Händelserna som beskrivs nedan har jag själv tydliga minnen av, särskilt terrordådet mot den västtyska ambassaden. Den första händelsen som jag beskriver är kanske inget ”riktigt” terrordåd, men den fick följder som gör att jag ändå tar med den.
Ockupationen av Jugoslaviens konsulat i Göteborg ägde rum onsdagen 10 februari 1971. Två jugoslaver som hette Blago Mikulić och Ivan Vujičević hade kopplingar till den politiska organisationen Ustasja.
Under pistolhot band de alla som befann sig på konsulatet. De krävde att en i Jugoslavien häktad man skulle friges inom 24 timmar. Under natten mellan 10 och 11 februari stängde polisen av alla förbindelser till konsulatet och på så sätt isolerades de två ockupanterna som då inte längre kunde få telefonkontakt med sympatisörer. Polisens strategi lyckades. En av gisslantagarna överlämnade sig själv till polisen följande morgon klockan 09 och lite senare gav även den andre upp. Ingen människa kom till fysisk skada.
Ambassadmördaren Miro Barešić fick en staty i Kroatien 2016, 45 år efter den första ambassadockupationen i Stockholm.
Den 7 april 1971 ägde ett skottdrama rum på den jugoslaviska ambassaden i Stockholm. Gärningsmännen Miro Barešić och Anđelko Brajković tillhörde även de den militanta kroatiska separatistorganisationen Ustasja. De hade tagit sig till ambassaden i bil tillsammans med tre andra kroater. Ambassadören Vladimir Rolović blev skjuten och avled senare till följd av sina skador.
Polisen stormade och grep terroristerna
Polisen lyckades storma ambassaden och gripa terroristerna. Senare greps också tre andra kroater, en för att ha organiserat terrordådet och två för delaktighet. De två kroater, Miro Barešić och Anđelko Brajković, som utfört beskjutningen inne i ambassadbyggnaden, dömdes 14 juli 1971 till livstids fängelse. Domen fastställdes av Svea hovrätt 24 september. De tre övriga dömdes av Svea hovrätt till 6, 1,5 respektive 1,5 års fängelse.
Den 15-16 september 1972 utfördes den hittills enda flygkapningen i Sveriges historia. Ett SAS-plan var på väg från Torslanda i Göteborg, till Arlanda i Stockholm. Tre beväpnade kroater, tillhörande Ustasja, meddelade fem minuter efter start att planet var kapat och att så länge som passagerarna och besättningen tog det lugnt så skulle de klara sig. Kapartrion leddes av Tomislav Rebrina. Männen hävdade att de hade en bomb ombord som skulle sprängas om man inte lydde. Kaparna krävde en kursändring och planet landade på Bulltofta flygplats i Malmö klockan 17.14. Kaparna krävde att sju i Sverige fängslade kroater skulle friges i utbyte mot gisslans frisläppande. Om så inte skedde, skulle planet sprängas.
Den hittills enda flygkapningen i Sveriges historia inträffade på den gamla Malmöflygplatsen Bulltofta i september 1972. Foto: Bert Olsson.
Dessa sju fångar var dömda för mordet på Jugoslaviens ambassadör Vladimir Rolović i Sverige 7 april 1971 samt ockupationen av Jugoslaviens konsulat i Göteborg 10-11 februari 1971. Två av fångarna var de tidigare nämnda Miro Barešić och Anđelko Brajković, som avtjänade livstidsstraff för mordet på ambassadör Rolović. Vid ett regeringssammanträde utsågs justitieminister Lennart Geijer till förhandlare och han reste ner till platsen.
Geijer gav pengar till flygkaparna
Efter några timmars överläggningar gav Geijer, i sann socialdemokratisk anda, efter och lät föra de sju kroatiska internerna till planet men en av fångarna vägrade följa med. Omkring klockan 8 på morgonen 16 september, kunde de sista passagerarna lämna planet, Efter sexton timmar i fångenskap. Kaparna fick en väska med en halv miljon kronor vilket de hade krävt. Den lämnades nedanför planet. Besättningsmännen kvarhölls dock och tvingades lyfta klockan 8.54 för att föra kaparna och de fritagna fångarna till Madrid.
Vid ankomsten till Spanien begärde kaparna och de fritagna fångarna politisk asyl. En spansk undersökning kom fram till att det inte hade funnits sprängmedel ombord. Från svensk sida krävde man att kaparna och fångarna skulle utlämnas. Den 10 februari 1973 avslog Spanien den svenska begäran. De skulle i stället ställas inför rätta i Spanien. I själva verket släppte de spanska myndigheterna (enligt somliga källor var den dåvarande regeringschefen general Franco direkt inblandad) iväg en av Rolovićs mördare, Barešić, till Paraguay. Där blev han livvakt och hamnade sedan i USA. Där levde han under annan identitet, men greps och utlämnades till Sverige år 1979.
Poliser och brandmän hukade bakom bilar i skydd för eventuell beskjutning från terrorristerna på västtyska ambassaden i Stockholm.
Torsdagen 24 april 1975 ockuperades Västtysklands ambassad i Stockholm av Kommando Holger Meins som var en del av den ökända västtyska vänsterextrema terroristorganisationen Röda armé-fraktionen (RAF). Ockupanterna hette Hanna Krabbe, Karl-Heinz Dellwo, Lutz Taufer, Bernhard Rössner, Ulrich Wessel och Siegfried Hausner. De krävde att den västtyska regeringen skulle frige 26 RAF-medlemmar. De mest namnkunniga av dessa var Andreas Baader, Ulrike Meinhof, Gudrun Ensslin och Jan-Carl Raspe. Man krävde också fri lejd från ambassaden tillsammans med den svenske Bonnambassadören Sven Backlund.
