Jag vet inte om det är en skröna, men det sägs att när den tyske konservative politikern Franz Josef Strauss (1915-1988) tillfrågades om vad han tyckte om Moderata samlingspartiet lär han ha svarat: ”De är en samling halvkommunister.” Då var det inte riktigt sant, men från och med Reinfeldt-eran blev det så. Denna utveckling skedde i små steg.
Yngve Holmberg var M-ledare 1965-1970. Foto: Wikipedia.
Jag hade tidigt högeråsikter och när jag på riktigt började intressera mig för politik hette partiet fortfarande Högerpartiet. Den dåvarande partiledaren Yngve Holmberg (1925-2011) var en misslyckad figur som nästan lyckades förstöra partiet. Hans argumentationsteknik, eller vad man nu ska kalla den, gick ut på att slingra sig som en orm och undvika att ge ordentliga svar på de frågor som ställdes till honom. Resultatet blev att Högerpartiet marginaliserades. Om Socialdemokraterna förlorade makten skulle statsministerposten gå till Centerpartiet eller Folkpartiet. 1969 bytte Högerpartiet namn till Moderata samlingspartiet. I riksdagsvalet 1970 fick de 11,71 procent av rösterna och var således landets näst minsta parti.
Efter valet 1970 avsattes Yngve Holmberg och Gösta Bohman (1911-1997) blev ny partiledare. Detta blev en framgångsrik tid för partiet. Man ska komma ihåg att stora delar av vänstern betraktade Moderaterna som extremister. Man skrämde väljarna med ”högerspöket” och Moderaterna beskrevs ibland som någon sorts fascister. Helst skulle man inte låta dem delta i breda politiska uppgörelser, de skulle isoleras. De vänsterextrema partierna lyckades rekrytera många medlemmar från de yngre generationerna vilket ofta framhålls. Moderata ungdomsförbundet (MUF) växte samtidigt, vilket delvis nog var en motreaktion mot vänsterns dominans.
Gösta Bohman gjorde Moderaterna till ett populärt parti. Foto: Affisch.
Vid denna tid var Moderaterna ett konservativt parti och man får nog säga att de i hög grad var nationalister. De var kända för att förespråka ett starkt försvar.
Riksdagsvalet 1976 blev historiskt, för då fick Sverige sin första borgerliga regering på över 40 år. Moderaterna fick nu 15,76 procent av rösterna och blev landets tredje största parti. (Vid denna tid var riksdagspartierna fem till antalet.) Centerpartiet var Sveriges näst största parti och tillsammans med Folkpartiet såg de till att det huvudsakligen fördes mittenpolitik. Det var viktigt att Moderaterna inte fick ett för stort inflytande.
Litet land med homogen befolkning
Sverige var fortfarande ett land med en homogen befolkning. Invandringsfrågan diskuterades nästan aldrig. De flesta av oss hade aldrig hört talas om mångkultur. Den tidens ideologiska strider stod huvudsakligen mellan idén om ett starkt samhälle mot den enskilda individens fri- och rättigheter. Moderaterna var de tydligaste förespråkarna för det sistnämnda.
Fredrik Reinfeldt – vänstervriden arrogant tölp? Foto: Magnus Fröderberg/Wikimedia Commons.
I riksdagsvalet 1979 erhöll Moderata samlingspartiet hela 20,92 procent av rösterna och var nu landets näst största parti. Centern och Folkpartiet var dock större tillsammans, så det blev mittenpolitiken som tog överhanden. Socialdemokraterna var betydligt större än vad de är i dag – med sina 44,13 procent var de dubbelt så stora som det näst största partiet.
Moderaternas inflytande ökade i flera kommuner. Partiet började i högre grad bli accepterat vilket säkerligen berodde på Gösta Bohman. Många tyckte att han verkade trevlig, och det var han. Det vet jag, för jag har träffat honom. När han avgick som partiledare 1981, lämnade han efter sig ett parti med betydligt större självförtroende än det hade när han tillträdde 1970.
Moderaterna hade nu blivit aningen mer liberala, men de var i hög grad fortfarande ett konservativt parti. Ingen skulle kommit på tanken att en vänstervriden arrogant tölp som Fredrik Reinfeldt någonsin skulle kunna bli partiledare för något annat än ett socialdemokratiskt eller ett rent kommunistiskt parti.
Men tiderna förändras. Mer om detta i nästa del.
LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 37: Kollektivanslutningen
Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro, Swish eller PayPal – eller bli månadsgivare via Donorbox här nedanför. Tack för ditt bidrag!
BG: 831-4742
Swish: 0709-963377
Paypal: ingridcarlqvist@gmail.com
Villkor för kommentarsfältet
Ingrid & Maria tar inget ansvar för kommentarer som skrivs på denna webbsida. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig. Kommentarer förhandsgranskas inte och är inte redaktionellt material. Kommentarer som bryter mot våra regler tas bort vid efterhandsmoderering.
Tyvärr landade jag också i detta parti..folk på kontoret skulle va emot Socialistarbetarna. Holmberg hade snygg frisyr…Boman med sitt Herr Palme i debatterna. Adolfsson mjukis nisse o sen då översittarn Bildt gift med Bomans dotter som tyvärr hamnade i sjukdom. Tror många tog Reinfeldt som en folklig saklig debattör och ville få bort rosornas urvattnade politik. Sen snodde Löfven Fredriks sätt att småtugga. Bitter Batra och Buttricks Kristersson e mest hörn damm i en flykting lismande sprängdegs värld. Många vill se bra och räliga debatter emot vänstern men idag har både politiker och Influencerz det bättre än Kleopatras guld sits.
Denna artikel överensstämmer ganska väl med mina egna tankar och erfarenheter. En bedrövlig utveckling i föränderliga tider. Jag var medlem på Gösta Bohmans tid och in på Adelsohns (men inte under Carl Bildts). Lojalitet är en fin egenskap, men det finns ju gränser (kan man vara lojal mot svikare?). Reinfeldt orerade om globalism och fortsatt massinvandring på moderatstämman och fick rungande applåder, så hans ande vilar fortfarande tung över partiet.
Nya tider ny politik det går inte fort men M på rätt väg. ➡️