Sedan Islamiska staten utropades och vi matades med deras monstruösa gärningar som de så glatt filmade och spred över världen, har Usama bin Ladens islamistiska rörelse al-Qaida nästan glömts bort. Men al-Qaidas plan för Europas och Västvärldens undergång har hela tiden fortskridit och är nu inne i den sjätte av de sju faserna: Total konfrontation med Väst. Sjunde fasen kallas Den slutgiltiga segern och ska enligt planen inträffa 2020-2022.

Redan 2005 utkom boken där al-Qaidas strategi redovisades.

Historien om hur al-Qaidas tidslinje för segern över Väst kom till vår kännedom är som tagen ur en spionroman. Det hela började med att den jordanske journalisten Fouad Hussein sattes i ett jordanskt fängelse som politisk fånge 1996. Där träffade han två högt uppsatta al-Qaida-ledare, Abu Muhammad al-Maqdisi och Abu Musab al-Zarqawi, som bit för bit avslöjade planen och senare lät sig intervjuas av honom.

2005 gav Fouad Hussein ut sin bok Al-Zarqawi: The Second Generation of Al Qaeda. Där fanns den dittills hemliga 20-årsplanen i sju faser beskriven i detalj. Om politikerna i Väst hade velat skulle de ha kunnat sätta stopp för den. Det gjorde de inte och nu är strategin snart helt genomförd. Det går inte att dra någon annan slutsats än att islams slutgiltiga seger över Västvärlden är exakt vad ”våra” ledare önskar – för annars hade de väl förhindrat det som hänt?

Fas 1 heter Väckelse och inleddes med 11 september-attackerna 2001 mot USA. Syftet med de spektakulära flygplanskapningarna var att provocera USA att inleda militära konflikter i Mellanöstern, för att på så sätt väcka muslimer över hela världen. Enligt författaren avslutades denna fas med amerikanernas erövring av Bagdad i april 2003.

Fas 2 var Varseblivning. Fram till 2006 skulle al-Qaida förvandlas till en trend bland muslimer i stället för bara en organisation. Via internet skulle man elda på muslimernas upprördhet över den amerikanska ockupationen av Irak, och samtidigt skulle man bygga hemliga bataljoner för den kommande kampen.

Fas 3 var Uppror mot fienden och gick ut på att al-Qaida fram till 2010 skulle attackera de sekulära regeringarna i Syrien och Turkiet samt Israel med terrorangrepp.

Arabiska våren var en del av planen

Fas 4 (2010-2013) var Störtandet av hatade arabiska regimer (även Saudiarabien och Jordanien), vilket skulle försvaga USAs inflytande i Mellanöstern. Den 17 december 2010 drog den så kallade arabiska våren igång i Tunisien med att den arbetslöse akademikern Mohammed Bouazizi tände eld på sig själv i protest mot att polisen beslagtagit hans grönsaksvagn. I januari 2011 spred sig upproret över hela Tunisien och därefter vidare till Algeriet, Egypten, Bahrain, Libyen, Jemen och Syrien med flera. Alltmedan mainstream-medierna i Väst applåderade och inbillade sig att upproren berodde på att muslimerna ville ha demokrati av vår typ, rullade allting på enligt al-Qaidas tidslinje.

Abu Bakr al-Baghdadi har inte hörts av sedan augusti 2018, men IS styrs vidare av shura-rådet. Foto: Vimeo.

Fas 5 var Proklamering av kalifatet/islamistisk stat någon gång mellan 2013 och 2016. Den 29 juni 2014 utropade Islamiska staten officiellt ett kalifat i de områden i Syrien och Irak som de tagit kontroll över. Ledaren Abu Bakr al-Baghdadi utnämndes som kalif och krävde trohet från all världens muslimer. Att IS nu anses vara besegrat stör inte den ursprungliga planen, det viktiga var inte att just det kalifatet överlevde utan att världens muslimer känner större samhörighet med varandra och ett ännu större hat mot Västvärlden och Israel. Kalifen själv har varit tyst sedan augusti 2018 och det går många rykten om att han är svårt sjuk, skadad efter ett flyganfall eller till och med är död. Det påstås att han ständigt rör sig mellan Irak och Syrien, men också att han egentligen inte styr längre utan att makten ligger hos det åtta man starka shura-rådet. Man kan också notera att det trots USAs belöning på 25 miljoner dollar om tips på var al-Baghdadi befinner sig, inte har kommit in ett enda trovärdigt tips.

Fas 6 är Total konfrontation med Väst, en fas som enligt tidslinjen skulle pågå mellan 2016 och 2020. Sedan 2015 har vi i Europa drabbats av fasansfulla terrordåd som slaktandet av Charlie Hebdos redaktion Paris i januari 2015, terrordåden i Paris i november 2015, Bryssel i mars 2016, Nice i juli 2016, dödsskjutningarna i München i juli 2016, attentatet mot julmarknaden i Berlin i december 2016, Westminster Bridge i London i mars 2017, bombdådet mot tunnelbanan i Sankt Petersburg i april 2017, terrordådet i Stockholm i april 2017, attentatet i Manchester efter en konsert med Ariana Grande i maj 2017, Katalonien i augusti 2017, Åbo i augusti 2017 och många, många fler som tagit livet av hundratals icke-muslimer.

