I 23 av mina snart 26 år har psykvården behandlat mig illa. Jag var bara tre år gammal när min mamma gick till BUP för att få hjälp med mina utbrott. Mamma hade läst mycket om barn med adhd och anade att jag led av detta. Vi fick en tid, men BUP gjorde aldrig någon utredning utan bestämde sig tidigt för att mina problem berodde på att mamma och pappa hade gått isär när jag var så liten. Men detta tog jag ingen skada av eftersom mamma och pappa bodde nära varandra och var vänner och jag kunde umgås med båda.
När jag var fem år flyttade pappa till Borås, och jag tyckte det var jättekul att han hade ett hus på landet. Jag och min storasyster var där varannan vecka, från tisdag till måndag så pappa hämtade och lämnade i skolan. Det fungerade bra, men det var värre med skolan. Jag hade jag stora problem att koncentrera mig, och alla i klassen skrattade åt mig när det var högläsning. Det var så jobbigt att jag vid tolv års ålder gick hem och skar upp hela armarna.
Detta ledde till att jag blev inlagd på BUP i Borås där de gav mig många olika sorters starka mediciner. Mamma blev skogstokig och blev också inlagd några vändor. Efter det började jag skolka och umgås med de lite äldre som hängde vid tågstationen i Alingsås. Som 13-åring tog jag min första fylla, och därefter 100 till.
”Så det är att vara tonåring”
Jag hamnade alltså i fel umgänge. De fick mig att pröva hasch. Jag började röka cigaretter, rymde hemifrån och söp med dessa trasiga människor. En dag hade jag skurit upp både armar och lår. När jag var 13-14 var min mamma så desperat att hon gick och satte sig på BUP varje morgon och sa: ”Jag ger mig inte förrän min dotter har fått hjälp!”
Till sist fick vi ett möte – jag, mamma och pappa. Jag glömmer aldrig gubben vi träffade på BUP, han hade bruna manchesterbyxor och violtabletter i munnen. Vi berättade allt. Då sa han: ”Det är inget fel på Elin, det är så det är att vara tonåring.”
Svenny Kopp, specialist i barn och ungdomspsykiatri. Foto: Josefin Bergenholtz/Göteborgs universitet.
Mamma blev rasande och vände sig till tidningen. Efter det kontaktades mamma av Svenny Kopp, en känd specialist i barn- och ungdomspsykiatri från Göteborg. Hon kom fram till att jag hade grav adhd samt depression och ångest.
Året då jag skulle fylla 18 var jag vilsen och trasig. Jag fick en remiss till VUP (vuxenpsykiatrin), hade några samtal där och fick till slut träffa en läkare. Han formligen pumpade ut mediciner åt mig. Ett tag åt jag fyra olika benso [bensodiazepiner] i höga doser, adhd-medicin, det smärtstillande medlet Lyrica samt två sorters narkotikaklassade insomningstabletter och två sorters antidepressiva. Samtidigt! Jag rekommenderades dessutom att ta tre i stället för två insomningstabletter.
Levde i en bubbla
Under flera år var jag medicindrogad och levde i en bubbla. Sen blev jag gravid och fick sluta med de flesta medicinerna. Plötsligt var jag tillbaka i verkligheten, en helt ny verklighet för mig eftersom vården hade drogat mig sedan tonåren. När mitt barn var fött, gick jag tillbaka till alla dessa mediciner igen eftersom jag hamnade i en dipp – ni som har barn vet nog hur utmattad man blir. Det var läkaren som föreslog att jag skulle börja äta alla medicinerna igen.
När min son var nio månader gammal gick jag och min man isär. När jag blev ensam lade jag in mig på psyket för att få hjälp att trappa ner medicinerna, och under denna period tog min mamma hand om min son. 23 år gammal valde jag att plocka bort medicin efter medicin – det gjorde att jag mådde jättedåligt, så sonen fick fortsätta bo hos min mamma.
Sedan dess äter jag inga narkotikaklassade mediciner, men i början av augusti kände jag att jag gått djupt in i en depression. Jag fick inte komma till läkare förrän en och en halv månad senare, och trots att jag lider av svåra panikångestattacker och självmordstankar vill läkaren inte ens skriva ut Stesolid som jag bad om eftersom de är ångestdämpande. Trots att jag berättade för honom att jag haft planer på att ta mitt liv, så skickades jag hem tomhänt – utan några mediciner alls.
Hör av er till mig!
Det är inte lätt att få ekonomin att gå ihop när man lider av psykisk ohälsa som Elin.
Eftersom jag inte kunde arbeta och inte hade någon sjukskrivning på grund av den långa väntetiden till psyk, fick jag sparken från mitt arbete. Nu har läkaren sjukskrivit mig retroaktivt, men pengarna från Försäkringskassan dröjer ända till oktober. Jag är desperat och livrädd att förlora min lägenhet. Om någon vänlig människa vill hjälpa mig med några kronor till mat och räkningar skulle jag vara evigt tacksam.
