Det föreligger tyvärr ingen biografi över Gunnar Wiklund som föddes i Luleå 17 augusti 1935. Han försörjde sig genom att arbeta som bilmekaniker. Han sjöng med olika lokala orkestrar och debuterade 1952 med orkestern Swingers. Enligt somliga källor, bland annat Wikipedia, ska han ha gjort sin skivdebut med en låt som heter Dä’ ä’ kärlek, men om den existerar så har den antagligen aldrig givits ut. Gunnar Wiklunds första skiva torde vara Kärleksdröm, en svenskspråkig version av Doris Days hit Secret love. Skivans andra sida är en svenskspråkig version av That’s amore som många av er säkert har hört med Dean Martin. Denna skiva med Gunnar Wiklund spelades in på Europafilm, Stockholm 29 mars, och gavs ut i april 1954. Skivmärket är Karusell och katalognumret är K 58.

Gunnar Wiklund under ett framträdande i Hylands hörna. Foto: Wikipedia.

Under de första åren som grammofonartist var Gunnar Wiklund inte särskilt framgångsrik. Man kan dock höra att det är en stor talang som står framför sångmikrofonen. Bland hans tidiga insjungningar kan jag nämna titlar som Blå vision, Jambalaya, Nu rullar de’ igen, Fröken Lisa samt Peggy Sue. Det sägs att Gunnar Wiklund övervägde att dra sig tillbaka eftersom framgångarna lyste med sin frånvaro, men allt tvärvände år 1959. Nu tändas åter ljusen i min lilla stad blev hans stora genombrott och skivan lär ha sålt i mer än 200 000 exemplar. Baksidan på den singeln heter Jag vet och några år senare gjorde Hep Stars en version av den låten som baksida på sin första svenskspråkiga singel.

Många minns säkert Han måste gå. Den börjar med att man hör folksorl och en dialog med följande innehåll: ”Förlåt, kan jag få låna telefon’? Javisst, varsågod. Tack”. Sedan slås ett telefonnummer med en nummerskiva (detta var före knapptelefonernas tid) och en kvinnoröst svarar ”Hallå”. Den rösten tillhör en flicka som var Gunnar Wiklunds fästmö vid denna tid och hennes namn är Anita Lindblom.

Gunnar Wiklund och Anita Lindblom förlovade sig 1960 och berättade om sin kärlek för tidningen Bildjournalen.

Det finns en insjungning från 1961 som var en av Gunnar Wiklunds personliga favoriter och den heter Minns du den sommar. Det är en av de bästa sånginsatser som har gjorts på en schlagerinspelning. Han sjunger som vanligt lågmält tills han kommer till ”Jag bara vet att ingenstans du finns, ändå ut i världen, du är den jag minns”. Röststyrkan sjunker långsamt och när detta avsnitt är slut återgår han till sitt vanliga lågmälda sångsätt. Detta är magiskt!

Önskades ofta i ”Det ska vi fira”

Under 1960-talet spelades Gunnar Wiklunds skivor var och varannan dag i melodiradion och flera av dem förekom ofta i önskeprogram som ”Det ska vi fira”. Självklart hade han stora framgångar på Svensktoppen. Vi som var med på den här tiden minns melodislingor och textrader: ”Vandra vidare, vandra vidare, på din väg mot okänt mål” eller kanske ”Var det en dröm och en saga som aldrig blir sann igen” eller varför inte ”Vi ska gå hand i hand genom livet du och jag”. Vi hade också låtar som Mest av allt, Akta dej för indianerna, Diligensen, Kan jag hjälpa att jag älskar dej ännu, Man ska visa lite ömhet mot varandra, Jag får inget svar från dig, Den som lever får se vad som händer, En serenad till dej eller varför inte Snart så kommer åter ljusa tider, men nu skulle väl ingen kunna använda en sådan låttitel med gott samvete. Jag måste nämna en personlig favorit Charmaine. Där ackompanjeras han av ett storband och det är ovanligt jazzigt för att vara Gunnar Wiklund, men han klarar det galant.

Vid fyra tillfällen deltog Gunnar Wiklund i den svenska uttagningen till Schlagerfestivalen. Det mest kända bidrag som han framförde är antagligen Vårens flickparad från 1963. Spela på regnbågen från 1961 spelades ganska ofta i radio på den tiden, men den är oförtjänt bortglömd numera vilket kan bero på att den aldrig har återutgivits digitalt.

Gunnar Wiklund sägs ha varit en något skygg och tillbakadragen person. På scenen stod han stilla och framförde sina sånger. Musiker som turnerade med honom har sagt att han var en vänlig och generös person.

Fick ekonomiska problem

I slutet av 1960-talet fick Gunnar Wiklund betydande ekonomiska problem. Hans manager hade ägnat sig åt förskingring och även underlåtit att betala in skatter och avgifter. Under 1970-talet drabbades Wiklund av oral galvanism. Vid den här tiden var det inte erkänt som en sjukdom och ryktet gick att Gunnar Wiklund var försupen och den där sjukdomen minsann inte fanns! När cancern senare drabbade honom lär han ha sagt ”Nu kanske de tror mej”. Han var gift två gånger och sitt andra äktenskap ingick han strax före sin död.

Något som Svensktoppsartister ofta drabbas av är att få en töntstämpel och Gunnar Wiklund var verkligen inget undantag. År 2001 kom det en samlings-CD Mest av allt: Gunnar Wiklund allt det bästa och den sålde! Nu fick Gunnar Wiklund det erkännande som han förtjänade, men tyvärr fick han själv inte uppleva detta. En trevlig detalj med denna samling är att man korrigerade ett fel. ”Vi ska gå hand i hand” hade, i decennier, givits ut i fel version på en massa samlingar. Det var ett annat sångpålägg och kören i refrängen saknades.

Minns du den sommar https://youtu.be/fs4IJ7xYJEs

That’s amore https://youtu.be/eKkr_zSicwo

Nu tändas åter ljusen I min lilla stad https://youtu.be/xV7QQcajiOo

Vandra vidare https://youtu.be/i793BCacxrg

Vi ska gå hand i hand https://youtu.be/BCiXKdatuRs

Var det en dröm https://youtu.be/hP6VAiKkozE

Charmaine https://youtu.be/01MjZCXy93o

Vårens flickparad https://youtu.be/MQL1K6aAo9E

Akta dej för indianerna https://youtu.be/6UutaC3iJN4

Diligensen https://youtu.be/0Fj2wRmxq38

Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro, Swish eller PayPal – eller bli månadsgivare via Donorbox här nedanför. Tack för ditt bidrag!

BG: 831-4742

Swish: 0760-311017

Paypal: ingridcarlqvist@gmail.com