Den 31 januari drog Borås Tidning igång det hela. Niclas Sennerteg och andra vänsterextremister på kulturredaktionen ville, i vanlig socialistisk anda, förstöra Klas Qvists liv och musikaliska karriär eftersom han hade oförskämdheten att skriva krönikor för Ingrid&Maria. (Jag anser mig ha rätt att kalla figurer som Niclas Sennerteg och Lena Kvist på Borås Tidning, BT, för vänsterextremister så länge de tar sig rätten att kalla sina meningsmotståndare som till exempel Ingrid Carlqvist för högerextremister.)

Lena Kvist, Borås Tidning.

Klas hade gjort ett album tillsammans med Mikael Ramel och det hade fått en del uppmärksamhet och positiva recensioner – mer om detta allt annat än lyckosamma samarbete längre fram i artikeln. Ingrid Carlqvist anklagades, i vanlig ordning, för att ha gjort antisemitiska uttalanden. Sennerteg erkände visserligen att Klas inte hade gjort några sådana uttalanden, men den fega och ökända taktiken från vänsterjournalister som alltid saknar riktiga argument kallas ”guilt by association”.

Den 1 februari skrev BT: ”Skivbolaget Paraply Records bryter samarbetet med Boråsmusikern Klas Qvist. Orsaken är samröret med högerextremisten Ingrid Carlqvist.” Klas var en av de fyra delägarna i skivbolaget. En annan av dem, Peter Holmstedt, påstod att han kände sig grundlurad. Han låtsades att han inte var medveten om Klas politiska åsikter, men det är lögn! I en krönika beskriver Klas en diskussion som ägde rum på en nyårsfest. En kvinna blev väldigt upprörd när Klas nämnde att demonstrerande afghaner hade Armanikostymer och Iphones. Den nyårsfesten ägde rum hemma hos Peter Holmstedt. På frågan om de hade informerat Klas om att Paraply Records avbryter samarbetet svarade Peter Holmstedt ja. Det stämmer dock inte. Klas fick kännedom om detta via tidningsartikeln.

Ville skänka pengar till Expo

Den 2 februari var det dags för nästa artikel där Lena Kvist tyckte att Paraply Records skulle fortsätta sälja skivan I huvet på varann med Klas Qvist och Mikael Ramel och skänka överskottet till så kallat arbete mot rasism. Hon föreslog att exempelvis skänka överskottet till vänsterextrema Expo som ägnar sig åt förföljelse och smutskastning av högerinriktade organisationer och individer i allmänhet och invandringskritiker i synnerhet. Den 3 februari publicerades en artikel där Peter Holmstedt meddelade att överskottet av försäljningen ska skänkas till Expo. Kumbaya! De trenne herrar som nu utgör Paraply Records måste ha svällt av stolthet över sin egen godhet. Det är konstigt att de inte sprack.

För vidare läsning om själva drevet hänvisar jag till tidigare publicerade artiklar på denna sida:

Skampålen som försvann – del 1

Skampålen som försvann – del 2

Skampålen som försvann – del 3

Hej, din gamle gaskammarnazist

Samma dag som drevet drog igång blev Klas flickvän uppringd av Peter Holmstedt. På frågan om hon stod bakom Klas svarade hon jakande. Då frågade Holmstedt henne något i stil med: ”Vad tror du att din far hade tyckt om det här?” Till saken hör att pappan var norrman och ingick i den norska motståndsrörelsen under Andra världskriget! Han hade avlidit ganska nyligen. Holmstedt trodde att ”det blir nog ensamt nu för er”, men så blev det verkligen inte.

Holmstedt tog kontakt med flickvännens son som inte bor i Borås och ännu inte visste något om drevet. Anledningen är irrelevant i detta sammanhang, men Holmstedt bombarderade sonen med länkar och någon kommentar i stil med ”Klas får väl vända sig till något vit makt-bolag om han vill ha skivkontrakt”. Till en annan person sa Holmstedt att ”Klas musikaliska karriär är över nu”. Det finns fler exempel, men det får räcka med dessa.

Drog in skivor och stoppade strömning

Paraply Records såg till att Klas fysiska skivor inte längre fanns att köpa och att musiken inte längre fanns tillgänglig för strömning och nedladdning. Jag har fått tillgång till ett protokoll där det framgår att de har bestämt att Klas får tillbaka de fysiska skivorna samt affischer, pressreleaser och trycksaker som finns kvar. Dessa arroganta typer tror sig ha rätt att diktera alla villkor.

Mikael Ramel. Foto: Wikipedia.

Beträffande Klas Qvists och Mikael Ramels album I huvet på varann hävdar de att Mikael Ramel äger denna produktion till 100 procent. Albumet säljs tyvärr fortfarande. På det fysiska skivomslaget står båda namnen, men på strömnings- och nedladdningstjänster står det bara Mikael Ramel, namnet Klas Qvist avlägsnades av Paraply Records i samband med drevet. Bakgrunderna är Klas egna från albumet Second Thoughts – har man kastat ut Klas och hans musik gäller detta självfallet även hans bakgrunder. (Klas gick tidigare under artistnamnet Citizen K.) På Second Thoughts finns det en instrumentallåt som heter Dutch coffee. På Ramels platta heter den Halländskt kaffe, men i övrigt är den identisk. Det är exakt samma mix som på Second thoughts, så herr Ramel medverkar inte ens! På versionen för strömning och nedladdning har man satt Mikael Ramel som medkompositör. Klas kräver att I huvet på varann omedelbart ska dras in. Mikael Ramel kan inte förvänta sig att få använda Klas bakgrunder efter sina märkliga uttalanden och sitt avståndstagande.