Jag är inte den enda som blivit illa behandlad av den svenska psykiatrin. Om du känner igen dig i min historia får du gärna ta kontakt med mig via Twitter där jag heter @Elinerdos – jag finns där om ni unga tjejer och killar vill prata.
Bidrag mottages tacksamt på Swish 0739237917.
Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro, Swish eller PayPal – eller bli månadsgivare via Donorbox här nedanför. Tack för ditt bidrag!
BG: 831-4742
Swish: 0760-311017
Paypal: ingridcarlqvist@gmail.com
Villkor för kommentarsfältet
Ingrid & Maria tar inget ansvar för kommentarer som skrivs på denna webbsida. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig. Kommentarer förhandsgranskas inte och är inte redaktionellt material. Kommentarer som bryter mot våra regler tas bort vid efterhandsmoderering.
Det bästa förtvivlade människor kan göra är att söka kontakt med Gud.
Det finns enormt mycket att säga om människans existentiella situation men så länge det funnits människor på Jorden har det varit otryggt och smärtsamt.
Börja med att be till Gud att ni vill få kontakt med det Gudomliga så är det en början att få ingivelser och människor som ger stöd.
Livet ska levas – det är inte en sjukdom!
Tänkte på det, varför heter Han Gud, det heter ju alla gudar? Allah likaså.
Be till Gud, var finns Gud då?
Han är alltså i himlen, var e himlen, den finns inte för det att ju ett enormt universum fylld av gaser, ögat uppfattar den blåa gasfärgen som himmel för att den rör sig snabbast.
Gud är ju jaget, för allt som händer styrs av hur du reagerar på vad andra gör. En kvinna i en park blir överfallen, hon tar fram bibeln och ber till Gud medan Mustafa rotar i kalsongen, inte fan kom Gud till undsättning, nej det var ett straff av Gud.
Gud kastade eldstenar ut i rymden i 6 dagar, på den sjunde vilade han.
Alltså jorden kyldes ner, isen blev till vatten när jordens axel kom rätt med solen, ett grodyngel blev till Adam, en kvinna Eva, trängdes sig ut igenom Adams revben, måste gjort ont, Eva hittade ett äpple som en svart mamba hade besudlat..tiden gick fler o fler föddes, räliga människor skodde sig på vanligt folk. Gud tittade ner från sitt rymdskepp, nej nu skickar jag sperma till Maria…Maria föder Jesus, han snackar om himmelriket, det retar Romarna, man/dom hänger upp Jesus på korset, han dör, kommer tillbaka för att sen flygas upp till rymdskeppet. Allt detta fixas på 6 dagar plus nån vecka.
Efter detta blir vissa folk s.k. huckle gubbar sura och ändrar på historien, man uppfinner en Koran, herr Muhammed, en vildsint ryttare flyger genom ett guld tak. Vips blir han helig.
Överste ryttaren och imamen bestämmer att kvinnorna skall bära tält kläder emot mannens frestelser, mannen måste då hitta andra religioners kvinnor att våldta för huckle tanten e helig.
Man svär att jaga kristna som har tagit för sig i Mellan Östern, Richard lejonhjärta åker på pumpen.
Nu är vi här 2019, Mustafa jagar fortfarande kristna kvinnor, Iranska drönare flyger kors o tvärs genom etern, man spränger bomber över hela jorden, vissa väntar på Vulkan utbrott eller jordbävningar ala big, hatet och egot råder som aldrig förr, vänsterfolket, ofta orakade kvinnor eller fjortisar, skriker på gator och torg, gamla gubbar har möten för dyra pengar…
Amazonas brinner men Europas skogar växer. Märkligt.
Greta kan hon va gjord av Guds sperma? Obama tror det.
Svaret på all skit är då, be till Gud och varma människor hör dig och hjälper dig framåt.
Gärna en sekt, en mördar sekt……..
Relaterar!
Fy fan alltså!
Hoppas att det kommer lite tur mitt i all otur och att det kan få vända för Elin och de i liknande situationer så småningom!
Psykiatrin är ett snårigt lerigt fält där man ofta får stånga sig dubbelt utmattad i motvind och om man till sist kanske träffar en hyfsat bra så är det rätt sällsynt, i alla fall om det ska ses till helhet, respekt, behov och att ha tålamod med den som lider!
Måtte inte de få guldkorn som finns brinna ut dom också, det behövs reformer och helhetstänk med humanitet, respekt och erfarenhet till grund!
Man försöker ju överleva och det är väl därför hjälp bör finnas, så att man kan göra det och gärna till slut också kunna leva så hanterbart och tryggt som möjligt!?
Det uppdraget misslyckas ofta psykiatrin och vården med, skäms!
Tänk om det var du, ditt barn eller någon du bryr dig om?
Den 18 okt 2019 tog Elin sitt liv för hon fick ingen hjälp vare sig av socialen el psykiatrin. Jag som mamma till Elin håller på och driver en process mot myndigheterna som tog min dotters liv