Nu återstår bara Den slutgiltiga segern

Men framförallt har terrorn spridit en sådan skräck i Västvärlden att politikerna i princip gett upp. I stället för att förbjuda islam eller åtminstone kraftigt minska antalet muslimer här hos oss, har man kapitulerat. Såväl politikerna som mainstream-medierna undviker att nämna att bomberna på Sri Lanka handlade om islamisk terror och att offren för dem var kristna (de kallades ”påskfirare”). Detta är ingen slump utan en anpassning till sharialagarna som slår fast att muslimer står högt över icke-muslimer.

Nu återstår bara sjunde och sista fasen: Den slutgiltiga segern. Denna ska enligt al-Qaidas plan inträffa mellan 2020 och 2022, och var från början tänkt som kalifatets totala seger över resten av världen. Men att Islamiska staten är besegrad betyder inte att Väst har vunnit och att tidslinjen brutits. Som jag tidigare skrivit är de islamistiska grupperna som en hydra – hugger man av ett huvud växer bara ett nytt ut. Jag skrev då:
”I Sverige har mainstream-medier som Expressen fått för sig att IS inte har något folkligt stöd. Detta är fel. Det finns flera indikationer på att det finns grupperingar på landsbygden i de sunnidominerade områdena som känner sig utelämnade, kvarlämnade och bortglömda av sina regeringar i Irak och Syrien. Dessa utgör grunden för en eventuell blodig återkomst för Islamiska staten.
Enligt en FN-rapport har 30 000 utländska IS-terrorister gått upp i rök. Enligt de uppgifter som kommit ut och som jag fått ta del av, så har de flesta av dessa jihadister antingen gått över till andra ”mer moderata” grupper, tagit sig till sina hemländer eller nästlat sig vidare till andra stridsområden som Sinai, Afghanistan, Tjetjenien, Somalia, Mali, Libyen och så vidare. De har helt enkelt spritt ut sig så att IS kan använda jihadisternas lokalkännedom om hemlandet, deras vapenkunskaper, bombtillverkning, rekrytering med mera.”

Imamen Zahran Hashim poserade framför en IS-flagga innan han blev en av självmordsbombarna i Sri Lanka.

Att IS nu har tagit på sig ansvaret för bombdåden i Sri Lanka visar att de absolut inte är uträknade. Men givetvis var attackerna inte en hämnd för moskéskjutningarna i Nya Zeeland – så många och välkoordinerade attentat planeras inte på några veckor.
Dessutom ska man komma ihåg att islams maktövertagande inte enbart består av krig, kalifat och spektakulära terrorattentat. Ännu viktigare är faktiskt den lågintensiva terror som pågår i hela Västeuropa: Våldtäkterna, bränderna, morden, rånen, upploppen i förorterna med mera skapar en förödande oro och uppgivenhet bland oss som ser hur vår trygghet bit för bit tas ifrån oss.

Löfven: ”Vi kommer aldrig att kritisera islam”

Det otäckaste av allt är att trots att al-Qaidas tidslinje varit känd sedan 2005 och att sex av de sju faserna redan genomförts enligt planen, så agerar Västvärldens politiker som om islam är precis som vilken annan religion som helst. De vägrar acceptera att islam är ett totalitärt politiskt system vars syfte är att lägga under sig hela världen och tvinga alla icke-muslimer att antingen konvertera till islam, leva som andra klassens medborgare eller döda oss.
Och därmed är vi tillbaka till den eviga frågan: Är politikerna korkade eller ondskefulla? Begriper de inte att de förgör oss och våra länder eller gör de det medvetet? Är de beredda att offra sina egna för snöd vinnings skull? Jag kan inte svara annat än ja på den frågan. Dagens europeiska politiker har ingen som helst känsla för vår kultur och eftersom de flesta av dem är barnlösa bekymrar de sig inte om kommande generationers väl och ve. Minns exempelvis vad statsminister Stefan Löfven sa 2016 efter utrikesminister Margot Wallströms kritik av Saudiarabiens medeltida bestraffningar:

– Det har förekommit påståenden om att vi har kritiserat islam vilket vi aldrig någonsin har gjort och tänker aldrig göra heller. Vi har den största respekt för den religionen.

Gud vet vilket slags mirakel som ska till för att vi européer inte ska gå under.

Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångs-belopp via bankgiro, Swish eller PayPal – eller bli månadsgivare via Donorbox här ne-danför. Tack för ditt bidrag!

BG: 831-4742

Swish: 0760-311017

Paypal: ingridcarlqvist@gmail.com