Två ur gisslan sköts ihjäl
Västtysklands förbundskansler Helmut Schmidt meddelade statsminister Olof Palme att man vägrade ge efter för terroristernas krav. För att understryka allvaret i kraven, sköt Karl-Heinz Dellwo ihjäl två personer ur gisslan, nämligen handelsattachén Heinz Hillegaart och militärattachén Andreas von Mirbach. Man hotade också med att skjuta ihjäl en person varje timme tills kraven uppfyllts.
En av terroristerna från Kommando Holger Meins bärs bort efter ambassaddramats upplösning.
Klockan 23.47 detonerade en trotylladdning inne på ambassaden. Detta skedde antagligen av misstag. Ockupationen var över. De skadade ockupanterna försökte fly, men greps av svensk polis. Förutom de mördade ambassadtjänstemännen dog två av terroristerna, Wessel hittades död på tredje våningen i den sprängda ambassadbyggnaden och en dryg vecka senare dog Hausner av sina skador.
I min ungdom var jag en hängiven skivsamlare. Tillsammans med någon av mina vänner funderade jag på att importera skivor från Västtyskland eftersom en del tyska pressningar lät väldigt bra. Detta var långt före internet, så jag ringde den västtyska ambassaden och fick ett mycket vänligt bemötande. Mannen jag då talade med var ingen annan än handelsattachén Heinz Hillegaart. Jag kände väl igen hans namn när jag hörde nyheten om att han hade blivit mördad. Jag minns att han hade en ljus och ganska lågmäld röst.
Anna-Greta Leijon skulle kidnappas
I den här lådan skulle den svenska ministern Anna Greta Leijon hållas fången av sina kidnappare 1977. Foto: Wikipedia.
1977 planerades en kidnappning av den biträdande arbetsmarknadsministern Anna-Greta Leijon. Norbert Kröcher hette den man som startade Kommando Siegfried Hausner, en grupp inspirerad av Röda armé-fraktionen. Siegfried Hausner var en av ockupanterna på den västtyska ambassaden 1975. Planen var att kidnappa Leijon och placera henne i en trälåda försedd med lufthål. Denna i sin tur skulle placeras i en ljudisolerad källare på Katarina Bangata på Söder i Stockholm.
Kidnapparnas tilltänkta aktion fick namnet ”Operation Leo”. Hon skulle kidnappas när hon kom hem från arbetet och om hon blev skjutsad av en säkerhetsvakt skulle denne skjutas. Genom att kidnappa Leijon skulle Sveriges regering tvingas att betala en lösensumma och Västtysklands regering skulle bli tvungna att frisläppa flera fängslade RAF-medlemmar. Operationen misslyckades och polisen kunde gripa hela 70 personer!
Många av dåtidens terrorister hade ekonomiskt och militärt stöd från kommunistiska diktaturer. Efter murens fall har det visat sig att bland annat DDR gav många av dessa förbrytare skydd. Efter kommunismens fall i Östeuropa har den kommunistiska terrorn minskat märkbart på många håll. Den röda terrorn lierar sig dock gärna med andra extrema ideologier och en av de värsta har tyvärr fått ett starkt fotfäste i våra dagars DDR. En del av oss tycker kanske att det ännu så länge är en light-variant, men vi vet allt för väl var det ligger, för vi befinner oss där!
Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro, Swish eller PayPal – eller bli månadsgivare via Donorbox här nedanför. Tack för ditt bidrag!
BG: 831-4742
Swish: 0760-311017
Paypal: ingridcarlqvist@gmail.com
Villkor för kommentarsfältet
Ingrid & Maria tar inget ansvar för kommentarer som skrivs på denna webbsida. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig. Kommentarer förhandsgranskas inte och är inte redaktionellt material. Kommentarer som bryter mot våra regler tas bort vid efterhandsmoderering.
Intressant krönika som ger intressanta minnesassociationer, man var ju med på ”den tiden” och följde nyhetsflödet noga..
En tidsdokument ” är natten mellan 10 och 11 februari stängde polisen av alla förbindelser till konsulatet och på så sätt isolerades de två ockupanterna”
Klipp telefonledningarna och man är isolerad!
Inga mobiltelefoner här inte…
Men jag ser inte detta som någon allvarlig ”terrorism”, det är enstaka öar av terrorism i en värld som trots allt var rätt trygg.
Den terrorism som vi mestadels åtnjuter idag är mer av ”systematisk typ”, alla terrorister har samma mål, att skapa skräck för muslimer och deras våldkapital, och på längre sikt ett muslimskt Machtubernahme…
Nåja, med de clowner vi har i regeringen just nu ( Tro & soliodaritet, Bjereld Muslimska Brödrskapet etc..) lär det inte vara några större svårigheter, vi överlämnar oss på gränsen till att göra det fullt frivilligt!
..och utan motstånd.
Många av de terroristgrupper som härjade under 70-talet var i själva verket delaktiga i ”staty behind”-nätverket Gladio. En del var högerextrema grupper som utgav sig för att vara vänsterextremister. Syftet var att ingjuta skräck i människor för att få dom att överlåta mera makt till staten. Det funkar alltid, igår, idag och imorgon.