Jag undrar om det är någon som använder uttrycket ”ett gott skratt förlänger livet” numera? Jag tror att vi skrattade oftare förr. Det kanske är så att det finns så mycket som man inte får skämta om nuförtiden och då blir de tillfällen då vi får skratta färre. De flesta av dagens så kallade komiker ger jag inte mycket för. Skämten är billiga och ofta är de också vulgära. De vädjar till mottagarens lägsta instinkter som det mesta av dagens övriga kultur. Jag tvingas utbrista: ”Annat var det förr!”
Några av de revynummer jag skriver om kan finnas på nedladdnings- och strömningssidor. Det kan dock vara teve eller andra alternativa versioner än de då utgivna skivversionerna som jag mestadels refererar till i artikeln.
Thor Modéens skämt har inte åldrats bra. Foto: Wikipedia.
För det mesta är humor en färskvara vilket inte är så konstigt. Vi skämtar gärna om aktuella personer, händelser och företeelser och när det har gått en tid är det man har skämtat om bortglömt och en senare generation förstår ingenting. Thor Modéen var ett stort namn inom revy och film, i synnerhet under 1930- och 1940-talen. Om vi nu lyssnar på skivor med honom framstår humorn för det mesta som ganska trött och Modéens storhet förstår man inte mycket av. Det flödar av brännvinshumor vilket beror på att Modéens storhetstid inföll under motbokens dagar.
Drev med socialismens fördelar
På den tiden var det svårt att göra så kallade liveinspelningar vilket gjorde att revynumren i stället fick spelas in i en studio. De som var med på den tiden hävdar samstämmigt att Thor Modéen sällan kom till sin rätt på skivinspelningarna. Jag var inte ens född när han levde och var verksam. Länge uppfattade jag hans sketcher som rätt påfrestande tills jag hörde en dialog som heter Filibunken (filibunke är tjocknad sur mjölk). Hans motspelare är John Botvid, även han ett stort namn på den här tiden.
Dialogen går ut på att Botvid försöker förklara socialismens fördelar för Modéen som inte förstår särskilt mycket. Plötsligt inser man Modéens storhet. Lyssna till exempel på hans tonfall när han säger ”Har Per Albin sagt att jag är skyldig i mjölkaffär’n?” Filibunken finns, i rätt version, på Youtube. Det gör däremot inte Pantbanken framförd av Thor Modéen och Artur Rolén. Dialogen går ut på att man dividerar om hur mycket en överrock är värd och man förstår, fast det sägs aldrig, att innehavaren av pantbanken, spelad av Rolén, är jude och sådant får man verkligen inte skämta om nuförtiden. Jag tycker att sketchen är jätterolig, främst på grund av att både Thor Modéen och Artur Rolén gör fantastiska skådespelarinsatser, sedan får väl godhetsknarkarna kleta ner mig med sina uddlösa epitet, jag bryr mig inte!
Arne Källerud och Carl-Gustaf Lindstedt 1962. Foto: Wikipedia.
När jag var barn drabbades jag ibland av att tvingas höra sketcher med Carl-Gustaf Lindstedt och Arne Källerud. Den som lyssnar på dem nu gör det på egen risk. De var usla redan då och skratteffekterna på skivorna var pålagda i efterhand och även det arbetet var illa gjort. Jag nämner detta eftersom jag tycker det är märkligt att de kom fram med tanke på att det fanns andra som höll oerhört mycket högre kvalitet. Lindstedt och Källerud stod ofta för underhållningen, eller vad man ska kalla det, i Socialdemokraternas valrörelser, det kanske förklarar en del.
Den störste av dem alla
Martin Ljung är mest känd för sin medverkan i flera av Povel Ramels Knäppupp-revyer. Många av er har säkert hört Ester. Huvudpersonen kommer, mitt i natten, och väcker Ester genom att stå utanför hennes fönster och skrika. Hela hans egen och en medföljande familj har tänkt sig att stanna ett par veckor. Brevet som han hade skrivit för att upplysa Ester om att de tänkte komma och bo hos henne har han glömt att skicka, men han tycker att hon kan få det nu i stället! Han förstår inte varför hon inte vill ta emot dem.
