Det var många svenskar som inte vågade tala om att de tyckte om ABBA. Detta fick till följd att skivorna såldes i jätteupplagor, men det var många som inte riktigt vågade stå för att de var ägare till dem. Samtidigt hyllades ABBA i utländsk press och av världsberömda artister. År 1978 bevistade jag en presskonferens med Electric Light Orchestra och de blev tillfrågade om vad de tyckte om den just då aktuella Melodifestivalen. De församlade svenska journalisterna blev riktigt chockade när de fick svaret: ”Det enda bra som över huvud taget har kommit fram där är ABBA.”

Stikkan Anderson, ABBAs manager, tog mycket illa vid sig av allt förtal av honom och ABBA. Foto: Wikipedia.

En ständig måltavla för den vänstervridna kulturelitens hån och förtal var managern Stikkan Anderson. Jag har från källor som jag inte kan namnge fått veta att han, av förståeliga skäl, tog väldigt illa vid sig och att allt hån och förtal i hög grad bidrog till att han så småningom fick grava alkoholproblem. Stikkan Anderson var en framgångsrik förläggare och en synnerligen produktiv schlagertextförfattare. Eftersom han var förläggare och själv översatte många utländska melodier fick han många kontakter och dessa kom till användning när ABBA skulle lanseras utomlands. Hans skivbolag Polar hade endast verksamhet i Norden. Han löste problemet genom att ordna kontrakt med olika skivbolag som till exempel Polydor i Tyskland, Epic i Storbritannien, Atlantic i USA och så vidare. ABBA hade dock total kontroll över sin musik. Deras ständige ljudtekniker Michael B. Tretow har berättat för mig att Epic i början ville mixa om ABBA-låtar för den brittiska marknaden, men det blev blankt nej från gruppen.

Under en stor del av 1970-talet och i början av 1980-talet var mitt intresse för USA-listan större än mitt intresse för den brittiska. Jag föredrog Hall and Oates, Eagles, Fleetwood Mac, The Doobie Brothers, Dan Fogelberg med flera framför The Rubettes, Brotherhood Of Man, Showaddywaddy, Tina Charles, Gary Glitter och allt vad de hette. ABBA var inte lika framgångsrika i USA som i andra delar av världen, men absolut inte marginella. Ibland hade singlarna andra baksidor, ibland kom de i en annan ordningsföljd. Som uppföljare till Waterloo släppte man Honey, Honey kopplad med Dance (while the music still goes on) och som uppföljare till den Ring Ring kopplad med Hasta Manana, det får räcka med dessa exempel. Gruppens största hit i USA var Dancing Queen som blev ABBAs enda USA-etta. Detta skedde i april 1977, jag glömmer det aldrig, men det blev inga stora ovationer eller lyckönskningar från den svenska kultureliten.

Några udda upplysningar

1974 blev Waterloo etta i Storbritannien, men de tre efterföljande singlarna floppade. Epic borde ha släppt Honey, Honey som uppföljare, men eftersom de inte gjorde det spelade en grupp som kallade sig Sweet Dreams in låten och nådde en tiondeplats på hitlistan. På hösten 1977 låg en låt som heter You light up my life etta i USA i tio veckor i sträck. Den sjöngs av Debby Boone, dotter till Pat Boone. På singelns baksida sjöng hon in ABBA-låten Hasta Manana.

Pat Boone och dottern Debby sjunger för ett fan. Foto: Wikimedia Commons.

Det producerades mycket bra musik 1977. Jag reste till England på våren detta år, hörde många bra nya låtar, spelade in Capital Radio och BBC Radio 1 för att kunna spela upp brittisk popradio för mina vänner därhemma. Etta på listan var då Chanson D’Amour med Manhattan Transfer (usch), men på väg upp var Knowing Me, Knowing You som ett par veckor senare blev ABBAs femte etta i Storbritannien. Jag var också i Spanien senare samma år och hörde ABBAs musik även där och såg självfallet deras skivor i skivaffärerna. På hösten reste jag till USA för att tillbringa några dagar i Chicago och New York. Här var både popradion och musiken ännu bättre och häftigare än i Storbritannien. Som exempel på en fantastisk radiostation vill jag nämna WLS i Chicago. ABBA hade ingen USA-hit just då, men jag fick tag i amerikanska pressningar av några av deras singlar. Sammanlagt fick jag dock totalt bara med mig 154 singlar därifrån, bland dem ovannämnda You light up my life. Den singeln fanns inte här.

