Jag har inget till övers för svensk popmusik före ABBA. Produktionerna är för det mesta bedrövliga, texterna usla och hur de spelar ska vi inte ens tala om. Många av sångarna hade svårigheter med det engelska uttalet. De klarade inte riktigt av att uttala läspljuden. Ett vanligt ord i engelskspråkiga sångtexter är ”Kiss” och när det fick ett svenskt uttal gav det inga trevliga associationer.

I början av 1970-talet var många av de svenska popgrupperna upplösta. Andra var förvandlade till dansband. En del av de sångare som fanns kvar i musikbranschen ägnade sig nu åt svenskspråkig schlagermusik. Björn Ulvaeus och Benny Andersson hade skrivit låtar tillsammans sedan slutet av 1960-talet och fortsatte framgångsrikt med detta. 1969 skrev de Ljuva sextital för Brita Borg och 1971 Välkommen till världen för Lill-Babs. På den sistnämnda kan man höra Anni-Frid Lyngstad och Agnetha Fältskog lägga bakgrundsstämmor.

1970 gav Andersson och Ulvaeus ut albumet Lycka som nog får betraktas som en blandning av svensktoppsmusik och pop. Från denna skiva släpptes den framgångsrika singeln Hej gamle man där Anni-Frid och Agnetha lägger bakgrundsstämmorna. Inofficiellt kan den således betraktas som den första ABBA-låten. De första egentliga ABBA-singlarna var People need love och He’s your brother och de kom 1972. På de tidiga skivorna stod det Björn & Benny Anni-Frid & Agnetha. På någon singel stod Anni-Frid som Frida. De två första singlarna gjorde inget djupare intryck på mig, men snart blev allt väldigt annorlunda.

Det hade nu hunnit bli 1973. En dag när jag nyss hade kommit hem från skolan slog jag på radion och plötsligt hörde jag Ring ring i den engelskspråkiga versionen och jag trodde inte mina öron. Jag begrep mycket väl vilka som låg bakom låten, men en professionellt producerad poplåt gjord här i Sverige var för bra för att vara sant och nu var mitt intresse för dem som snart skulle bli kända som ABBA väckt på allvar. Visserligen var LPn Ring ring som gavs ut strax efter singlarna ganska ojämn, men proffsig jämfört med all annan svensk pop jag dittills hade hört. Den svenskspråkiga versionen av låten Ring ring är inte lika tufft mixad som den engelskspråkiga. Visste ni förresten att en producent på Sveriges Radio påstås ha ringt till skivbolaget eftersom soundet på Ring ring var så annorlunda att han faktiskt trodde att det var fel på skivan?

Jag blev hånad och utskrattad

Jag minns inte om det var sent 1973 eller tidigt 1974. På min dåvarande arbetsplats hävdade jag bestämt att ABBA skulle komma att bli världsberömda och jag blev både hånad och utskrattad. Det fanns dock en person till som hade samma övertygelse som jag och det var min pappa. Schlagerfestivalen (det hette verkligen inte Mellon på den tiden) behöver jag inte orda så mycket om, men vänstern hade inte tagit över evenemanget då. De avskydde allt som de ansåg vara kommersiellt, och beträffande musik var det nästan allt! Som bekant hade de tagit över Sveriges Radio och Sveriges Television och ungdomsprogrammen drabbades värst av deras utrensningar. Popmusiken som vi ville höra hade ersatts av proggen, det vill säga gnyende kommunistpropaganda till ackompanjemang av ostämda gitarrer. De hade också mage att kalla smörjan för ”Folkets kultur”. Det är väl något i stil med sättet de använder ordet demokrati på nuförtiden. Det räckte dock inte med att låta kommunistpropagandan skölja över oss, all musik som vi tyckte om måste hånas, den kommersiella i allmänhet och ABBA i synnerhet. I de vänstervridna så kallade satirprogrammen var smutskastning av ABBA närmast ett obligatoriskt inslag.

Ulf Elfving. Foto: Wikipedia.

