När jag var ung pågick fortfarande det kalla kriget. Jag ägnade mig en del åt att lyssna på utländsk radio. Från Öststaterna sände man propaganda till Väst på olika språk. Om man i dag lyssnar på svensk radio, eller ser på svensk teve blir man tyvärr påmind om hur Öststatspropaganda på svenska lät på 1960- och 1970-talen. Det kletades epitet på politiska motståndare, precis som i svensk public service i dag.

Svensk radio och teve började vänstervridas kring 1968. Det fanns ett skämt om att några ur en FNL-demonstration råkade gå fel och hamnade i Radiohuset och sedan blev kvar där. Nyhetssändningar, kulturprogram, musikutbud – allt kom att påverkas. Det är en myt att det skulle vara bättre nu än på 1970-talet – tvärtom!

En FNL-demonstration gick in på Sveriges Radio och tog över hela verksamheten … Foto: Wikipedia.

På BBC World Service, då välförtjänt ansedda som objektiva, hörde jag talas om de vietnamesiska båtflyktingarna. Detta förtegs länge av svensk public service, det kommunistiska paradiset fick inte ifrågasättas – ett skolexempel på agendajournalistik. På samma sätt har det fortsatt, år ut och år in. Det måste påpekas att BBC numera har blivit ganska vänstervridet.

Sverige var ett av de sista länderna att avskaffa radio- och teve-monopolet. Olof Palme var kommunikationsminister när monopollagarna ytterligare skärptes och han ansåg själv att det var en av hans viktigaste politiska insatser. Motstånd mot radio- och teve-reklam var ett svepskäl. Man ville helt enkelt själva ha den totala kontrollen över dessa medier och det fick man. Ränderna går aldrig ur, ty nu vill makthavarna tysta alternativmedierna.

Dagens agendajournalistik består av propaganda för vänsterfeminism, ifrågasättande av normer, klimathysteri och inte minst förtigande av mångkulturens konsekvenser. Chefer som tillsätts är vänsterjournalister, huvudsakligen plockade från de egna redaktionerna – helst kvinnor givetvis.

Agendajournalistik på public service

De senaste valrörelserna är bara ytterligare exempel på public service agendajournalistik. Som exempel kan jag nämna 2014 års partiledarutfrågning av Jimmie Åkesson där man beställde siffror från Regeringskansliet som Åkesson inte hade sett. Det fanns ett politiskt syfte, nämligen att försöka undergräva Åkessons trovärdighet och därmed gynna etablissemanget. Det så kallade ”avslöjandet” om Åkessons spelvanor hade inget med honom som offentlig person at göra. Syftet var att utmåla honom som en allmänt tvivelaktig figur och därigenom ställa till så stor skada som möjligt för Sverigedemokraterna. Jag tvivlar på att uppgifterna har tagits fram på lagliga vägar, men ändamålen helgar medlen för lågsinnade vänsterjournalister. Alternativ för Sverige låtsas man inte om, packet ska helst inte veta att de finns.

Tidigare när de intervjuade någon sverigedemokrat kom de dragande med det vanliga tugget om rasism och järnrör. Just detta tjat har i och för sig minskat, men politiska sakfrågor undviks och journalisterna intar en allmänt hånfull och arrogant hållning till intervjuoffren.

Rysslands president Vladimir Putin. Foto: Wikimedia Commons.

USAs president Donald Trump. Foto: Wikipedia.

Annat är det när de intervjuar någon av sina vänstervänner. Då kommer den silkeslena och inställsamma rösten fram. I övrigt får vi veta att världen kommer att gå under på grund av klimathotet. Donald Trump och Vladimir Putin är självfallet skyldiga till allt ont som händer i världen. Det de kallar ”saklig journalistik” går ut på att föra medborgarna bakom ljuset. När de talar om klimatet hänvisar de till en, minst sagt, hysterisk barnunge vid namn Greta Thunberg. Riktiga och seriösa forskare får inte komma till tals eftersom det inte gynnar vänsteragendan – att en gång för alla avskaffa demokratin. De påstått objektiva journalisterna på SR och SVT är ingenting annat än Löfven-juntans lydiga pigor och drängar.