I december 1977 kom The album. Jag har ett väldigt speciellt förhållande till den skivan. Det var slutet av november och jag pratade med en kille som jag kände litet grand. Han spelade något som jag förstod var ABBAs kommande LP. På skämt sa jag då att jag ville ha kassetten han spelade och döm om min förvåning när jag faktiskt fick den! Cirka tre veckor innan skivan kom ut kunde jag lyssna på kommande klassiker som Eagle, Take a Chance on Me för att inte tala om Thank You For The Music. The album gavs ut först i januari 1978 utanför Norden. I Sverige fanns specialaffärer som direktimporterade skivor från USA och Storbritannien. Polar ville ha ett försprång och ta hela julhandeln av The album vilket de lyckades med. Skivan lär, bara under andra halvan av december 1977, ha sålts i en halv miljon exemplar i Sverige.

ABBA samlade generationerna

1978 kom det ingen ny ABBA-LP. Discomusiken tog allt större plats mycket på grund av den framgångsrika filmen Saturday Night Fever. Den enda helt nya ABBA-singel som kom det här året var den discoinfluerade Summer Night City. Den blev visserligen en hit, men inte riktigt lika stor som de närmast föregående singlarna och i USA gavs den inte ut som singel.

I oktober 1979 såg Gudmundur ABBA live. En månad senare spelade de på Wembley i London. Foto: Skivomslag.

Den 20 oktober 1979 såg jag ABBA live på Johanneshovs isstadion. Det som var så ovanligt med denna konsert var att publiken till största delen utgjordes av familjer, mamma och pappa med barn samt far- och morföräldrar. Stämningen var väldigt gemytlig och avspänd. Jag var där med vänner, min mor samt ett par av hennes väninnor. Efter konserten var vi hemma hos en av väninnorna och fortsatte umgås över generationsgränserna.

I maj 1979 släpptes Voulez-Vous, en till stor del discopåverkad LP. Den sålde bra, som vanligt. Det kan man inte riktigt säga om Greatest hits vol 2. Den innehöll mestadels låtar som de flesta som var intresserade redan hade. På skivan fanns dock en helt ny låt Gimme! Gimme! Gimme! (A Man After Midnight) och den gavs ut på singel i många länder, men inte i Sverige. Nu hade det emellertid hänt saker i och med att närradion hade införts på försök. Tanken var att föreningar skulle få ett nytt sätt att nå ut. I Stockholm blev närradion populär eftersom vissa föreningar, till exempel Motormännens riksförbund som sände Radio M och Stockholms universitets studentkårer som sände Radio SUS, spelade en hel del modern populärmusik.

Jag skrattade skadeglatt

Det fanns också föreningar bestående av radioentusiaster som var intresserade av popradio och ville avskaffa radiomonopolet. Den mest kända var Föreningen ljudmixarna som sände Radio SBC och jag var själv en av de medverkande programledarna. Vi fick tag på Gimme! Gimme! Gimme! och spelade den flitigt. Det skulle dröja en tid innan LPn gavs ut. men det fanns importaffärer som tog in singeln från Storbritannien. Jag har en bestämd känsla av att Polar inte var särskilt förtjusta i vårt tilltag. De hade tänkt sig att sälja albumet med hjälp av en enda ny låt och så kom SBC och förstörde allt. Det hjälpte föga att vi var allt annat än kulturmarxistiska ABBA-hatare. Någon eller några dagar efter att vi hade spelat Gimme! Gimme! Gimme! hörde jag hur de spelade den på Radio Stockholm. Programledaren sa något i stil med ”vi ska spela en låt som i varje fall är ganska ny” och han lät riktigt sur på rösten. Jag skrattade aningen skadeglatt.

Plötsligt dyker det upp ett annat minne från 1979. Jag hade något ärende till en studio tillhörande en man vid namn Anders Hanser. Han var gift med Görel Hanser. Vid den här tiden hade hon en framskjuten ställning på skivbolaget Polar. Jag fick höra en låt som aldrig var tänkt att ges ut. I samband med en 30-årsfest som hölls för Görel fick samtliga gäster en skiva som pressats upp i ett väldigt begränsat antal exemplar. Skivan var endast graverad på ena sidan och innehöll en enda låt som hette Sång till Görel och framfördes av ABBA och Stikkan Anderson. Jag upptäckte att den numera finns på Youtube och den är väl inget oförgätligt mästerverk, men den var ju inte heller tänkt som något annat än en tillfällighetskomposition.

Fortsättning följer …

LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 1: Fika

LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 2: Radio och grogg

LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 3: Europasemester

LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 4: Utelek

LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 5: Vänstervridningen

LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 6: Restauranglivet

LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 7: Fördumningen

LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 8: Tobaksaffären

LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 9: Dialekterna

LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 10: ABBA-epoken 1

Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångs-belopp via bankgiro, Swish eller PayPal – eller bli månadsgivare via Donorbox här ne-danför. Tack för ditt bidrag!

BG: 831-4742

Swish: 0760-311017

Paypal: ingridcarlqvist@gmail.com