Visst förekom ABBA på radio och i teve, det hade varit väl konstigt annars. Bolsjevikerna måste naturligtvis, så fort det bara var möjligt, ifrågasätta allt som hade med ABBA att göra. Det kunde gå till så att till exempel Ulf Elfving gjorde en intervju i samband med att en ny ABBA-skiva skulle ges ut. Man spelade då kanske ett par låtar från den nya LPn och vips gjorde någon kommunist en anmälan till Radionämnden eftersom vänsterelementet ansåg att radioprogrammet hade gjort otillbörlig reklam för skivan. Att det sedan satt representanter för de så kallade alternativa skivbolagen som gav ut proggeländet och gjorde reklam för sina skivor i radioprogram som de dessutom var inblandade i produktionen av var tydligen en helt annan sak.

I november 1976 sände teve (vi hade bara tillgång till Sveriges Television på den tiden) ett program med den fåniga titeln ABBA-dabba-dooo. Där redogjordes det bland annat för gruppens stora framgångar i Australien. Många såg programmet vilket gjorde att framgångarna i Australien blev något som många kände till. Att ABBA var populära i flera andra länder visste nog rätt många, men knappast att de var en av de framgångsrikaste popgrupperna någonsin. Pressen med sina vänstervridna musikkritiker ville inte skriva om det eftersom ABBA var så kommersiella. I den tidens kulturkretsar avskydde man topplistor och därför skulle de inte få finnas. Följaktligen lades Tio i topp ner 1974. Sveriges Radio redovisade försäljningslistor ett tag till, men 1978 stoppades även detta. Efter en anmälan från någon vänsterinriktad musiklärare kom radionämnden med ett utlåtande som gick ut på att det inte var kulturpolitiskt gångbart med topplistor. Följden blev att man inte heller redovisade listplaceringar på den amerikanska eller den brittiska topplistan. 1974-1980 hade ABBA nio ettor på den prestigefyllda brittiska topplistan. Det var bara The Beatles och Elvis Presley som hade haft fler.

Bara skåningarna kunde köpa skivan

Eftersom svensk radio spelade så litet popmusik var det många skivbolag som inte brydde sig särskilt mycket om sin utgivning av singlar. Detta gällde även ABBAs bolag Polar. Detta fick ibland märkliga konsekvenser. Jag vet att I do, I do, I do, I do, I do gavs ut på kontinenten och i Danmark innan LPn gavs ut här hemma. Detta innebar att skåningarna kunde höra låten utan att kunna köpa den i Sverige. Själv hörde jag en del ABBA-låtar först på Radio Luxembourg, till exempel Does your mother know som i många länder kom på singel, men här gavs den inte ut, så vi fick vänta på LPn som kom litet senare. På den här tiden var jag en inbiten skivsamlare och jag köpte mest singlar. Det fanns en del importbutiker som kunde beställa skivor från England och USA för min räkning. Detta fick till följd att jag var ägare till ett par ABBA-singlar som hade baksidor som inte fanns här i Sverige. Money, money, money hade en baksida som hette Crazy world och Knowing me, knowing you var kopplad med Happy Hawaii.

När man i våra dagar talar om ABBAs framgångar utomlands kan man få intrycket att de flesta svenskar visste hur stora de var. Så var det nog inte. Jag minns att när jag berättade för människor i min omgivning om att ABBA var en av de mest framgångsrika popgrupperna någonsin, var det något som de inte kände till. Jag minns hur jag lyssnade på redovisningen av Top Twenty på BBC world service. Detta brukade jag göra varje vecka. Jag glömmer inte de gånger jag den vägen fick veta att en ABBA-låt hade belagt förstaplatsen på denna prestigefyllda lista vilket alltid fyllde mig med glädje och stolthet.

Fortsättning följer…

LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 1: Fika

LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 2: Radio och grogg

LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 3: Europasemester

LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 4: Utelek

LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 5: Vänstervridningen

LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 6: Restauranglivet

LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 7: Fördumningen

LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 8: Tobaksaffären

LÄS MER: God ton med Gudmundur – del 9: Dialekterna

Gillade du den här artikeln? För att Ingrid & Maria ska kunna fortsätta arbetet med att dra fram mörkermännen i ljuset, behöver vi din hjälp. Sätt in ett engångs-belopp via bankgiro, Swish eller PayPal – eller bli månadsgivare via Donorbox här ne-danför. Tack för ditt bidrag!

BG: 831-4742

Swish: 0760-311017

Paypal: ingridcarlqvist@gmail.com