Sandor Herold har gjort sig ett namn genom sina ständiga mejl till redaktörer, politiker och myndighetsanställda. Han protesterar mot mediernas förljugna bild av den galopperande kriminaliteten, han rasar mot politiker som förstör Sverige med den ständiga importen av våldsamma och kriminella människor och han ifrågasätter åklagare och domare som vägrar utvisa grovt kriminella utlänningar.

En afrikan våldtog en kvinna i restaurangens skafferi, men domaren vägrade utvisa honom. Foto: Ur polisens förundersökning.

Ett av mejlen gick till rådmannen Malin Nilsson i Norrköpings tingsrätt. En afrikan var åtalad för våldtäkt av en kvinnlig kollega i skafferiet på restaurangen där de båda arbetade vid tillfället. Afrikanen dömdes till tre års fängelse, men trots att åklagaren krävde utvisning, beslöt Malin Nilsson att han ska få stanna i Sverige. Detta gjorde Sandor Herold så upprörd att han mejlade domaren och bland annat skrev:

”Får väl hoppas att även du någon gång i framtiden får njuta av en liknande mångkulturell samvaro som kvinnan i skafferiet fick göra.”

Kräver att få bli åtalad

Då meddelades han av polisen att han var misstänkt för förgripelse mot tjänsteman, ett brott som om det anses grovt kan leda till fängelse i upp till fyra år.

– För detta satt jag i polisförhör i 1,5 timme och ärendet skickades vidare till åklagare som lade ner det, säger Sandor Herold.

Men i stället för att bli glad överklagade han nedläggningsbeslutet och kräver att få bli åtalad.

– Det beror på att en rättegång om ett sådant bagatellartat brott hade varit ett gyllene tillfälle att visa vilket ruttet rättsväsende vi har. Att rättsväsendet lägger ner tid och pengar på sådant här samtidigt som vi lever i en störtflod av grov invandrarkriminalitet. Antingen frikänner man dem eller dömer ut så löjligt låga straff att den kriminelle invandraren går skrattande ut från rättegången. Inte ens när dessa gärningsmän begått upprepade brott blir de utvisade.

I hur många år har du mejlat politiker och myndighetsanställda? Leder det någonvart?

– Jag har skrivit till dem sedan mitten av 1980-talet. Det har inte lett till någon förändring av lagar och regler, men jag tror och hoppas att mina skriverier i viss mån har lett till att de som läser mina mejl inser att man måste reagera och skriva till politikerna om de sjuka förhållanden som råder i landet – att man sätter andra länders medborgares intressen och välbefinnande långt före det egna folkets. Jag hoppas också att mina mejl [som regelbundet publiceras på Petterssons blogg] kan få den flate och många gånger rent ut sagt fege svensken att fatta mod och agera mot det som sker.

Kom hit när Sverige var Sverige

Du kom hit som flykting från Ungern efter folkrevolten mot kommuniststyret 1956. Hur var Sverige då och hur är det nu?

– Jag var bara fyra år när min familj kom hit. Hur Sverige var då kan man skriva en hel bok om, men jag nöjer mig med att säga att då var Sverige just Sverige. I dag är landet mer eller mindre en filial till något arabiskt muslimskt land där det svenska mer och mer försvinner. Malmö är ingen svensk stad längre.

– Jag kan inte fatta hur ett folk kan tillåta sina makthavare att förvandla landet till ett mångkulturellt träsk, och släppa in mer eller mindre våldsbejakande primitiva vildar som ägnar sig åt allehanda kriminella handlingar. Så gott som alla mina ungerska vänner ställer sig samma fråga: Hur fan kan ett folk tillåta att det egna landet och den egna kulturen håller på att utplånas av de egna makthavarna som man har gått och röstat på och tydligen fortsätter att rösta på. Totalt obegripligt! Det som händer i Sverige har mig veterligen aldrig hänt i modern tid i något annat land.

Viktor Orban, premiärminister i Ungern. Foto: Wikimedia Commons.

Du som kan ungerska, varför flyttar du inte dit och njuter av Viktor Orbans styre?

– För min egen del skulle jag kunna tänka mig att flytta dit, men min fru vill inte och det beror mest på att vi har barn och barnbarn här. Eftersom jag snart fyller 68 år kommer jag förhoppningsvis inte att behöva uppleva det totala sammanbrottet av Sverige, som utan tvekan kommer om man fortsätter importera vildar från Mena-länderna. Men mina barn och barnbarn kommer tyvärr att tvingas uppleva detta och jag vågar knappt tänka på vilket öde som väntar dem om de stannar kvar här. Den enda tröst jag har är att jag i varje fall till skillnad från de flesta svenskar har gjort vad jag har kunnat för att förhindra det som kommer.

Tror du det finns någon framtid för det svenska Sverige?

– Tyvärr inte. Jag har mycket svårt att se att detta land har någon framtid som för något gott med sig för urbefolkningen eller invandrare som har en liknande bakgrund som jag. Det är mer eller mindre kört.

Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro, Swish eller PayPal – eller bli månadsgivare via Donorbox här nedanför. Tack för ditt bidrag!

BG: 831-4742

Swish: 0760-311017

Paypal: ingridcarlqvist@gmail.com