För en del år sedan berättade en arbetskamrat om vad som hade hänt när hon spelade en skiva för sin man som var dement. Skivan heter Schlagerkavalkaden 2 och den har underrubriken ”Beredskapstid”. (Serien Schlagerkavalkaden är utgiven på skivmärket Refräng och är producerad av undertecknad med hustru Ann-Christin.) Minnen väcktes till liv hos den demente mannen och känslorna var starka när han åter fick höra melodier från en tid då han fortfarande var ung och frisk.
En del av er som är i min ålder eller äldre minns säkert instrumental underhållningsmusik som ofta spelades i radio förr. Ständchen av Johnny Heykens är ett utmärkt exempel på ett stycke som frekvent förekom. Många av dessa melodier har man hört utan att veta vad de heter. För en del år sedan berättade en taxichaufför följande för mig: ”När jag var liten stod radion ofta på därhemma och jag hörde musiken in till barnkammaren där jag lekte. Nu när jag leker med min lille son dyker melodislingor från underhållningsstycken upp i mitt huvud, melodislingor som jag inte har hört eller ens tänkt på sedan jag var barn”.
Ibland när jag hör Aldrig på en söndag förflyttas jag till den lägenhet där vi bodde 1960 när låten var populär. Fleetwood Macs album Rumours kan få mig att minnas vardagsrummet i min pappas lägenhet där han bodde under andra halvan av 1970-talet.
Jag har isländskt påbrå vilket ni antagligen har anat när ni har sett mitt namn. En gång när jag hade befunnit mig i Reykjavik rätt länge hade jag en väldigt stark upplevelse. Radion stod på och plötsligt strömmade Jussi Björlings röst ut ur högtalaren. Han sjöng några svenska sånger, bland annat Tonerna av Carl Leopold Sjöberg. Det var då jag insåg hur mycket det svenska betyder för mig och att den svenska kulturen, till stor del, har gjort mig till den jag är.
Bonnie Tyler – en styggelse
Bonnie Tyler. Foto: Wikimedia Commons.
It’s a heartache med Bonnie Tyler är en styggelse och det gäller förresten allt som hon har sjungit in! Tiden och vad som oundvikligen händer kan dock ibland göra något med våra känslor. En nära vän hade varit i England och hade med sig ett antal alldeles nya singlar, bland annat nämnda It’s a heartache. Vi noterade att redan förspelet var synnerligen motbjudande och eftersom vi knappt trodde våra öron spelade min vän förspelet om och om och om igen. Jag glömde händelsen, men mindes den plötsligt drygt trettio år senare. Min vän gick ur tiden vid 55 års ålder och nu känner jag ett visst vemod när jag hör detta fula förspel, ty min väns skratt har tystnat för alltid.
Min pappa var inte särskilt road av popmusik, men han var väldigt förtjust i Uptown girl med Billy Joel och jag kan inte höra den låten utan att tänka på min far.
Jag hade, märkligt nog, inte hört Al Stewarts album från 1976 Year of the cat i sin helhet. 1991 fick jag den i födelsedagspresent av en nära vän och hon måste ha insett att jag skulle tycka om skivan. Jag tänkte på henne när jag lyssnade på den – sedan blev vi ett par och gifte oss några år senare och på den vägen är det.
LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 1: Fika
LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 2: Radio och grogg
LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 3: Europasemester
LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 4: Utelek
LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 5: Vänstervridningen
LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 6: Restauranglivet
LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 7: Fördumningen
LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 8: Tobaksaffären
LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 9: Dialekterna
LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 10: ABBA-epoken 1
LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 11: ABBA-epoken 2
LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 12: ABBA-epoken 3
LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 13: Ett gott skratt förlänger livet 1
LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 14: Ett gott skratt förlänger livet 2
Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro, Swish eller PayPal – eller bli månadsgivare via Donorbox här nedanför. Tack för ditt bidrag!
BG: 831-4742
Swish: 0760-311017
Paypal: ingridcarlqvist@gmail.com
Villkor för kommentarsfältet
Ingrid & Maria tar inget ansvar för kommentarer som skrivs på denna webbsida. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig. Kommentarer förhandsgranskas inte och är inte redaktionellt material. Kommentarer som bryter mot våra regler tas bort vid efterhandsmoderering.
Mitt tidigaste minne av musik är från gatan vi bodde dom första sex åren av mitt liv. Uttrycket luftgitarr var ännu inte uppfunnit men några grabbar kom it från en port längre ner på gatan, spelandes just luftgitarr sjungandes She loves you yeah yeah yeah. Kan ha varit omkring 3 år gammal kanske men kände igen låten från transistorn mina föräldrar hade. Mitt första möte med the fab four. Det skulle bli fler.
Däremot köpte jag Year Of The Cat redan 1976. Det är ett av mina favoritalbum än idag. 1976 måste ha varit ett bra år för Alan Parsons. Förutom det albumet producerade han även Steve Harley & Cockney Rebels Love’s A Prima Donna och Ambrosias Somewhere I’ve Never Travelled och han även med sitt första soloalbum Tales Of Mystery And Imagination, inspirerad av Poe’s berättelser. Stora favoriter för mig än idag.