En gång i tiden kunde public service betraktas som en kulturbärare, men i takt med att vänsterjournalister tagit makten har detta försvunnit. De välproducerade radio- och teve-teaterföreställningarna har ersatts av avantgardistiskt och politiskt vänsterflum. Det klassiska musikutbudet i P2 har delvis politiserats. Kvinnliga tonsättare ska framhållas på grund av sitt kön, kvaliteten på deras kompositioner är ointressanta – de har ju alltid varit så ”förtryckta”. Kanalens medarbetare är, till stor del, inkvoterade kvinnor. Sakliga presentationer av musiken lyser för det mesta med sin frånvaro. I stället drabbas vi av känslostyrt jolm och ovidkommande pladder, ytterligare ett exempel på den pågående nutida fördumningen. I P2 kan vi också få ”avnjuta” folkmusik, dock helst inte svensk, men desto mer mångkulturell.

Grammofonarkivet nedlagt

P3 ska visst vara en ungdomskanal, men det är ett ökänt vänsterträsk där den språkliga nivån ständigt sjunker. P4 spelar musik som helst inte får vara mer än trettio år gammal. De något äldre har inget att hämta kulturellt eller musikaliskt i någon av SRs vanliga kanaler.

Världens största, äldsta och mest välskötta grammofonarkiv är i praktiken nedlagt – eftersom man bara spelar digital musik numera, inga grammofonskivor. Foto: Pxhere.

Grammofonarkivet är ett av världens största, äldsta och mest välskötta, men det är nu i praktiken nedlagt. Under 2014 riktades hård kritik mot SR från flera håll för ett nedläggningsbeslut. En namninsamling för att rädda grammofonarkivet hade hösten 2014 samlat 30 455 namn. Några medarbetare på SR skrev ett upprop för att rädda arkivet. Jag känner till åtminstone ett fall där en medarbetare blev omplacerad som straff för sitt ställningstagande. Hon hamnade i telefonväxeln. Grammofonarkivet finns tydligen fortfarande kvar, men det är i praktiken nedlagt eftersom den musik som spelas endast är den som finns digitalt. Det är framför allt utbudet av äldre svensk musik som blir lidande.

Ulla Billquist spelas aldrig i SR längre. Foto: Wikipedia.

Från en säker källa fick jag ta del av häpnadsväckande information. Det här utspelade sig någon gång kring senaste sekelskiftet. När man på något möte diskuterade musikutbudet i P4 sa en högt uppsatt kvinnlig chef något i stil med att ”sån där gammal musik som Ulla Billquist ska vi inte spela. De som gillar sånt ska i alla fall dö snart”. För en del år sedan drev Sveriges Radio en digital kanal som hette SR minnen. Den sände äldre radioprogram som kunde tänkas intressera svenska pensionärer som av SR behandlas som en marginell grupp, och det är väl ett utslag av alla människors lika värde à la public service. Påpekas bör att SR minnen inte sände på FM-bandet utan över internet och DAB. Bland den äldre befolkningen var internettätheten mindre, så då slapp man nå dem. Nu driver de en kanal som heter P4 Plus som spelar musik för en mognare publik. P4 Plus sänder över internet och några få timmar per dag finns de på en FM-kanal i Stockholmsområdet. Stationen försvinner säkert snart om jag känner Sveriges Radio rätt.

Sveriges Radio var bland de sista i Europa att införa reguljära stereosändningar. Medan tillverkare av apparatur och de olika radiobolagen hade bestämt sig för pilottonssystemet, så skulle det utredas här. Detta innebar att stereosändningarna inte kom helt igång förrän 12 december 1976. Min första stereoförstärkare, tillverkad 1970, var utrustad med pilottonssystemet och det var inte nytt ens då.

Fiaskosatsning på DAB

När SR införde DAB-radio fanns det inga mottagare. Foto: Wikimedia Commons.

