Så här var det tänkt: Grammofonarkivet har flera exemplar av nästan varje skiva, detta för att programmakarna ska ha tillgång till musik för sina produktioner. Ett av exemplaren får dock aldrig lämna arkivet. Det innebär att de har ett stort antal riktigt gamla skivor i nyskick vilket antagligen är det mest unika med samlingen. Om någon skiva bara finns i ett enda exemplar får programproducenten en bandkopia från Grammofonarkivet.

1928 anställde Radiotjänst (nuvarande Sveriges Radio, under en tid Sveriges Riksradio) en person för att hantera de då 200 grammofonskivorna i samlingen. Grammofonarkivet växte ganska snabbt. Radiotjänst köpte in nästan alla svenska skivor. Undantagna var vissa skivmärken så som exempelvis varuhusmärkena Silverton och Grand. Arkivet skaffade sig även kontakter utomlands, inte minst i USA, vilket innebar att man under Andra världskriget kunde spela skivor som inte fanns tillgängliga på den svenska marknaden.

Fram till 2013 var arkivets ambition att ta in ”all svensk musik som släpptes officiellt”. I praktiken köpte man in nästan alla skivor som släpptes i Sverige, det vill säga även musik från andra länder.

Svensk musik blev otillgänglig

2013 bestod samlingen av cirka 1,5 miljoner fonogram, men då inleddes något som måste betraktas som en kulturskandal. Personalantalet halverades i samband med en övergång till digitala inköp och utlåning av musik, vilket i sin tur innebar att det som inte fanns digitalt i praktiken blev otillgängligt. Detta drabbade äldre musik i allmänhet och svensk musik i synnerhet. Ett exempel på en artist där många av succéerna inte finns digitalt är Thory Bernhards.

Hasse Tellemar ledde Ring så spelar vi i nästan 20 år.

Äldre läsare minns säkert program som Skivor till kaffet med Bertil Perrolf, eller Ring så spelar vi med Hasse Tellemar. Grammofonarkivets personal var snabba och lyckades nästan alltid plocka fram den önskade skivan medan samtalet pågick. Om det fanns någon tveksamhet beträffande önskningen kunde till exempel Kjell Fröderberg ställa någon kompletterande fråga till lyssnaren så att det skulle bli rätt skiva. Nu får radiolyssnarna nöja sig med den musik som finns digitalt, vilket innebär att vi får vara utan merparten av äldre svensk populärmusik.

Sedan 2013 köps ljudfiler in digitalt efter behov, vilket självfallet leder till godtycke. Sveriges Radio kan inte längre betraktas som en kulturinstitution. De är snarare ghettokulturens fanbärare. Det är synnerligen anmärkningsvärt att våra politiker låter dem hantera det ovärderliga grammofonarkivet efter eget gottfinnande. Det måste faktiskt ingå i deras uppdrag att bevara och vårda sina arkiv. Enligt vd Eva-Lotta Löwstedt Lundell (uttalandet gjordes 2013) var uppdraget att ”förse programmakarna med musik. Inte att skapa en allmängiltig musikskatt för den svenska befolkningen.”

”Måste få ett slut!”

De kallar sig för ”Public service” vilket de inte är. Att detta politiskt tillsatta byråkratpatrask ska få behandla denna kulturskatt efter eget gottfinnande måste omedelbart få ett slut. SR och SVT är endast maktens megafoner. Utan sina historiska samlingar har de inget existensberättigande!

Nu vill man göra ytterligare nedskärningar. Personligen är jag övertygad om att de tänker slakta hela arkivet. Om de gör sig av med arkivpersonalen försvinner också kunskaper om hur man bäst bevarar och spelar upp äldre ljudmedier. En namninsamling för att rädda Grammofonarkivet har pågått i flera år och den pågår fortfarande. Där kan ni läsa mer. Skriv på, det är bråttom nu!

LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 40: Moderaterna gick åt vänster, del 3

Fotnot. De flesta av oss säger Grammofonarkivet, men det officiella namnet är Sveriges Radios grammofonarkiv. Under en period hette det Riksradions grammofonarkiv.

Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro, Swish eller PayPal – eller bli månadsgivare via Donorbox här nedanför. Tack för ditt bidrag!

BG: 831-4742

Swish: 0709963377

Paypal: ingridcarlqvist@gmail.com