Jag ser framför mig långa, ringlande tåg med svenska flaggor i täten och orkestrar som spelar Du gamla, du fria, Under Svea Banér och varför inte Mandom, mod och morske män (finns i gamla Sverige än) och Vår Gud är oss en väldig borg. I tåget marscherar glada och vackra svenska kvinnor och män och deras barn. Vi vandrar till en park eller äng där vi slår oss ner för att fika, prata och spela brännboll eller kubb.

I många år var jag negativt inställd till nationaldagen. Den kändes påklistrad och onödig och när den blev röd dag 2005 blev jag mest upprörd för att de snodde Annandag pingst ifrån oss. Jag menade bestämt att midsommarafton är svenskarnas verkliga nationaldag och brydde mig inte ett jota om 6 juni.

Jag tycker fortfarande att midsommarafton är det svenskaste som finns, en av de få saker vi har kvar från vårt fornnordiska förflutna – firandet av den längsta dagen och den kortaste natten, den magiska tid när allt står i blom och vi njuter av vår makalöst vackra natur.

Midsommarafton firas på fel dag

När jag som ung upptäckte att vi på sedvanligt svenskt manér 1953 flyttade midsommarafton, från att alltid infalla 23 juni till en fredag mellan 19 och 25 juni, blev jag djupt upprörd. I alla år jag sprungit omkring och plockat sju sorters blommor och lagt dem under huvudkudden för att drömma om min tillkommande, hade jag lurats ut under fel natt! De magiska krafterna och de övernaturliga väsen som utlovas visar sig givetvis inte under någon annan natt, bara för att svenska staten flyttat midsommarafton till en lämplig fredag.

Vi luras att plocka sju sorters blommor under fel natt!

Vi ska givetvis fortsätta fira vår härliga midsommar, men nu tror jag att tiden är mogen för ytterligare en svensk fest. Och vad kan då vara ett lämpligare datum än 6 juni, vår nationaldag?

Första maj är passé. Socialdemokraterna samlar inte många svenskar nuförtiden och ingen tror längre på deras pompösa tal om arbetare. Alla kan nämligen se att sossarna skiter högaktningsfullt i svenska skattebetalande arbetare och inte gör annat än stjäl deras pengar för att ge till utlänningar som aldrig bidrar till vårt gemensamma system. Låt deras röda fanor vaja ensamma i vinden och var i stället med och skapa en ny svensk och Sverigehyllande tradition 6 juni! Jag vet att den andra delen av min plan (att träffas i parker för fika och lekar) kommer att genomföras på flera platser i landet (jag återkommer med information om detta så fort jag vet mer). Gott så. När vi gjort detta till en tradition kan vi börja planera för marscherna genom våra städer.

Alla traditioner har börjat någonstans, någon gång. Jag är ganska säker på att det finns hundratusentals svenskar i vårt land som bara längtar efter en möjlighet att få visa sin kärlek till Moder Svea. Från och med nu sätter vi punkt för den självspäkelse gränsande till självhat vi ägnat så många år åt. Från och med nu säger vi med stolthet i rösten:

Sverige är svenskarnas land och vi tänker inte ge upp vårt fosterland! Sverige åt svenskarna och svenskarna åt Sverige!

https://www.youtube.com/watch?v=6iKzOk8Yhrw

https://www.youtube.com/watch?v=FAsE-fx1QU8

Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångs-belopp via bankgiro, Swish eller PayPal – eller bli månadsgivare via Donorbox här nedanför. Tack för ditt bidrag!

BG: 831-4742

Swish: 0760-311017

Paypal: ingridcarlqvist@gmail.com