsning vid Kaba i Mecka. Foto: Mohamed Hassan/Pxhere

Muslimsk invandring har sedan Muhammed lämnade Mecka för Medina visat sig vara ett effektivt massförstörelsevapen. Man behöver knappt ens dra sin kroksabel, demografin gör hela jobbet. På arabiska kallas det hijrah och uppfattas som ett slags jihad, vilket rikligt belönas av Allah. Det enda man behöver tänka på är att se till att upprätthålla strikt social kontroll, så att kommande generationer håller fast vid de religiösa värderingar muslimer enligt sina heliga skrifter har en plikt att sprida överallt.

Islam ger redan den revolutionära vänstern bra valuta för pengarna. I stort sett varenda större västeuropeisk stad lider av en kallbrand som gör att muslimska parallellsamhällen sakta men säkert äter sig in i våra vackra historiska stadskärnor. Massövervakning, våldsamma gripanden för ”rasism”, systematisk förföljelse på sociala medier för påstått ”hate speech” – allt detta har redan blivit vardagsmat. Muslimska gästarbetare, flyktingar, migranter och allt vad de nu har kallats i det moderna språket, har visat sig vara en formidabel murbräcka mot den frihetliga västerländska världsordningen.

De bör tänka sig för noga

Och minsann om inte de importerade väljarna visar sig rösta på den vänster som varit så generös å allas våra vägnar. Det är svårt att tänka sig att vänstern kommer att ge upp sin allians med islam i första taget. Både Enhedslisten och De Radikale [ungefär som Miljöpartiet och den moderna Centern, reds anm.] skulle halvera sina röstetal om de ställde sig i vägen för sharians stöveltrampande frammarsch.

Utan muslimernas röster skulle heller aldrig [socialdemokraten] Helle Thorning-Schmidt ha blivit statsminister.

Islamismen och socialismen har en grundläggande gemensam nämnare: yttre styrning, även känt som offermentalitet. Och de har för länge sedan insett att de är varandras väg till revolution och respektive version av det goda samhället.

I slutänden kan dock bara en av dem överleva eftersom båda är ganska intoleranta gentemot andras åsikter.

Om det fortsätter på den inslagna vägen, skulle jag tippa att det blir muslimerna. Deras våldskapital är trots allt större. Och därmed kommer vänsterns islam-boostade revolution att äta sina egna barn. Det finns nämligen ingen plats för sexuella minoriteter, politiska fritänkare och konstnärlig uppfinningsrikedom inom islam. Det kan socialisterna fundera på, innan de börjar hängas från lyktstolparna.

Nicolai Sennels, psykolog och författare

Fotnot: Artikeln är tidigare publicerad på 24nyt.dk

Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro, Swish eller PayPal – eller bli månadsgivare via Donorbox här nedanför. Tack för ditt bidrag!

BG: 831-4742

Swish: 0709963377

Paypal: ingridcarlqvist@gmail.com