Det händer att jag känner mig förflyttad tillbaka till en trevligare tid. Det finns en liten buss som kör i så kallad närtrafik. Den kör i en slinga runt Jakobsberg, sex gånger om dagen alla vardagar. På vår gata kan man vinka till sig bussen när man vill bli upphämtad, vilket passar oss utmärkt eftersom vi inte är bilburna. Vi kan smidigt ta hem det vi måste inhandla nere i vårt (fula och otrevligt mångkulturella) centrum.

Det heter Jakobsberg, inte Jakan. Foto: Wikimedia Commons.

Det är några chaufförer som turas om med att köra denna slinga.

Många av passagerarna åker ofta och de flesta av dem är pensionärer. Flera av oss hälsar på varandra. Här är vi befriade från högljudda samtal i mobiltelefoner. Man ägnar sig nämligen åt något så ovanligt som att prata med varandra och hör och häpna, det talas enbart obruten svenska! Jag har fått höra en och annan anekdot om hur det var här innan jag flyttade hit och det är 57 år sedan jag blev Jakobsbergsbo. (Förr var det ingen som sa Jakan och jag gör det aldrig eftersom jag tycker att det är väldigt fult!)

Många har rullator

Många av passagerarna går med rullator. Chaufförerna är snabba med att hjälpa till om det behövs, ibland hinner dock någon medresenär före med hjälpen. Säg är inte detta en trevlig rest av det Sverige som en gång fanns?

Om man tänker ta en kopp kaffe eller så gör man bäst i att välja fik med omsorg. Det finns fortfarande enstaka ställen som företrädesvis frekventeras av svenskar, men snart har andra tagit över allt.

Tyvärr är det som min fru var med om för några dagar sedan mer kännetecknande för vår tid än det jag har beskrivit ovan. Hon var tvungen att åka färdtjänst och chauffören var en huckleförsedd kärring. Hon lyckades i och för sig köra hustrun till rätt adress, men ändå. Denna taxiförare kanske förväntar sig att bli accepterad som en av oss, men med sitt huckle säger hon tydligt att ”jag är minsann ingen av er”. Den som så vill kan förse mig med valfritt skällsord, men jag hävdar bestämt att hon beter sig som en ockupant!

Denna färdtjänstresa var samplanerad och medpassageraren var en kvinna som satt och sladdrade med taxiföraren. Hon var väldigt inställsam vilket vissa kvinnor är. Varken min fru eller jag har varit med om att en man har uppfört sig så.

Rötäggen är för många

Alla taxiförare är verkligen inte odugliga, men inom vissa bolag är rötäggen tyvärr allt för många. Vi som är beroende av färdtjänsten är hänvisade till de bolag som vinner upphandlingar.

Taxi Kurir är ett av de värsta bolagen, menar Gudmundur Bragason. Foto: Wikipedia.

Jag har talat med ett antal vänner som är beroende av färdtjänst och de är bosatta på flera håll i Sverige. Två bolag sticker ut som de med sämst chaufförer och det är Taxi Kurir och Sverigetaxi, tidigare Taxi 020. Det är snudd på nyspråk att bolaget kallar sig Sverigetaxi med tanke på förarklientelet. De som har möjlighet bör gynna taxiföretag med svenska förare. Det finns självfallet duktiga chaufförer av annan härkomst, men ovan nämnda bolag tycks ha dålig koll på vilka de tar in.

LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 31: Socialdemokratiskt storhetsvansinne

Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro, Swish eller PayPal – eller bli månadsgivare via Donorbox här nedanför. Tack för ditt bidrag!

BG: 831-4742

Swish: 0760-311017

Paypal: ingridcarlqvist@gmail.com