Martin Ljung – den störste komikern av dem alla. Foto: Wikipedia.
Känner ni till Fingal Olsson? Den går ut på att Ljung kommer för att införa humorn. ”Är det inte Fingal Olsson som sitter där borta?” Den frågan ställs med olika svar som ”nej, han är död” med efterföljande påpekande ”men han rör ju på sej”. Sedan varieras svaren och tonfallen. Ljungs pauseringar är perfekta. Om någon annan skulle framföra Fingal Olsson skulle det inte bli ett dugg roligt. Detta är stor konst!
Rock-Fnykis är en klassiker som handlar om en kompositör som beskriver sin verksamhet varvat med exempel på egna kompositioner. Efter att han förklarat att det måste vara rim och reson i texterna, annars måste man inrikta produktionen på barnvisor, följer den klassiska visan som börjar med orden ”Bluff och Spark och Tork och Kvark, voro sex små dvärgar, en var ful och en var glad och en var dum i huvet, hej! sa Kvark till lille Tork, känner du igelkotten Pilt? Han som har varit i Paris? Ja, det gjorde Ivar”. Sketchen avslutas med en melodi med en refräng som inleds med orden ”Rock and roll tra-la-la-la, rock and roll och hoppsan-sa”. Jag blev förvånad när jag upptäckte att sketchen är ungefär 15 minuter lång! Ett så långt revynummer utan transportsträckor borde vara en omöjlighet. Det skulle aldrig fungera med någon annan än Martin Ljung.
På rymmen från ålderdomshemmet
Hans Alfredsons och Tage Danielssons revyer hade ofta ett delvis politiskt innehåll. Visserligen hade de båda herrarna klara vänstersympatier, men de skrev inga propagandistiska plakatrevyer. Kvaliteten fick inte bli lidande för att ett budskap skulle prånglas ut. I många av revyerna förekom sketcher som handlade om Lindeman. De var improviserade och det var olika personer med efternamnet Lindeman varje kväll.
Ett på sin tid populärt och uppmärksammat revynummer var Gammal man, en monolog mästerligt framförd av Hans Alfredson. ”Jag är på rymmen från ålderdomshemmet”, lyder de smått klassiska inledningsorden i denna välskrivna satir över hur en del av de äldre har det. Somliga misstolkade denna sketch. De trodde att man ville driva med de gamla, men så var verkligen inte fallet. Om ni har möjlighet vill jag uppmana er att göra följande: Lyssna först på Gammal man i den inspelning som gavs ut på skiva. Publiken har, som vanligt, hejdlöst roligt. Titta sedan på teve-framförandet av samma revynummer. Det finns på Youtube. Här finns ingen publik och plötsligt blir det giftigare och nästan obehagligt, men mycket, mycket bra!
Nästa del handlar om humor i det privata.
PS. I del 12 ABBA 3 skrev jag ”På 1990-talet fick ABBAs ljudtekniker Michael B. Tretow en svår stroke och han är tyvärr inte verksam längre”. Min vän Klas Qvist upplyste mig om att Tretow fick sin stroke 2001. DS.
LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 1: Fika
LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 2: Radio och grogg
LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 3: Europasemester
LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 4: Utelek
LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 5: Vänstervridningen
LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 6: Restauranglivet
LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 7: Fördumningen
LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 8: Tobaksaffären
LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 9: Dialekterna
LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 10: ABBA-epoken 1
LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 11: ABBA-epoken 2
LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 12: ABBA-epoken 3
Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångsbelopp via bankgiro, Swish eller PayPal – eller bli månadsgivare via Donorbox här nedanför. Tack för ditt bidrag!
BG: 831-4742
Swish: 0760-311017
Paypal: ingridcarlqvist@gmail.com
Villkor för kommentarsfältet
Ingrid & Maria tar inget ansvar för kommentarer som skrivs på denna webbsida. Den som kommenterar är själv juridiskt ansvarig. Kommentarer förhandsgranskas inte och är inte redaktionellt material. Kommentarer som bryter mot våra regler tas bort vid efterhandsmoderering.
0 kommentarer