Eftersom de har en fantastisk förmåga att göra det mesta fel fick SR för sig att satsa på digital radio, det som kallas DAB. De byggde ett sändarnät för dyra pengar. Det var bara ett problem – det fanns inte några DAB-mottagare att köpa. När de väl fanns tillgängliga hade SR lagt ner det mesta av sändarnätet eftersom de inte hade råd att driva det. DAB har knappast blivit någon världssuccé, men SR tänkte satsa igen och stänga av sina FM-sändare, men det stoppades av regeringen, märkligt nog eftersom de så sällan gör rätt, men undantagen bekräftar regeln. Nu finns det DAB-mottagare att köpa, men det är få länder som har satsat på den tekniken, Norge är dock ett av dessa.

Granskningsnämnden för press, radio och tv har till uppgift att se till att SR och SVT lever upp till villkoren för sändningstillståndet, det vill säga saklighet och opartiskhet. Detta är ett spel för gallerierna och skulle något program mot förmodan bli fällt får det inga konsekvenser, så det är bara att fortsätta i invanda vänsterfotspår.

Det finns institutioner som till exempel teatrar som anses så viktiga att de finansieras med offentliga medel. SVT och SR har emellertid fått en särställning. Vi tvingas betala en särskild skatt för att de ska kunna fortsätta bedriva sin synnerligen suspekta verksamhet. Vi ska uppfostras och hjärntvättas och dessutom betala för det! Tidigare tilläts de själva att driva in licens genom Radiotjänst som likt ett ”Stasi light” åkte runt och satte dit ”licensskolkare”. De tog sig för att jaga människor som inte hade teve, men datorer eller surfplattor och krävde betalning av dessa individer.

Efter att det fastställts i högsta instans att Radiotjänst inte hade rätt att ta ut teve-avgift av individer som inte hade teve-mottagare, tvingades de betala tillbaka de avgifter de inte hade haft rätt att ta ut. Det var bara en delseger för dem som blev drabbade. Varför togs det inte itu med Radiotjänst? De betedde sig som en maffia, en stat i staten. Det var högst motvilligt som de började betala tillbaka felaktigt uttagna avgifter. Den tidigare SVT-chefen Eva Hamilton satt samtidigt i Radiotjänsts styrelse och hon uttalade sig för att ta ut de avgifter som det sedan visade sig att de inte hade rätt att ta ut.

”Public service är en varböld”

Att public service själva har rätt att driva in avgifter för sin finansiering är barockt! Om det är så viktigt att den finns, måste villkor ställas för hur verksamheten ska bedrivas. I sin nuvarande form är public service en varböld som bör avlägsnas från den svenska samhällskroppen. Jag är övertygad om att public service är utom all räddning. Jag tycker dock att deras arkiv måste räddas, där finns det kulturhistoria. Ni som fortfarande är för public service borde rimligtvis tycka att det vore i sin ordning med en Sveriges tidning.

Svensk public service har varit vänstervridet sedan 1968 och liknar numera de gamla Öststaternas propagandaorgan. Foto: Flickr/Joakim Jardenberg.

Sveriges Radio och Sveriges Television: Det är nog nu! Jag undanber mig ert mästrande. Jag undanber mig era försök att uppfostra mig. Jag betackar mig för era ständiga lögner. Jag betackar mig även för era försök att vilseleda mig med vinklad statistik. Jag betackar mig för det vänsterflum som ni kallar kultur. Jag betackar mig för ert bemötande av lyssnare och tittare som inte tycker som ni. Jag betackar mig för er selektiva och vinklade nyhetsförmedling. Jag betackar mig för Expo, AFA och annat vänsterextremistiskt anhang som ni lierar er med. Jag betackar mig för allt ert hån av vad vanligt folk är och står för. Slutligen betackar jag mig för allt som ni i själva verket står för.

Död åt vår tids svenska public service! Leve den verkliga och obegränsade yttrandefriheten!

Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro, Swish eller PayPal – eller bli månadsgivare via Donorbox här nedanför. Tack för ditt bidrag!

BG: 831-4742

Swish: 0709-963377

Paypal: ingridcarlqvist@gmail.com