Mamman och pojken kallas Anna och Elias av det team som stöttat henne genom mängder av anmälningar till polis och socialtjänst, och tagit henne till den ena så kallade experten efter den andra som utan bevis har sagt sig veta att pojken utsatts för sexuella övergrepp av sin pappa, som jag här kallar Micke. Att inga myndigheter trott på mamman eller hennes ”experter” utan tvärtom lagt ner sina utredningar, tolkar Anna och teamet som bevis för att alla berörda myndigheter består av pedofilringar som skyddar Micke och möjliggör för honom att fortsätta slå pojken och begå övergrepp mot honom.

När Anna förlorade vårdnaden om Elias 2017 och bara fick umgängesrätt, fortsatte hon att släpa honom till olika vårdinrättningar – något hon inte hade rätt att göra eftersom hon inte längre var vårdnadshavare. I oktober förra året fick hon 250 000 kronor av en pensionerad psykoterapeut (som i tingsrätten erkände att han varit förälskad i Anna) och kidnappade pojken. I fem månader höll hon sig undan, fem långa månader då Elias inte fick träffa sin pappa eller gå i skolan – fem månader då Micke inte hade en aning om var hans son befann sig.

När Anna greps av polisen 13 mars i år häktades hon misstänkt för grov egenmäktighet med barn och grovt förtal. Efter sista rättegångsdagen släpptes Anna från häktet och 5 juni dömdes hon till villkorlig dom, dagsböter och skadestånd till såväl Elias som Micke.

Sökte upp sonen på skolan

Knappt hade Anna kommit ut ur häktet förrän hon sökte upp sonen på hans skola. Och sedan dess har hon dykt upp på Mickes kontor ett stort antal gånger och vägrat gå därifrån. Varje gång har Micke fått ringa polisen och anmäla henne för ofredande. I fredags kom hon igen, den här gången i sällskap med Henning Witte, en tysk-svensk jurist som varit ombud för två anhörigföreningar för Estoniakatastrofen och på senare år drivit White TV – ett slags alternativ kanal där han framför diverse konspirationsteorier.

– Pappan har fått ett direktlarm av polisen vilket han nu tvingades trycka på, berättar en släkting till Micke. Och för inte så länge sedan stod Anna i hans trappuppgång och knackade på dörren i en timme.

Mamman har fortfarande umgängesrätt enligt vårdnadsdomen, men efter kidnappningen vågar pappan inte lämna över Elias till henne. Förutom risken för ett nytt bortförande vill han förhindra att mamman fortsätter förhöra, manipulera och spela in pojken. Hon har redan överlämnat ett 30-tal inspelningar som kritiserats hårt av socialtjänsten och tingsrätten.

– Micke vill skydda Elias mot övergrepp och kränkningar som att bli kroppsbesiktigad, fotograferad i stjärt och genitalier, ja över hela kroppen. Mamman skickade in över 65 bilder på sonen under rättegången. Det här var ju inte en rättegång mot fadern, så som vissa tycks tro på grund av modern och hennes team, säger släktingen.

Vattendroppar blev blåmärke

– Modern hävdade i tingsrätten att hon handlat i så kallad putativ nöd [att man felaktigt trott sig vara i nöd]. Trots att alla polisundersökningar och socialtjänstens utredningar visat att inget har skett så hävdar hon att hon trott det. Bland de 65 foton hon visade upp för rätten fanns bland annat ett foto som fadern på begäran skickat från en semester. Bilden visar en otroligt glad 7-åring som sitter vid poolen med en nybliven glugg mellan framtänderna. Mamman påstår att sonen fått stryk varje dag och att man på fotografiet tydligt ser ett blåmärke på benet. Barn får ju blåmärken hela tiden, men det anmärkningsvärda här är att ”blåmärket” i själva verket är två vattendroppar som flutit ihop till en mörk del. Hon var den enda i rättssalen som kunde få vattendroppar att förvandlas till ett blåmärke.

Nyligen tillät Micke att Anna talade med sonen i telefon under en timme. Hon fick då pojken att berätta att han skulle på fotbollsträning dagen därpå, men när morgonen kom ville Elias inte gå till träningen.

– Mycket riktigt ringde tränaren till Micke och berättade att Anna kommit dit och frågat efter Elias.

Pojken är trygg hos pappan

Micke har två gånger erbjudit Anna att få träffa pojken under en timme i en lokal som tillhör socialtjänsten. Första gången ”hann hon inte komma eftersom hon inte varit hemma och sett brevet”. Andra gången slog hon bakut mot pappans krav på att han själv och en kontaktperson från socialtjänsten skulle närvara under mötet samt att mamman inte fick ta med sig någon annan person eller inspelningsutrustning till lokalen, och inte utsätta pojken för kroppsbesiktningar. Dessa krav har mamman beskrivit som ”diktatoriska” så hon dök upp tillsammans med en annan person, varpå mötet ställdes in.

– Här har vi en mamma som säger att hon vill träffa sin son, men inte tar chansen när hon blir erbjuden. Är inte sonen hennes främsta prioritering? Eller handlar det mest om att hitta fel och krångla till allt? Situationen är nu så orimlig att Micke har ansökt om kontaktförbud – han är livrädd för att hon än en gång ska kidnappa pojken, säger släktingen.

– Trots allt detta mår pojken förvånansvärt bra. Han är trygg hos sin pappa som älskar honom över allt annat. Han har kommit ifatt med skolan och älskar sin fotbollsträning.

LÄS OCKSÅ: Villkorlig dom för kidnapparmamma

LYSSNA PÅ: Pedofilfrossan med Ingrid Carlqvist och Lena Holfve

https://www.youtube.com/watch?v=Gx-pvmyhdbE&t=2s

Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro, Swish eller PayPal – eller bli månadsgivare via Donorbox här nedanför. Tack för ditt bidrag!

BG: 831-4742

Swish: 0760-311017

Paypal: ingridcarlqvist@gmail.com