Den 29 mars fick Mikael Ramel ”tala ut” i Borås Tidning: ”Jag känner fortfarande sorg och ledsamhet över att det blev på det sättet, men det blev nödvändigt att avbryta samarbetet när jag fick reda på hur det låg till.” På frågan om han hade några misstankar eller onda aningar svarade Ramel: ”Nej. Varje gång jag träffar på någon ny person i branschen sätter jag mig inte och börjar undersöka vad den personen tycker, tänker och har för sig i andra sammanhang. Det går liksom inte.”

”Konst är konst och politik är politik”

Om det musikaliska samarbetet sa han: ”Jag fick ända från start en bra kontakt med Klas och vi hade väldigt roligt. Hans musik är helt otroligt bra och det finns ingen anledning att klanka ned på den, för jag spårar ingenting av hans politiska åsikter i den. Jag är stolt och nöjd med samarbetet så länge det varade. Konst är konst och politik är politik.” Han motsäger sig själv och han har inget att vara stolt över. Han skrudar sig i lånta fjädrar, han har endast rafsat ihop några dåliga svenska texter, synd på så bra melodier.

Den 10 maj publicerade musiksajten Monomagasin en intervju där Mikael Ramel bland annat sa: ”Klas ville inte göra avbön och vi står i dessa positioner än i dag.” Mikael Ramel tycker uppenbarligen att någon som har en annan politisk inställning än han själv ska göra avbön när åsikten inte passar. Vem är det som i så fall är extremist? Han påstår också att Peter Holmstedt är producent vilket inte stämmer. Mikael Ramel säger också att det tog honom ett år att färdigställa I huvet på varann. Det tog Klas Qvist sju år att färdigställa Second thoughts. Lyssna gärna på vad Klas själv har att säga på Agony Streets sida på Youtube.

Uppmärksamheten i Polen

En god vän till oss skickade Klas Qvists (Citizen K) senaste album III till en programledare i polsk radio. Han blev väldigt förtjust och spelade låtar från skivan i stort sett varje lördag under många veckor. Albumet hade kunnat bli en försäljningssuccé, men den uteblev på grund av att Paraply Records hade dragit in den fysiska skivan och strypt möjligheten att strömma och ladda ned den. En reporter på en lokal radiostation i Stettin fick kännedom om drevet och intervjuade Klas.

Klas har berättat att flera personer har hört av sig till honom. Några av dessa är gamla vänner som han inte hade träffat på väldigt länge. Det har också visat sig att många med helt andra politiska åsikter än Klas står på hans sida i konflikten. De tycker helt enkelt att så illa beter man sig inte!

Ingen av dem som Klas har träffat efter drevet har varit otrevlig mot honom. Vid ett par tillfällen har någon helt okänd person kommit fram och sagt ”jag har sagt upp prenumerationen på Borås Tidning, bara så att du vet”.

Klas föredrar att jobba i studion. Han tänker dock göra något enstaka liveframträdande så att spelningarna med Mikael Ramel inte blev de sista han gjorde. Det är bra om man försöker se till att resten av livet inte präglas av ett mediedrev som man har råkat ut för. Musiken som Paraply Records drog in kommer ut på annan etikett. Arbetet med att skapa ny musik går vidare som om inget hade hänt.

Agony Street kommer med nytt album

Jag har känt Klas sedan början av 1980-talet. Vi skrev låtar tillsammans och producerade två album som vi dock inte hade möjlighet att ge ut. Under många år sysslade vi med olika saker på var sitt håll, men 2017 började vi skriva tillsammans igen. Vi gav ut den digitala singeln Merry Christmas anyway, efter drevet indragen av Paraply Records, men den ges snart ut igen. Vi har skrivit en låt som handlar om drevet. den heter Goodbye forever och finns på Youtube, och den kommer ganska snart på fler plattformar. Vårt album 119 Agony Street var klart för utgivning 1991. Det finns förhoppningsvis för strömning och medladdning i början av nästa år, bättre sent än aldrig. Senare kommer Songs for William som skulle ha kommit ut 1993. Vi jobbar samtidigt med ett helt nytt album.

Citizen K är död. Det var Peter Holmstedt som tyckte att det inte dög att heta Klas Qvist. Nu är kontakten med de forna kompanjonerna bruten. Klas kommer fortsättningsvis inte att använda sig av artistnamnet Citizen K. På nyutgåvor av de gamla skivorna kommer det att stå något i stil med Klas Qvist as Citizen K. Det är nog ett bra sätt att lämna epoken med Paraply Records bakom sig. Man kan säga att Citizen K mördades 31 januari 2019. ”Citizen K is dead. Long live Klas Qvist!”

Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro, Swish eller PayPal – eller bli månadsgivare via Donorbox här nedanför. Tack för ditt bidrag!

BG: 831-4742

Swish: 0709-963377

Paypal: ingridcarlqvist@gmail.com